"Ingen berättade någonsin varifrån den mannen kom. Så han hade inga drömmar om vart han var på väg." Så säger Kizzy i den världsberömda tv-serien Rötter i en stark scen som ger ett bra perspektiv på generationsövergångar, familjehistoria och vikten av att se sig själv som en länk i en kedja mellan det förflutna och framtiden. Sådant får tyvärr allt mindre betydelse i vårt moderna samhälle, därmed riskerar vi faktiskt att förlora en viktig del av oss själva.
Prinsessan Beatrice. Foto: Planet Photos Under våren har Kronprinsessan Victoria och Herr Daniel Westling förlovat sig. Många varnar nu för att kungafamiljen i framtiden riskerar att bli alltför mycket som vanligt folk, medan andra finner det förbluffande att det överhuvudtaget finns människor som anser sig ha rätt till åsikter om vem någon väljer att gifta sig med. När det gäller kungafamiljen finns det trots allt två mycket goda skäl till att både kungen och folket har rätt till en åsikt om vem ett kungabarn gifter sig med.
Det ena skälet är att det finns gamla familjetraditioner. Den som vill förbli en del av en anrik familj behöver ställa upp på dess traditioner - annars är den så småningom inte så anrik längre.
Det andra skälet är att frågan om vem Sveriges tronföljare gifter sig med också är en fråga om statsskickets framtid - och därmed en demokratisk fråga, något som i allra högsta grad angår folket. Vill man förbli kunglig finns det alltså ofrånkomligen en hel del specialnormer som man måste rätta sig efter.
I dag fyller Prins Carl Philip, son i Europas äldsta regerande kungahus, 30 år (gratulerar!). Medierna har, logiskt nog, ägnat stort intresse åt att Carl Philip och Emma
Prinsessan Charlotte. Pernald har gjort slut och att Carl Philip därmed blev singel kort efter det att förlovningen mellan Victoria och Daniel kungjordes. Vem ska Sveriges ende prins hitta?
Han borde givetvis ta tillfället i akt att hitta en riktig prinsessa. Det borde alla kungabarn, för sådan är traditionen.
Att kungliga gifter sig med kungliga kan dock få politiska implikationer. Om två tronarvingar gifter sig med varandra skulle det nämligen normalt sett innebära att de två länderna blir till ett land. Därför vore det smidigaste att Carl Philip inriktade sig på att gifta sig med någon prinsessa från ett detroniserat (avsatt) furstehus. Sådana finns det gott om, särskilt i Tyskland, men också i andra länder som Frankrike, Ryssland och det forna Jugoslavien.
Stanna upp vid denna tanke, och föreställ er ett ännu tjusigare och kungligare bröllop än Victorias och Daniels - för det skulle det bli.
Tyvärr har det möjligen blivit än mer problematiskt nu än tidigare, efter kronprinsessans förlovning.
Sett utifrån rådande omständigheter skulle det till och med kunna vara så att Carl Philip inte är fri att gifta sig med vem han vill - till exempel en prinsessa. Helt enkelt för att hans bröllop inte ska vara "förmer".
Givet detta finns ytterligare ett perspektiv som placerar å ena sidan Victorias och
Prinsessan Theodora. Daniels förlovning, och å andra sidan Carl Philips singelliv, i ett än mer betydelsefullt ljus. Carl Philip är nämligen född och hyllad kronprins av Sverige, i enlighet med gällande lagstiftning 1979. I en monarki gäller som bekant arvsprincipen, det vill säga att man blir född till statschef, till skillnad från i republiken där valprincipen gäller och statschefen väljs av folket eller riksdagen.
Successionsordningen 1980 borde således rimligen gälla från och med 1980 och därmed inte påverka successionen, rätten till tronen, före detta år. Retroaktivt verkande lagstiftning strider mot djupt rotade grundprinciper i den västerländska rättstraditionen. Det förtjänar att lyftas fram att Carl Philip genom åren blivit fråntagen en hel del av det som han egentligen har rätt till.
Länge leve Hans Kungliga Höghet Hertigen av Värmland Prins Carl Philip, och länge leve traditionerna!
JAKOB E:SON SÖDERBAUM
Jakob E:son Söderbaum är jur. kand och redaktör för det konservativa emagasinet Tradition & Fason.
