Vårt uppdrag är att bygga en fred, inte att vinna ett krig. I dag fattar Sveriges riksdag i bred enighet sitt beslut att förlänga den svenska insatsen i Afghanistan.
Det handlar om en delvis ny inriktning som en uppföljning av resultaten från Kabulkonferensen. Beslutet i somras att inleda överförande av säkerhetsansvaret i provinserna till afghanerna själva var ett viktigt steg på vägen i arbetet med att bygga upp ett Afghanistan som kan ta ansvar för sin egen säkerhet och utveckling.
Terrordådet i Stockholm i lördags understryker vikten av att inte vika sig för fundamentalism, utan fortsätta stå upp för frihet, demokrati och ett öppet samhälle. Även utanför Sveriges gränser.
I detta har Sverige med många andra länder en viktig roll, arbetet med att säkra fred och säkerhet i Afghanistan måste fortsätta.
För Sveriges del var Kabulkonferensen i juli en framgång och ett kvitto på att det var möjligt för den internationella insatsen att skifta fokus till det långsiktiga freds- och statsbyggandet. Ända sedan alliansregeringen tillträdde 2006 har vi haft som mål att öka de civila insatserna i Afghanistan som ett led i den transitionspolitik som vi visste måste komma. Biståndsinsatserna har mer än fördubblats och förberedelserna har inletts för att 2012 ställa den samlade svenska insatsen under en civil ledning.

Men det var först när McChrystal- rapporten presenterades i september 2009 som det stod klart att det hade blivit dags för hela Afghanistanoperationen att gå in i en ny fas, med ännu starkare tonvikt på afghanskt statsbyggande. Samma tankegångar speglades i den Afghanistanstrategi för EU som togs fram under det svenska ordförandeskapet. Kabulkonferensen gav den slutgiltiga bekräftelsen på att det inte handlar om att besegra talibanerna militärt utan att de internationella truppernas främsta uppgift är att bidra till en politisk seger genom att skydda framväxten av en fungerande och demokratisk afghansk statsapparat.
Den här förändringen av strategi är en förutsättning för att de internationella insatserna i Afghanistan ska ha en chans att få ett lyckligt slut. Den internationella närvaron är långsiktig och måste så vara. Men den är inte evig. Den dagen måste komma då Afghanistan själv tar det fulla ansvaret för in utveckling.

Under de snart tio år som den internationella insatsen har varat har det också skett mycket som stärker landets långsiktiga möjligheter. Imponerande satsningar har gjorts för att höja utbildningsnivån i samhället. 2009 skrevs nästan 7 miljoner barn, varav 2,5 miljoner flickor, in i grundskolan. För nio år sedan fanns det bara 40 000 telefonledningar i hela landet. I dag är antalet tolv gånger fler.
Utvecklingsinsatserna bidrar till att göra det afghanska samhället mer robust och motståndskraftigt mot attackerna från talibaner. Men det är långt kvar innan det internationella stödet kan undvaras. Det är lätt att glömma att den internationella militära insatsen faktiskt lyckades att få stopp på kriget i stora delar av landet och driva ett av den moderna historiens mest brutala anhang upp i bergen.
Skulle vi dra oss tillbaka, som vänsterpartisterna och sverigedemokraterna vill, talar det mesta för att det bryter ut ett nytt blodigt inbördeskrig mellan Norra alliansen som behärskar landets norra delar och talibanerna i det av pashtunerna dominerade syd.

Det arbete som har påbörjats måste slutföras för att säkra utvecklingen och freden och så småningom också försoningen mellan de olika folkgrupperna. Fredsbyggandet kommer inte i alla delar att vara en fredlig uppgift. De som har valt våldet som politiskt medel kommer att fortsätta sina attacker. Vi måste självfallet kunna försvara både oss själva och satsningarna för att utveckla landet. Men detta är en alltigenom defensiv uppgift med syftet att bygga fred och förhindra krig.
Lyckas vi med stats- och fredsbygget kan vi också räkna med ett växande stöd hos den afghanska befolkningen. Och vi säkrar därigenom också en fortsatt bred uppslutning i Sverige och andra länder för fortsatt stöd till ett av världens fattigaste och mest krigshärjade folk.


CARL BILDT
Carl Bildt, M, är utrikesminister