Det har blivit närmast obligatoriskt att driva med George W Bush och hävda att allt han gjort har varit fel, fel, fel. Men kritiken är väldigt närsynt. Och redan har den avgående amerikanske presidenten börjat omvärderas.
Historikern Andrew Roberts påpekar i Daily Telegraph att terrorattackerna 11 september 2001 kommer att dominera det historiska perspektivet, och det faktum att president Bush såg till att inga fler attacker inträffade på amerikansk mark är en bedrift som inte kommer att underskattas.
Men jag menar att man måste ta flera steg tillbaka för att se vidden av vad Bush velat åstadkomma. Hans ambition har varit att förändra världen, och vi har bara sett början på den utveckling han satt i rörelse. I installationstalet 2005 utvecklade han sin vision: en värld i frihet och demokrati, där ingen är förtryckt och där ingen förtryckare tillåts begå brott mot mänskligheten.
Bush kastade därmed den gamla internationella politiska spelplanen över ända, den där vi i väst accepterar, ja, till och med legitimerar, förtryckarregimer runt om i världen. Den gamla spelplanen kallas "realpolitik" där "stabilitet" är målet. Men stabilitet för vem? För oss i väst! Inte för de förtryckta. Vi blundade för mördandet i Afghanistan, Irak, Sudan och Burma.

Den idealistiska internationella politik som Bush introducerat ställer inte upp på status quo, utan avser att i alla lägen verka för mer frihet och demokrati. Logiken, och egenintresset, bakom denna strävan är att människor i frihet inte blir terrorister och fundamentalister. Länder där demokrati slagit rot, anfaller inte andra stater.
Men kan hela världen befrias på en gång? Nej, och den kritik man kan rikta mot Bush är att han varit för ivrig. Han trodde att demokrati kunde etableras i Mellanöstern lika snabbt som i Östeuropa, när människorna där befriades från kommunismens bojor. Men bara därför att tillvägagångssättet haft brister, betyder det inte att idealen om frihet och demokrati är ogiltiga.

Jag hoppas innerligt att "change" för Barack Obama inte innebär en återgång till en tid då vi i väst accepterade tyranniet, som i en lång rad länder plågar mer än halva jordens befolkning. Bush har tagit de första stegen in i en ny epok där vi ser förtrycket och aktivt motarbetar det. Eller som han själv sagt: "Genom våra ansträngningar har vi tänt en frihetens eld i människors medvetande. Den värmer dem som känner dess kraft, den bränner dem som bekämpar dess framfart, och en dag kommer denna frihetens otämjda eld att nå de mörkaste hörn av vår värld."

Men är det inte mer krig och elände som Bush har skapat? Nej. Fredsforskarna är samstämmiga: det pågår färre krig i världen nu än det gjort på 50 år. Inte sedan 1960 har antalet krig varit så få som nu. Det tillhör nidbilden att se Bush som krigshetsare, men statsmän som är tydliga med att man är beredd att tillgripa krig, är ofta de som kan undvika dem. Bush har för skurkstater gjort klart att våldshandlingar, likt exempelvis talibanernas, får förödande konsekvenser.
Det är när man ser till de utomordentligt höga ambitioner som George W Bush haft, som man kan börja förstå honom. Han sa redan när han bara var presidentkandidat, på republikanernas konvent år 2000, att: "Vi ska inte skriva fotnoter utan kapitel i berättelsen om Amerika."

En som begriper detta är förre redaktören för Spectator, Bruce Anderson, som i brittiska Independent skriver att Bush är en avsevärt större och mer betydande gestalt än den karikerade versionen. "Eftersom han satt mäktiga globala förändringar i rörelse, kommer det att vara omöjligt att bedöma hans presidentskap under många år."
Och säkerhetspolitiske experten Brian Michael Jenkins vid Rand säger till Kanadas största tidning Globe and Mail: "I det fall Irak om tio år är en demokratisk, västvänlig regional makt kommer kritiken mot Bush att tvingas genomgå en stor omprövning."
Enligt min mening är George W Bush den förste politiske ledaren som förstått vad mänsklighetens uppgift är under 2000-talet: befria alla människor på denna jord.


Dick Erixon
Dick Erixon bloggar på erixon.com.