För gubbarna innebar potenshöjande läkemedel som Viagra en revolution. När det fanns en lösning på erektionsproblemet blev det plötsligt mer accepterat att prata om att äldre män kan ha svårigheter med att genomföra samlag. I dag anses det som självklart att män ska kunna ha sex livet ut, med eller utan hjälp.
Det är därför underligt att det samtidigt finns en syn i samhället att kvinnor i stället ska acceptera minskad sexförmåga i takt med att de blir äldre.
Jag träffar många kvinnor i övergångsåldern som säger att de inte har lust till sex och att de har ont vid samlag. Och jag blir lika upprörd varje gång över att så många kvinnor inte vet om att det finns hjälp att få.
Torra och sköra slemhinnor kan enkelt åtgärdas med lokala östrogenmedel. Det är inga hokus pokus-piller som per automatik ger dem deras sexlust tillbaka, men det ger dem förutsättningar att vara nöjda med sina underliv och att kunna njuta av samlag. Och är man tillfreds med sin kropp och känner sig attraktiv så är chansen större att man kommer "in the mood for love".
Jag tror att denna brist på kunskap om behandlingar beror på att äldre kvinnors sexualitet fortfarande är mer tabubelagd än männens.
Det kan vara gammal ojämställdhet som hänger kvar. När min generation var unga kunde män ha betydligt fler sexualpartners än kvinnor utan att bli hånade för det. Den attityden tycks leva kvar även när vi nu börjar närma oss pensionen. Kanske kan det också bero på att äldre kvinnor, till skillnad från män i samma ålder, inte längre är fertila.

Visserligen görs det framsteg, tack vare att min generation är den första som äter p-piller har vi till exempel bättre tillgång till gynekologer än vad våra mödrar hade. Men den rådande synen tycks tyvärr fortfarande vara att kvinnor helt enkelt inte ska ha sex efter 50, utan helst ägna sig åt barnbarn och trädgårdsarbete.
På samma sätt som äldre människor skaffar sig läsglasögon när synen sviktar bör vi ta hjälp även när vi får åldersrelaterade problem med underlivet. Tyvärr är det inte så i dag. Många upplever det som skamfullt att prata om. Därför är det otroligt viktigt att läkare blir bättre på att våga fråga våra patienter om hur de har det med sexlivet. Har de smärtor vid samlag?
Läkarna väjer dock alltför ofta för frågan. Ibland för att man vet om att kvinnan inte har någon partner - men då har man en snäv syn på vad sexualitet är för någonting.
Sex är inte bara en akt mellan människor. Jag möter så många tacksamma kvinnor som tidigare dragit sig för relationer men som när de känner sig attraktiva igen vågar ta för sig av livet.
Ett annat problem är att många är rädda för östrogenbehandlingar. Larmrapporter om ökad risk för bröst- och livmodercancer har kastat en skugga över alla typer av östrogenpreparat, det trots att undersökningarna visar att de medel som används vid underlivsbesvär inte ger några biverkningar.
När 1,6 miljonerklubben bildades 1998 - för att symbolisera att det finns drygt 1,6 miljoner kvinnor i Sverige över 45 år - hade forskningen om kvinnorelaterade sjukdomar först och främst bedrivits på män. Efter flera år av intensiv lobbyverksamhet för att skapa uppmärksamhet kring medelålders kvinnors fysiska och psykiska hälsa, har denna bild lyckligtvis ändrats. I dag tas kvinnorelaterade sjukdomar och forskningen kring dessa på betydligt större allvar, men det är en bit kvar till att kvinnor får samma status som män inom sjukvården.
Det är på tiden att även medelålders kvinnors sexuella hälsa ställs i fokus.
Det ska inte behöva kännas pinsamt eller genant att prata om att man har en sexuell drivkraft, även när man är mitt i livet. Jag efterlyser brutna tabun och mer med information. Alla har rätt till sin sexualitet, oavsett ålder och kön, och vare sig man har en partner eller inte.



HELENA CEWERS
Helena Cewers, 62, är auktoriserad klinisk sexolog och har 40 års erfarenhet som barnmorska. Hon arbetar på Universitetssjukhuset MAS i Malmö.