Cornelia Frank. Foto: Privat.Cornelia Frank. Foto: Privat.
Cornelia Frank. Foto: Privat.
Foto: PELLE T NILSSON / STELLA PICTURES - PELLE T NILSSONFoto: PELLE T NILSSON / STELLA PICTURES - PELLE T NILSSON
 Foto: PELLE T NILSSON / STELLA PICTURES - PELLE T NILSSON
Foto: PELLE T NILSSON / STELLA PICTURES - PELLE T NILSSONFoto: PELLE T NILSSON / STELLA PICTURES - PELLE T NILSSON
 Foto: PELLE T NILSSON / STELLA PICTURES - PELLE T NILSSON

Bråvalla är så mycket mer än sexuella övergrepp

Publicerad

Att framställa festivalen som ett enda stort misslyckande skapar en totalt onyanserad debatt där hatet och främlingsfientligheten frodas, skriver Cornelia Frank.

Vi står tillsammans. Skrattar, dansar, sjunger och gråter. Främlingar, men förenade i musiken. Det känns som vi lyfter. Alla klappar i takt. Det är helt fantastiskt. Tonerna klingar ut, himlen är rödrosa. Vi lever, för en gångs skull. Bortom alla krav och måsten, en paus i verkligheten. 

På campingen frågar någon om jag skulle behöva en kram, jag såg ut att behöva det sa personen. Vi lånar tändstickor av grannarna, delar öl, pratar om allt. Jag får en high five, möter nya människor i toakön och efterfestar i någons husbil.

Överallt finns poliser, vakter och personal. ”Ta hand om varandra” står det på Bråvallas skyltar. Området är fullt med uppmaningar i olika former. Många av artisterna säger att det får vara nog med övergrepp, och uppmanar publiken att se sig omkring. Jag får känslan av ständig övervakning. I början tycker jag att det känns överdrivet. När sen nyheterna om övergreppen når mig tänker jag att arrangören i alla fall gjort vad de kunnat med en stor säkerhetsinsats. Jag slås av samma tanke som jag hade efter terrorattentatet i Stockholm, det är svårt att skydda sig för människan. Oavsett antal poliser finns moralen och hatet kvar inom hen. 

 

LÄS MER: Övergreppen är inte ett festivalproblem 

 

Vart jag än går på området känns det tryggt. Inte en enda gång kände jag mig hotad av något eller någon. Trots att jag är tjej. Trots att det är mörkt. Jag var aldrig rädd för jag hade ingen anledning. Jag vägrar att se mig själv som ett offer. Är jag naiv? Hade jag tur? Kunde det ha varit jag som blev utsatt för brott? Antagligen. 

Jag tänker på skolan och den kollektiva bestraffningen. Hur jag och andra tjejer ständigt fick ta hand om killar och straffas för deras stökiga beteende. Hur vi satt "varannan tjej" i klassrummet för att lugna killarna. Det blev ju bäst så, för allas skull.

Att ställa in festivalen får samma effekt. Skötsamma missgynnas bara för att enskilda individer begår brottsliga handlingar. De stökiga killarna har blivit äldre, men än en gång får flickorna lida för deras bedrägliga beteende. Självklart är det fel att generalisera. Det är grundläggande att inte skylla brott på kön, på grupper, eller på religioner utan i stället beskylla individen som begår den brottsliga gärningen. 

Jag läser med en stark känsla av illamående hur människor trots det skyller på grupper, på invandrare. Festivalen bestod enligt min uppfattning till största del av en av homogen grupp av vita medelklassungdomar. Att rasistiska uttalanden och skuldbelägganden förs fram är för mig omöjligt att förstå. 

 

LÄS MER: Män måste ta ansvar för de män som våldtar 

 

Mängden anmälningar som inkom är fruktansvärt obehagligt och allvarligt. Som juriststudent med en nyligen avslutad straffrättskurs i ryggen vet jag hur lång vägen fram till en fällande dom är. Rekvisiten och beviskraven för våldtäkt ringer i öronen. Jag önskar så innerligt att den som begått brott under festivalen straffas för det. I situationer som den här är det dock viktigt att skilja på en anmälan och ett bekräftat brott. Att hålla sig till fakta, att inte medverka till ryktesspridning och vikten av källkritik. 

Så är inte fallet. I fikarummet dagen efter festivalen. ”Oj, hur vågade du vara där, var det inte farligt?”. ”Blev du inte utsatt för något?”. ”Visst var det inte tillräckligt med poliser?” 

Det dröjer en lång stund innan någon frågar om musiken, det som allt handlar om egentligen. För människor som inte upplevde festivalen kan aldrig förstå. Ni missade Silvana Imams budskap, magin under The Killers och allsången under Håkan Hellström. Ni missade att dansa loss till tonerna av Martin Garrix i soluppgången. 

Ni missade så mycket, om inte allt. Att sen uttala sig och framställa festivalen som ett enda stort misslyckande skapar en totalt onyanserad debatt där hatet och främlingsfientligheten frodas. Än en gång tänker jag på när fritidsaktiviteterna i skolan ställdes in för att killarna varit bråkiga. Det är fel. Gör om Bråvalla, och gör rätt. 

 

 

Cornelia Frank

Juriststudent   

 

Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag