Jag föddes 1951 i Kiruna. Jag var bara fem när min pappa dog i en gruvolycka och jag växte upp med mamma Karin och min storebror Stig. Vi bodde alldeles intill idrottsplatsen där jag och min bror brukade spela hockey tills det mörknade. Min mamma bor fortfarande kvar i Kiruna och den känsla av frihet och frid jag får när jag besöker min hemtrakt är svår att beskriva.
Det var ishockeyn och Brynäs som tog mig ut i världen. Under 17 år spelade jag i NHL och levde i Kanada.Nu bor jag i Vaxholm och jobbar som entreprenör.
Men var jag än varit och gjort har jag alltid varit - och kommer alltid att vara - en stolt norrlänning. Jag har det norrländska kynnet att tacka för allt. Utan denna kombination av lugn, envishet och jävlar anamma hade jag varken lyckats inom idrotten eller i företagsvärlden.
Därför är det inte så konstigt att jag under åren reagerat mot alla dessa missuppfattningar som finns om Norrland, även på förvånansvärt hög nivå inom samhällslivet.

För mig står Norrland för entreprenörskap och framåtanda och rikedom. Vi har skogen, malmen och vattenkraften, den renaste och driftsäkraste formen av energi. Ändå möts vi norrlänningar ofta av fördomar som handlar om brist på företagsamhet och bidragsfusk.
För en tid sedan kom jag i kontakt med Tommy Lindh som är en av initiativtagarna till ett nytt parti, Norrländska Samlingspartiet, som handlar om hur vi ska ta tillvara och utveckla Norrland så att hela Sverige kan dra nytta av de unika människor och naturresurser som finns här.
Trots att alla miljarder som varje år skapas i de norrländska näringarna ser jag med sorg det förfall som präglar samhällservicen.
Tillgången till sjukvård går inte att jämföra med den i södra Sverige. Min 82-åriga mamma, som själv jobbat hårt som sjuksköterska under hela sitt yrkesliv, tvingas åka 30 mil för att gå på sjukhuset i Boden eller Luleå. 30 mil! Det är inte konstigt att många gamla drar sig för att gå till doktorn i tid, med alla risker det för med sig. Ändå hotas den lilla sjukvård som finns kvar av ständiga sparbeting.

När jag hälsar på min mamma och fiskar och jagar, möts jag ständigt av berättelser om skolor som hotas av nedläggning och nedrustning, vilket naturligtvis går ut över vår största framtidsresurs, barnen. Infrastrukturen, vare sig det handlar om vägar och järnväg eller modern telekommunikation, måste också bli bättre.
Om Norrland fick behålla sina resurser skulle det kunna bli en region som fungerade som ekonomisk motor för hela Sverige.
Som det är nu måste politikerna förstå att det finns gränser även för det norrländska tålamodet.
Jag stödjer också tanken att resurserna ska fördelas över hela Norrland, och vara till nytta för såväl fattiga som välbeställda kommuner.

Genom att slå ihop de gamla Norrlandslänen - Gävleborg, Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten - skapas en kraftfull och självfinansierad region, med en miljon invånare och livskraftig ekonomi. Resurserna skulle finnas för att utveckla infrastruktur, samhällsservice, sjukvård och näringsliv. Människor, inte bara från Sverige, skulle söka sig till Norrland för att njuta av livsvillkoren.

Jag vill nu ta chansen att uppmana alla att för en gång skull inte se världen i röda eller blå färger och i stället ge detta initiativ en chans.
Inte bara mitt hjärta borde klappa för Norrland. Hela Sverige skulle tjäna på en superregion i norr.

BÖRJE SALMING

är entreprenör och tidigare professionell ishockeyspelare. Han stödjer  också arbetet med det nya partiet Norrländska Samlingspartiet.