Stig Larsson. Foto: Mikael Sjöberg
Stig Larsson.  Foto: Mikael Sjöberg
Telefonförsäljare. Foto: Shutterstock.
Telefonförsäljare.  Foto: Shutterstock.

Bör vi i Sverige tillåta telefonförsäljning?

Publicerad

Efter att ha nappat på telefonförsäljning står det för mig tydligt hur det fungerar. Man bör inte längre kalla de som utsätts för kunder – utan offer, skriver författaren Stig Larsson.

I dag har jag fått ett brev från Gothia Inkasso. Jag öppnar det, en aningen förvånad. Det var länge sedan jag slarvade med betalningen av mina räkningar.

Numera har jag det dessutom mest på autogiro. Det var en obetald faktura från Miljonlotteriet.

Problemet är att jag aldrig beställt några lotter från Miljonlotteriet. I början av september i år fick jag ett samtal på mobilen. En glad röst gratulerade mig. Till vad? undrade jag. Jo, jag var utvald bland 250 000 andra att ingå i någonting som hette Kombilotteriet. Jag minns tydligt hennes röst.

Ja, tänkte jag. Två hundra kronor på autogiro. Jag som aldrig ens har köpt en trisslott. Jag kan testa en månad, vad är det som säger att jag inte skulle ha en sådan tur?

Samtalet spelades in. Några dagar senare får jag ett brev från dem där jag ska returnera mitt bankgironummer. Jag lägger det på brevlådan samma dag.

Ytterligare några dagar senare får jag en försändelse från Kombilotteriet med några skraplotter, som visar sig inte ha gett någon vinst. Dagen efter kommer en ny försändelse, nu från Miljonlotteriet. Den innehåller fem lotter samt en inbetalningsavi. Jag noterar omedelbart att det handlar om två olika lotterier. En smula irriterad ringer jag upp båda, jag ber att få bli kopplad till någon chefsperson.

Mannen på Kombolotteriet är vänlig, han erkänner villigt att vissa av deras försäljare är lite väl entusiastiska, man kanske inte ska börja med att gratulera den presumtive köparen. Han beklagar att jag nu vill avsluta kontot, men säger att jag från och med nu inte ska behöva höra av dem.

Då jag talar med chefspersonen på Miljonlotteriet är han mer undvikande. Jag förklarar för honom att jag inte ens har köpt en trisslott, ja ingen lott överhuvudtaget, i hela mitt liv. Jag är sextio år gammal. Hur sannolikt är det att jag inom loppet av någon vecka ska vilja bli prenumerant på två olika lotterier? Om jag skickar tillbaka lotterna till dem ska jag strykas ur registret, säger han.

 

Plötsligt plingar det på min mobil. Jag har, står det, att vänta på en försändelse från Bonniers Månadens Bok. Nu är jag Bonnierförfattare. Det måste vara ett misstag. Nej då, strax trillar det ner en kokbok i brevlådan.

Jag ringer upp Bonniers och blir kopplad till chefen för Månadens Bok. Han beklagar det inträffade. Jag undrade hur de fått mitt nummer och min adress. Och påpekar att jag, efter att ha beställt en prenumeration på Kombilotteriet, även fick lotter och en inbetalningsavi från Miljonlotteriet.

Då säger han något som får mig att fundera. Han poängterar att det verkade osannolikt att Kombilotteriet och Miljonlotteriet skulle samarbeta eftersom de är konkurrenter.

Hur pass troligt är det att chefen för Bonniers Månadens Bok har koll på lotteriverksamheten i Sverige? Den enda förklaringen är just att de samarbetar.

Lyckas man få en prenumerant, dealar man vidare dennes personuppgifter, till – kanske inte så många som sju andra likartade företag, men låt säga två. Det betet sväljer nog flertalet – ja, man bör nog inte längre kalla det kunder utan offer. Vad kan Kombilotteriets kundkrets röra sig om? Jag gissar på pensionärer och lågutbildade.

Det kommer en inbetalningsavi. Som väluppfostrad svensk går du till banken och betalar den. Ja, du kanske ber om att fortsättningsvis få den på autogiro.

 

För alla parter tror jag att det är bäst att man lägger korten på bordet. Alla som är ytterst ansvariga bör besvara frågan: ”Är det här en allmän policy? Att man utbyter kundlistor – även, om så skulle vara, med konkurrenter?”

För sannolikheten att jag under ett fyrtioårigt liv som myndig under loppet av två, tre veckor skulle bli utsatt av detta från tre olika företag är minimal.

Nu när jag tagit upp detta med vänner och bekanta, cirka tjugo personer, har tre av dem varit utsatta för liknande saker. Men om vi utvidgar det till deras föräldrar rör det sig om över hälften.

Det här bör falla under allmänt åtal. Är problemet så stort som det förefaller, är det kanske inte längre bara en juridisk fråga utan en politisk. Bör vi i Sverige tillåta telefonförsäljning?

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida