Vi har ännu ingen terrorism i Sverige. Men om Thomas Bodström får sin vilja fram kommer hundratusentals människor i vårt land att övertygas om att de är våra fiender och att lagen inte gäller lika för alla.
Det skriver i dag JAN GUILLOU i en replik till Thomas Bodström.
Han anklagade i onsdags Guillou för att förringa terrorhotet och negligera självmordsbombarnas offer.
Thomas Bodström är emot barnamord och hävdar att det demokratiska samhället har ett ansvar att skydda sina medborgare och att politiska beslut måste föregås av en seriös debatt och att det gäller att bibehålla rättssäkerheten och respekten för den personliga integriteten.
Någon däremot?
Än mer konfunderad blir jag av hans debattinlägg när han skriver att ”om vi inte bekämpar terrorismen med demokratiska medel spelar vi terroristerna rakt i händerna”. Så skulle man nämligen kunna sammanfatta innehållet i min senaste roman i ämnet.
Jag instämmer dessutom helhjärtat i Thomas Bodströms påpekande att ”förenklade och schabloniserade påståenden förstör möjligheten till en seriös debatt”.
Så långt ungefär halva utrymmet i Thomas Bodströms text. Därefter övergår han till en mer praktisk utövning av seriös debatt genom att kalla mig okunnig deckarförfattare som lever i en svartvit värld, ljuger och är inkonsekvent. Sådana förlöpningar visar att han ändå är rätt förbannad, trots sin långa inledande lovsång till den demokratiska debatten.
Efter diverse beskyllningar för ståndpunkter jag inte har landar Bodström i den dramatiska avslutningen: ”Men det finns ett problem för Jan Guillou och andra som gör gällande att polis och åklagares arbete mot terrorism bara är hjärnspöken. Det är New York 2001, Madrid 2004 och London 2005 för att inte tala om de dagliga självmordsattackerna i Irak.”
Som polemik är detta gåtfullt. Själva språkgrodan, som även en deckarförfattare på Bodströms lägre nivå borde ha kunnat undvika (åklagarnas arbete är väl inte hjärnspöken?) gör denna slutplädering närmast obegriplig. Menar han att jag och ”andra” skulle hävda att dessa terrorattacker inte har ägt rum? Eller menar han att terrorismen är hjärnspöken, enligt mig och ”andra”, trots att dessa terrorattacker har ägt rum? Nån form av idiotförklaring är det, oklart vilken.
Annars är de uppräknade terrorattackerna en intressant utgångspunkt för en svensk diskussion. De har inte riktat sig mot Sverige. Motsvarande hot finns inte mot Sverige. Bakom alla dessa terrorattacker finns politiska motiv som inte berör Sverige. Vi deltar ju inte som de angripna länderna i det Krig mot Terrorismen som George W Bush förklarade efter 11 september 2001.
Vår utrikespolitik är alltså ena ledet i försvaret mot terrorism. Hade folkpartiets nye ledare Jan Björklund fått sin vilja igenom hade läget varit ett annat, då hade vi haft ockupationstrupper i Irak.
Vår inrikespolitik är det andra ledet i försvaret mot terrorism. Det är där jag kritiserat Thomas Bodström och det är där skon klämmer fastän han inte vill låtsas om det.
Thomas Bodström agerade ivrigt i EU för ökad elektronisk övervakning, i riksdagen har han förespråkat nya lagar för buggning och avlyssning där till och med tidningsredaktioner skulle kunna buggas (”annars kan ju Hells Angels kalla sina klubblokaler för redaktioner”) och där telefonavlyssning skulle kunna användas i ”förebyggande syfte” (vilket är nyspråk för mot icke misstänkta) och han har agiterat för att de drakoniska terroristlagar som nu bara tillämpas mot utländska medborgare även borde gälla svenska medborgare. Då räcker det med hemliga bevis för att på obestämd tid frihetsberöva vem som helst på Säpos rekommendation. Jag och många andra hörde honom framföra detta fantastiska förslag på ett möte med internationella juristkommissionens svenska sektion. Publiken häpnade och då förklarade sig Bodström, liksom för att lugna oss: ”Problemet är ju att många av dom här människorna gått och blivit svenska medborgare.” Det vill säga, vi i den vita jurist- och journalistpubliken behövde inte oroa oss.
Saken är alltså den att alla dessa nya terroristlagar, införda och ännu inte införda, gäller ”dom här människorna”.
Det är detta som är kontraproduktivt, absolut fel taktik i kriget mot terrorismen på hemmaplan. Vi har ännu ingen terrorism i Sverige (de få fall som avhandlats i domstol är tragikomiska bagateller). Men om Bodström får sin vilja fram så skall hundratusentals människor i vårt land övertygas om att de är våra fiender och att lagen inte gäller lika för alla. I april övade till och med ”Beredskapsmyndigheten” inbördeskrig i Stockholm mot ”dom här människorna”.
För den svenska demokratin är således Thomas Bodström mycket farligare än Usama bin Ladin.
JAN GUILLOU
