Utbildningsminister Jan Björklund upprepar gärna att Sverige ska få Nobelpris, inte bara dela ut dem. Detta fokus på en symbolisk medalj som ger global prestige, men som delas ut för historiska, naturvetenskapliga framsteg, kan vara skadligt för en regerings forskningspolitik.

Sveriges Ingenjörer har under våren tagit temperaturen på forskningsklimatet från Lund till Luleå och vill lyfta tre synpunkter som framkommit, av särskild betydelse för svensk forskningspolitik: den felaktiga motsättningen mellan grundforskning och tillämpad forskning, den finansiella nedprioriteringen av de mindre, men regionalt viktiga, högskolorna samt betydelsen av ökad och långsiktig samverkan mellan akademi och näringsliv.

Motsättningen mellan grundforskning och tillämpad forskning saknar grund – båda inriktningarna behövs. Grundforskning utan tillämpning kan berika en global kunskapshöjning, men medför ingen given avkastning till det svenska välfärdssamhället. Tillämpning utan vetenskapligt fundament är däremot som att bygga hus utan grund.

Ett exempel är Luleå tekniska universitet, där en av Europas största forskargrupper finns inom tribologi – läran om smörjning, nötning och friktion. Forskningsområdet kanske inte väcker stor uppmärksamhet, men har enorm betydelse för minskad energianvändning. Där leder avancerad grundforskning också till relevanta resultat för företagen. Utveckling av motorer med lägre bränsleförbrukning kräver experter inom matematik, fysik och kemi likväl som ingenjörer från områden som maskin och energi. Liknande exempel finns inom områden som gruvteknik och biobränsle. Avancerad forskning, med utgångspunkt i relevanta problem och där industrin och akademin tidigt samverkar, skapar både vetenskapliga artiklar och samhällsnytta.

Sveriges Ingenjörer har med oro följt diskussionerna kring den finansiella nedprioriteringen av de mindre lärosätena till förmån för satsningar på större projekt och lärosäten. Forskningen vid de mindre högskolorna står för en liten del av den totala forskningsvolymen, men är desto mer betydelsefull för näringslivet regionalt. Detta står inte i motsättning till större forskningsprojekt vid etablerade universitet och högskolor.

Vidare krävs ett nytänkande vid de större universiteten och högskolorna; det finns forskarteam som får pengar på grundval av gamla meriter och publiceringar, vilket försvårar för yngre forskare att ta sig fram. Detta, tillsammans med i internationellt hänseende små forskargrupper, gör att det tar längre tid att nå publicerbara resultat i Sverige än i många länder vi konkurrerar med.

Sist men inte minst vill vi lyfta betydelsen av samverkan mellan akademi och näringsliv. Nya miljöer måste byggas där dessa möts, berikar varandra och får ökad förståelse för varandras förutsättningar. Forskare ska dessutom kunna meritera sig i näringslivet och sedan återgå till akademin, likväl som att forskare i näringslivet under en tid ska kunna verka inom akademin.

Vid Center for Medical Image Science and Visualization (CMIV) i Linköping och Visualiseringscenter i Norrköping sätter företag som Siemens och Philips sina senaste instrument i forskarnas händer för att få reda på hur de kan användas maximalt. Här finns ett mångårigt, långsiktigt samarbete i grunden. CMIV:s lokaler finns i direkt anslutning till landstingets röntgen, vilket förstärker kopplingarna mellan forskningen och den praktiska användningen av utrustningen.

Sverige är ett land byggt på teknik, med många historiska landvinningar. Ska vi kunna skapa ny historia i global konkurrens måste dock grund- och tillämpad forskning kunna utveckla ett mer långsiktigt samarbete – nationellt och regionalt – än över en fyraårig forskningspolitisk proposition. Detta måste vara riktlinjen för årets forskningspolitiska beslut. Där samverkan redan finns är fördelarna uppenbara och avgörande för skapandet av nya verksamheter.

Ulf Bengtsson, ordförande Sveriges Ingenjörer

Peter Larsson, samhällspolitisk direktör för Sveriges Ingenjörer