Birgitta Ohlsson ser Afrika i ett nytt ljus:

”Ohyggligt, ohyggligt”. Orden från Joseph Conrads bok etsar sig fast på näthinnan i”Mörkrets hjärta” (Veckans klassiker i Expressen) som publicerades året 1902. Genom huvudpersonen Marlows sökande efter kolonialkompaniets representant Kurtz längs en flod i Kongo blottläggs den vite mannens grymhet, terror och skräckvälde. Travar av lik, staplade dödsskallar och barbarisk tortyr med så vidriga människoöden att många andra grymheter bleknar vid deras sida.

Kolonialismen var en våldtäkt på Afrika. Slaveriet var en av världshistoriens absoluta skamfläckar. Apartheidssystemen och utsugningen av råvaror fram till nutidens brist på frihandel där afrikanska bönder aldrig ges chansen att sälja sina produkter på en fri marknad är exempel på ”den vite mannens” skuld gentemot den afrikanska kontinenten. Men ofta stannar tragiskt nog analysen här. Västerlänningar fastnar år 2008 fortfarande i eländesbeskrivningarnas inferno trots att sanningen är mer nyanserad än så. Jag har också varit medskapare av denna dystra Afrikabild. Den afrikanska sorgen, smärtan och slagfältet – oavsett om jag skildrat våldtagna kvinnor från folkmordets Darfur, tortyrens offer i diktator Robert Mugabes Zimbabwe eller tonårsflickor från Zambia som precis förblött i bushen efter en hemmasnickrad abort med galge uppkörd i underlivet. Detta är förstås sant på samma sätt som tusentals afrikanska barn dör varje dag av barnsjukdomar vi utrotade i väst för decennier sedan, att aktiva folkmord pågår just nu på kontinenten som i Darfur eller att vår tids digerdöd HIV har grepp om upp till 20 procent av befolkningen i en del länder.
Men att Sydafrika har världens mest moderna konstitution, att skyskraporna är högre i många afrikanska huvudstäder än på hemmaplan eller att några länder i dag har en tillväxttakt på fem procent eller mer (vilket är mer än vad Sverige hade under våra framgångsår 1870 till1970) det skriver vi alltför sällan om.

Antalet allvarliga väpnade konflikter i Afrika (med färre än 1000 döda) har minskat från tolv för tio år sedan till tre i dag. Demokratin går framåt om än på skakiga ben. Året 1976 var bara sju procent av de afrikanska länderna demokratier och mer än två tredjedelar diktaturer. Trettio år senare var en dryg tredjedel diktaturer och hela en fjärdedel etablerade demokratier och utöver detta fler länder på väg i rätt riktning. Val istället för kupper är numera det normala sättet att byta ledare i Afrika. Det finns inget enhetligt Afrika – lika lite som det finns ett homogent Europa eller ett likriktat Asien. Men om Afrika går det alltid att generalisera trots att kontinenten är världens näst största både till yta och folkmängd med närmare 60 länder.

Samtidigt gömmer sig afrikanska diktatorer fortfarande bakom tal om kolonialism trots att den enda koloni som finns kvar i Afrika är en inhemsk affär där nordafrikanska Marocko sedan 1975 ockuperat Västsahara. För att distansera sig från Europa myntades begrepp som ”afrikansk demokrati” – ett slags folkstyre light med ofria val, trots att det varken finns europeisk eller afrikansk demokrati utan bara just demokrati. För att visa de forna kolonialherrarna att den afrikanska solidariteten är stark hålls diktaturledare som Zimbabwes Robert Mugabe om ryggen och allvarliga brott mot mänskliga rättigheter i grannländer ses ofta som ”interna angelägenheter”. Av rädsla att åter kallas kolonialist tassar många västländer på tå inför afrikanska ledare med knappt torkat blod på sina händer.
Den sydafrikanske före detta ärkebiskopen Desmond Tutu yttrade en gång: ”När missionärerna kom till Afrika hade vi landet och de hade bibeln. De sade till afrikanerna ”Låt oss sluta våra ögon och be”. När vi öppnade ögonen hade vi bibeln. De hade marken”.
Men marken är inte längre brittisk, portugisisk eller fransk.

Alliansregeringen ska under våren omforma Sveriges Afrika-politik. Målet måste bli att den ska vara glasklar värderingsmässigt, modig i handling och aktivistisk i fält. Det har funnits en ängslan att våga vara värderingsstyrd ifråga om Afrika. Tycka-synd-om-mentaliteten har ofta vunnit framför att ställa krav på demokrati och gott ledarskap oavsett om det gäller bistånd, handel eller mänskliga rättigheter. Vi måste en gång för alla säga: Det finns ett styrelsesätt som är värdigt fria människor – det kallas demokrati. Det finns ett ekonomiskt system som fungerar – det heter marknadsekonomi.
”Mörkrets hjärta” är en allmängiltig berättelse som dessvärre kan placeras när som helst och var som helst i mänsklighetens historia. Människans mörka sidor måste bekämpas i alla tider – oavsett förövarens hudfärg.

Birgitta OhlssonBirgitta Ohlsson är utrikestalesman och riksdagsledamot (fp). Hon anser att Rwandas lummiga dalgånger är bland det vackraste hon sett.