I går röstade Europaparlamentet om mammaledighetsdirektivet, som kan komma att tvinga svenska mammor att vara hemma sex veckor efter förlossningen, oavsett vad mamman själv vill. Nyblivna mödrar förbjuds helt enkelt att arbeta. Argumenten är medicinska. Parlamentet röstade samtidigt igenom två veckors frivillig pappaledighet - snacka om dubbelmoral.
Om lagförslaget hade varit verklighet när jag erbjöds uppdraget som EU- minister i början av året hade jag som gravid förmodligen inte kunnat tacka ja. Olyckskorparna hade också med stor sannolikhet fått skäl att kraxa högre kring min utnämning.
Att bli mamma eller pappa är den största händelsen i livet. Jag blev själv mamma till min dotter Stella i somras. Eftersom statsråd inte kan vara formellt föräldralediga började jag gradvis arbeta två veckor efter förlossningen. Det har gått utmärkt att kombinera rollen som mamma och minister tack vare att min make Mark har varit föräldraledig från dag ett och att jag har varit lyckligt lottad att kunna ha med mig familjen på jobbet. Vår dotter har fått en fin möjlighet till en tidig anknytning till sin pappa. Jag är rörd över de hälsningar som jag har fått från gravida kvinnor som skriver att jag har inspirerat dem att våga tacka ja till jobberbjudanden.

Vi måste samtidigt vara medvetna om att mammaledighetsdirektivet har goda syften. Familjepolitiken är en sorglig historia på de flesta håll i Europa. Att bli förälder i Sverige, med världens mest generösa föräldraförsäkring, är en lyx jämfört med de flesta EU-länder där nyblivna mödrar bara kan vara lediga en kort tid efter förlossningen och föräldraledighet för fäder är exotiskt. Barnomsorgen är dessutom dåligt utbyggd i åtskilliga medlemsländer, vilket leder till att den ena föräldern ofta måste ta hand om barnen, den lotten faller vanligtvis på kvinnan.
Statistiken talar ett tydligt språk. I genomsnitt förvärvsarbetar endast 6 av 10 kvinnor i EU, och i vissa medlemsstater är det ynka 4 av 10. Det ger upphov till att mäns ekonomiska makt är större än kvinnors i Europa.

Under mina resor i Europa som Sveriges EU-minister har jag haft förmånen att möta jämställdhetsaktivister från både fackföreningar och näringslivet. Inte minst i länder i öst- och centraleuropa befarar man att mammaledighetsdirektivet ger arbetsgivare ännu en förevändning att sortera bort unga kvinnor. Detta i ett EU där många kvinnor redan avstår från barnafödande eller tvingas till en hemmafrutillvaro, trots universitetsexamen, för att barnomsorg saknas. Föräldraledighet måste vara en förmån för båda könen - inte ett mammatvång.

EU:s medlemsstater behöver modernare regler för hur föräldrar ska kunna kombinera arbete med familj. Tvångsledighet för kvinnor är fel väg att gå. EU måste i stället sända signalen att medlemsstaterna behöver uppmuntra mammor och pappor att dela mer på föräldraledigheten och ansvaret för barnen.
Jag anser inte att vi ska lagstifta om föräldraförsäkring och barnomsorg på EU-nivå. Men fler EU-länder måste inse sambandet mellan barnomsorg och ekonomisk tillväxt. Europa har inte längre råd att ha världens bäst utbildade hemmafruar.
Miljoner kvinnor i EU kan inte arbeta alls, eller så mycket som de vill, på grund av att de tvingas ta ansvaret för barn och hushåll. I EU:s nya tillväxtstrategi, EU 2020, betonas - efter den svenska alliansregeringens framgångsrika påtryckningar - att kvinnor och män ska kunna arbeta och försörja sig på lika villkor. Det förutsätter en strävan efter ett jämställt föräldraskap. Jag är stolt över att Sverige har en finansminister som är feminist, Anders Borg behöver inspirera sina finansministerkollegor i EU.
Nu när mammaledighetsdirektivet tyvärr har blivit verklighet måste vi på allvar inleda kampen mot de fossila föreställningarna om att det är mammor som är föräldrar i EU.


BIRGITTA OHLSSON
Birgitta Ohlsson, FP, är EU-minister.