Billigt och osmakligt angrepp på Kurdistan

Våldet mot journalister i irakiska Kurdistan har trappats upp under de senaste veckorna, rapporterar Amnesty och Reportrar utan gränser. Bland annat rör det sig om godtyckliga gripanden, anonyma dödshot och misshandel. Uppgifterna bekräftas även av Kurdiska journalistförbundet, och i en skarp protest som ett 30-tal yrkesverksamma reportrar skrivit under.
Men utifrån de källor som går att nå är det mycket svårt att avgöra i vilken omfattning de irakiska kurdernas president Massoud Barzani och hans ministrar kan tänkas ligga bakom övergreppen.

Uppenbart är dock att Barzani och hans regering inte agerar tillräckligt kraftfullt för att ställa gärningsmännen inför rätta. Därmed är de medskyldiga till brotten, åtminstone så länge dessa män går fria, anser jag, och många intellektuella i Kurdistan som dokumenterat brotten. Modiga människor som nu anklagas (sidan 4, 7/8) för feghet av frilansjournalisten Nuri Kino.
Man kan beskylla kurderna och deras president för många saker, men att jämföra Barzani med Saddam, som Kino gör, tycker jag är billigt och osmakligt. Är man inte så nogräknad med orden kan man hävda att det finns fler likheter mellan Kino och Saddams journalister än mellan Barzani och Saddam.

Dagens Irak är den farligaste platsen i världen för journalister. Och även om situationen i Kurdistan inte är jämförbar med resten av landet, måste vi ta rapporterna på allvar.Det gäller inte minst uppgifterna om de brutala morden på journalisterna Souran Hama och Taher Sharif i staden Kirkuk, som Kino tar upp.
Det oljerika Kirkuk är en stad som alla folkgrupper gör anspråk på. Alla grannländer vill vara med och bestämma om stadens framtid. Kirkuk är i dag en krutdurk som kan sätta hela regionen i brand om parterna inte kan enas om en fredlig lösning.

Som Nuri Kino mycket väl vet, men föredrar att undanhålla Expressens läsare, lyder Kirkuk under centralregeringen i Bagdad, inte under den kurdiska regeringen - vilket också utgör konfliktens kärna. De flesta attentat och mord som hittills ägt rum i Kirkuk har just varit riktade mot kurder. För bara drygt en vecka sedan massakrerades 25 kurdiska demonstranter.
Visserligen hade de mördade journalisterna skrivit om maktmissbruket inom den kurdiska administrationen, men de riktigt stora avslöjandena om korruptionshärvor, där både Iraks och Kurdistans presidenter uppges vara inblandade, har publicerats i andra städer, av andra tidningar som Hawlati, Awéne och Media.
Till skillnad från Iraks president valde Barzani att inte stämma tidningarna. "Jag drar inga journalister inför rätta för anklagelser mot min person", sade han. Barzani stoppade också nyligen en ny lag som var tänkt att begränsa pressfriheten.

Bakom vissa attentat ligger islamister, säger de utsatta reportrarna själva. I ett fall berättar reportern som överlevde attentatet att han just hade avslöjat starka kopplingar mellan kurdiska islamister och al-Qaida.
Naturligtvis kan vi inte utesluta de kurdiska myndigheternas inblandning i övergreppen. Men Kurdistan är inget skräckvälde, och dess folkvalde president ingen massmördare. Kino saknar helt enkelt sinne för proportioner, vilket är en allvarlig brist hos en etablerad nyhetsjournalist.

Det är dock inte första gången som Nuri Kino låter sig vara en bricka i spelet om Kirkuk. I några uppmärksammade nyhetsartiklar i fjol hävdade han att irakiska ambassader i Stockholm och Paris försett efterlysta terrorister med falska pass. "...för att kurder från Iran, Syrien och Turkiet ska kunna hävda att de är från Irak och resa till den strategiskt viktiga staden Kirkuk och försöka ta kontroll över den, som är en av världens mest oljerika", skriver han.

Hans källa var den gången Turan Cömez, en ultranationalistisk turkisk politiker, som han helt oemotsagt citerade i sina artiklar. Nu är samme Cömez tillsammans med en turkisk general efterlyst av Interpol. Enligt turkiska åklagare har de lett "terrororganisationen Ergenekon", som ligger bakom en lång rad politiska mord, däribland flera kurdiska författare och journalister.
På sin hemsida skriver Kino att han "mår illa" när han läser en intervju med en kurdisk minister i Svenska Dagbladet, bland annat för att reportern påstår att Yazidier (en religiös minoritet) är kurder. För att må illa av en sådan sak (som dessutom är korrekt) måste man vara besatt av någon slags aversion mot kurder.
På samma hemsida skriver Nuri Kino att målet för honom och andra assyrier/syrianer är en självständig stat. Gärna för mig - om det innebär ett slut på förföljelserna mot kristna i regionen. Men glöm inte heller att Kurdistan är enda platsen där assyrier/syrianer har egna skolor, egna partier, egna tv-kanaler, egna mandat i parlamentet och egna ministrar i regeringen.

Esref Okumus