ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

"Bildt måste byta politik eller avgå"

ANNONS:
De bolag som Carl Bildt engagerat sig i är inte vilka företag som helst. De regimer som dessa bolag ingått en kommersiell symbios med utgör de främsta utmaningarna för svensk utrikespolitik. Tyvärr har Bildts affärsengagemang redan satt avtryck i hans politiska ställningstaganden. Det är oacceptabelt, skriver i dag riksdagsledamoten FREDRIK MALM.

Det stormar kring utrikesminister

Carl Bildt. Det som till en början uppfattades som en strategisk rekrytering från statsminister Fredrik Reinfeldts sida har nu utvecklats till en följetong av negativa rubriker, osanna uttalanden och beskyllningar om arrogans. Carl Bildt har blivit Reinfeldts röra. För svenska folket uppfattas dock inte Carl Bildts aktieoptioner som något större problem. Att moderater äger aktier är inte särskilt ovanligt. Och att Carl Bildt kan göra sig en hacka på styrelseuppdrag är inte något man ska förvägra honom att göra. Det hela är "en storm i ett vattenglas" och "ett uttryck för den svenska avundsjukan", hävdas det. Men faktum är att varje liberal med global blick bör vara mycket medveten om att det finns stora risker att den svenska utrikespolitiken utvecklas i en annan riktning än vad vi hoppades på efter maktskiftet. De bolag som Carl Bildt engagerat sig i är inte vilka företag som helst. De regimer som dessa bolag ingått en kommersiell symbios med gör sig i dag skyldiga till folkmord. Den ena staten, Sudan, är en islamistisk diktatur som under tiotals år tvingat sharialagar på de kristna i söder och fördrivit tiotusentals från de områden där bland andra Lundin Oil borrat efter olja, och som nu ger militär uppbackning till det pågående folkmordet i Darfur. Den andra, Ryssland, känner vi till mer än väl. Kreml tar strupgrepp på de grannländer som söker sig närmare väst och Ryssland är det största orosmolnet för svensk säkerhet.

Carl Bildts optioner i Vostok Nafta

innebär i klartext att vår utrikesminister har gjort sig en smärre förmögenhet på Vladimir Putins förstatligande av ryska medier och utpressning av grannländer. Bildt har inte bara varit aktieägare, utan styrelseledamot i ett bolag som valt att investera nästan hela sitt kapital i den gaskoloss, Gazprom, som i dag är att Kremls torped mot demokrati och yttrandefrihet. Under 1980-talet tog Carl Bildt strid mot den sovjetiska diktaturen. Han ville jaga ubåtar och befria Baltikum. I dag är tongångarna annorlunda. Då var det Michail Gorbatjov som styrde i Moskva, i dag är det Vladimir Putin. Man kan faktiskt fråga sig vem av dem som är värst. Den förste drog med glasnost ut den sista rostiga spiken i rucklet och Sovjet rasade samman. Den andre försöker bygga upp imperiet igen, dock med andra metoder och fiender.

Både världen och Carl Bildt

har förändrats. Kan det vara så att Carl Bildt håller på att bli en svensk variant av de Gaulle? En som upphöjer statsintresset och realismen till högsta princip, vill återvinna Europas förlorade roll och låter demokratisering och mänskliga rättigheter falla i skymundan. Intressen i norra Afrika är inte att förglömma. Den svenska utrikespolitiken har under långa socialdemokratiska maktepoker steg för steg försvagats. Det har till slut handlat om att förvalta en diplomatisk apparat som mest intresserat socialdemokratiska regeringar när det handlat om att sparka vänstersossar som Carl Tham och Margareta Winberg ur landet. Demokrati- och MR-perspektivet har varit svagt och ständigt underordnat kommersiella intressen. Förutom Anna Lindhs tydliga stöd för Natooperationen mot Slobodan Milosevic etniska rensning i Kosovo har vår utrikespolitik uppvisat få glädjestunder. Kombinationen av en trött socialdemokrati, ett kommunistiskt stödparti och en lobbyindustri i hög grad bestående av socialistiska övervintrare med Che Guevara på väggen, Palestina runt halsen och Noam Chomsky i bokhyllan har skapat en svensk utrikespolitik som den nya regeringen inte bara måste göra upp med i sak, utan också i ord.

Vi var många som hade

stora förhoppningar på en ny utrikespolitik efter valet. En liberal och internationalistisk politik som i grunden bygger på värderingar om demokratisering och mänskliga rättigheter. Vi hoppades få se en stridbar utrikesminister som vågar höja rösten och lova svenskt engagemang för att få ett slut på dödandet i Darfur, som visar förståelse för staten Israel och som inte okritiskt accepterar en ny EU-medlem som förnekar folkmord, förbjuder det kurdiska språket och med jämna mellanrum uppträder som en fullfjädrad militärjunta. En utrikesminister som varken kramar FN, USA eller EU till principlöshet.

Men tyvärr tycks det

som om den svenska utrikespolitiken kommer att fortsätta på samma cyniska spår som förut. Det är här Carl Bildts styrelseengagemang i Lundin och hans optioner i Vostok Nafta blir orimliga. Ja, faktum är att det tycks löpa en direkt röd tråd mellan Bildts privata engagemang och hans utrikespolitiska profil. Under hösten var Ryssland i storpolitikens fokus efter morden på Anna Politkovskaja och Alexander Litvinenko. När Carl Bildt höll sitt utrikespolitiska linjetal på Utrikespolitiska institutet nämndes överhuvudtaget inte Ryssland. Det närmaste Bildt kom Putins diktatur var uttrycket "stäppen i öster". Efter omfattande kritik från främst folkpartiet började den förra s-regeringen att skapa en något större tydlighet kring Darfur i västra Sudan. Men Bildt nämner inte Darfur alls. Valet i Irak kallade vår utrikesminister för en etnisk folkräkning, i ett resonemang kring Thomas Friedmans senaste bok. Valet i Irak må domineras av etniska partier, men det har också sina orsaker. Jag tror att de flesta hellre ser etnisk folkräkning än de etniska folkmord som tidigare plågade landet. PM Nilsson förklarade på Expressens ledarsida att man kan begära att utrikesministern är ren från lojaliteter med rysk gasindustri, att han inte har folkmordspengar på banken och att han kan nämna vår tids stora frågor vid sina rätta namn.

Carl Bildts inställning till Israel

och konflikten i Mellanöstern ligger nära de socialdemokratiska föregångarnas. I ett tal i Madrid häromdagen upprepades det klassiska kraven på Israel. Det hade varit klädsamt om vår utrikesminister med några meningar också klargjort att det är svårt att återlämna ockuperat territorium till en terrrorstämplad väpnad grupp i ett inbördeskrig, och som har som mål att upprusta området inför kommande krig. Carl Bildt måste nu visa att hans tidigare affärsengagemang inte styr hans bedömningar och att regeringsskiftet betyder något även för utrikespolitiken. Annars bör han bytas ut. FREDRIK MALM Fredrik Malm var ordförande för Liberala ungdomsförbundet 2002 till 2006. I dag är han riksdagsledamot för folkpartiet.
Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: