Brittiska Sunday Times

vill få oss att tro att Joseph Ratzinger är smygnazist. I en förment initierad ton informerar tidningen läsarna om att den tyskfödde Ratzinger var medlem i Hitler-Jugend under andra världskriget och menar att "pansarkardinalen" därigenom skulle vara en slående kontrast till sin föregångare Johannes Paulus den andre. Artikeln klassificerar också Ratzinger som en "teologisk antisemit" eftersom han tror så starkt på Jesus att han – tänka sig! – menar att alla, även judar, bör acceptera honom som Messias. Inför allt detta bör vi säga, "Skulle detta vara nyheter?!" Som artikeln i Sunday Times medger var Ratzingers medlemskap i Hitler-Jugend inte frivilligt utan ingått under tvång. Tidningen erkänner också att kardinalen – som själv var tonåring under perioden i fråga – var son till en anti-nazistisk polisman, att han fick dispens från Hitler-Jugend på grund av religiösa studier och att han deserterade från den tyska armén.

Ratzinger har flera gånger

gått till grunden med detta förment "problematiska" förflutna. I Jordens Salt ( 1997) blir Ratzinger tillfrågad om han någonsin var medlem i Hitler-Jugend. "Till en början var vi det inte", säger han syftande på sig själv och sin äldre bror, "men när det obligatoriska Hitler-Jugend introducerades 1941 blev min bror tvingad att gå med. Jag var själv för ung. Men senare som seminarist blev också jag registrerad medlem. Så fort jag lämnat seminariet såg jag till att inte återvända. Och det var svårt eftersom undervisningsavdraget, som jag verkligen behövde, var bundet till att jag kunde bevisa att jag deltagit i Hitler-Jugend.

Gud ske lov fanns där

en förstående matematikprofessor. Han var själv nazist men en ärlig man och han sa till mig, 'Gå bara en gång så får du ditt intyg…' När han såg att jag helt enkelt inte ville, sa han, 'Jag förstår, jag tar hand om det här' och på så vis fick jag möjlighet att slippa." Ratzingers upprepar detta i sina egna memoarer tryckta 1998. Även John Allen Jr. från National Catholic Reporter skriver detaljerat om samma händelser i sin biografi över kardinalen. Det enda signifikanta klagomål som Times riktar mot Ratzingers aktiviteter under kriget är att han gjorde motstånd tyst och passivt istället för att göra någonting så pass drastiskt att han förtjänade en tur till ett koncentrationsläger. Men det är klart, varje gång det påpekas att en tysk misslyckats i de exceptionella kraven på motstånd mot nazisterna, bör vi anstå oss att minnas att också många judar misslyckades med detsamma.

Om Ratzinger verkligen

var en nazistsympatisör borde det onekligen ha blivit uppenbart under de senaste 60 åren. Likväl har han under hela sin långa tjänst inom kyrkan utmärkt sig inom det område som berör judisk-kristna relationer. Som prefekt för Doctrine of the Faith spelade Ratzinger en avgörande roll i Vatikanens revolutionerande försoning med judarna under Johannes Paulus den andre. Han förberedde personligen Memory and Reconciliation vilket är det dokument som år 2000 sammanfattade kyrkans historiska "misstag" i behandlingen av judarna. Som president för den påvliga bibelkommissionen övervakade han förberedelserna av Det Judiska Folket och Deras Heliga Skrifter i den Kristna Bibeln, en milstolpe i den teologiska förklaringen av judarnas inställning till Jesus.

Om detta kallas teologisk

antisemitism så kan vi bara skatta oss lyckliga ifall vi får "lida" mer av den. Och vad gäller Hitler-Jugend anser inte ens Yad Vashem det värt att undersöka saken närmare. Så varför skulle vi göra det? SAM SER Artikeln var i måndags införd i den israeliska högertidningen The Jerusalem Post. * Yad Vashem är Israels officiella institution för bevarandet av Förintelsens minne.