Belöna pappor som är hemma

Att bli pappa är det största som har hänt mig. Min son betyder mer för mig än något annat. Kan jag då göra annat än prioritera honom? För mig skulle det inte fungera att välja både jobb och familj. Jag vill vara med hela vägen. Ta halva föräldraansvaret och dela glädjen av att se min son förvandlas från ett litet skrikande knytte till en egen individ. Jag och min fru har båda varit hemma på halvtid det senaste året. Genom att dela ledigheten under längre tid har inte bara jag fått följa min son från spädbarnsåldern och upp. Hon har även fått ta del av den mer händelserika tiden hemma. När allt inte längre kretsar kring bröstmjölk, blöjbyten och sömn. Så här i efterhand ångrar jag att jag inte stod på mig och krävde att vara hemma även under de första sex månaderna. Nästa gång nöjer jag mig inte med annat än halva föräldraledigheten. Visst kommer det att innebära en del krångel, exempelvis med amningen, men nu missade jag mycket av min sons första halvår i livet samtidigt som min fru fick dra ett alldeles för tungt lass. Föräldraförsäkringen måste reformeras och uppmuntra pappor att vara hemma mer. Speciellt under den första tiden. En individuell föräldraförsäkring som premierar familjer som delar ansvaret. Betydligt fler "pappadagar" än de tio som i dag kan tas ut under de första två månaderna skulle inte bara innebära starkare band mellan oss pappor och våra barn. Det skulle även utmana de strukturer i samhället som systematiskt diskriminerar kvinnor och premierar män. Jag tänker främst på löneskillnaderna mellan könen samt underrepresentationen av kvinnor på ledande positioner i både offentlig och privat verksamhet. Jämställdhet i hemmet och på arbetsmarknaden nås inte genom subventioner av hushållsnära tjänster, utan genom att könen har samma rättigheter, och skyldigheter, på båda arenorna. Både jag och min fru var först ut i bekantskapsgänget med att bilda familj. Vi hade således inga jämnåriga förebilder. Bara våra egna föräldrar. Om jag skulle ge ett råd till manliga vänner som är på väg att bli pappor så är det att låta föräldraskapet ta tid. Inte extra tid, utan tid från något annat. Oavsett hur mycket du försöker intala dig det kan du aldrig ta igen på kvällen, det du förlorar på dagen. Du missar en underbar tid i livet, som aldrig kommer igen. Du är skyldig ditt barn och barnets mamma att dela på ansvaret. Men mest av allt är du skyldig dig själv det. Jag är nämligen övertygad om att den tid du som pappa investerar i ditt barn i tidiga åldrar får du mångdubbelt tillbaka senare i livet. När problemen är av allvarligare natur än läckande blöjor och orapade magar. Efter sommaren börjar vår lille på förskolan, något som väcker blandade känslor. Jag har fullt förtroende för den svenska barnomsorgen, som jag tycker verka fungera bra, men kommer att sakna de underbara stunder vi haft med varandra under det gångna året. Pappaledigheten har utan tvivel varit den bästa tiden i mitt liv och jag önskar att den inte redan var till ända. Familjens ekonomiska situation tillåter bara att en av oss går ner 20 procent i tjänst till hösten. Trots de låga räntorna kostar ett nyköpt hus pengar och när vi tvingas att prioritera blir det på bekostnad av umgänget med den lille. Här ser jag en generell arbetstidsförkortning för alla på arbetsmarknaden som en utmärkt möjlighet för oss föräldrar att kunna göra oss rättvisa på jobbet, samtidigt som vi hinner ägna tid åt familjen. Troligen skulle också andra än föräldrar må bra av att jobba lite mindre och leva lite mer. Precis som med individuell föräldraförsäkring skulle det även innebära ökad jämställdhet på arbetsmarknaden då mammor i större utsträckning än pappor tenderar att gå ner i tjänst när de kommer tillbaka från föräldraledigheten. Min familj är inget undantag. Det blir nämligen mamman som stannar hemma en dag för att övergången till dagis ska gå smidigare för den lille. Trots att vi verkligen försöker vara moderna föräldrar är det uppenbart att vi går i samma fällor som så många familjer före oss. Det är därför jag tycker att det är så viktigt att staten uppmuntrar jämställdhet. I familjelivet såväl som i yrkeslivet. När osynliga strukturer påverkar individers handlingar och dessa handlingar leder till uppenbara orättvisor i samhället måste vi föräldrar ledas rätt. Inte genom att bestraffa de som väljer att leva kvar i traditionella föreställningar om familjelivet utan genom att belöna de som vågar dela ansvaret. Marcus Larsson Marcus Larsson är högstadielärare. På midsommardagen ser han på fotbollsmatchen mellan Sverige och Tyskland. Han tippar att Sverige vinner på straffar med 4-3.