I en artikel i Expressen (3/8) skriver Jakob Heidbrink om narkotikans samband med brottsligheten i samhället. Mycket riktigt är ofta narkotikamissbruk en inkörsport till kriminalitet och utanförskap. Narkotikahandeln utgör också en kärnverksamhet och inkomstkälla för de organiserade brottsligorna.

Genom att mätta efterfrågan av narkotikan vill debattören sänka gatupriset för illegala droger. På så vis menar han att missbrukares behov av att med brott finansiera beroendet minskar, samtidigt som de ekonomiska incitamenten för att bedriva narkotikahandel avtar. Det vill Heidbrink åstadkomma genom att upphäva den svenska, restriktiva narkotikapolitiken och låta staten sälja narkotika till lägre pris.
Under mina år som justitieminister har jag träffat många människor som fått sina liv förstörda av narkotikan. Jag har sett narkotikans skadeverkningar och talat med dem som mist sina anhöriga i drogernas kölvatten. För den som inlett ett missbruk blir livet snart ett sluttande plan, där utsikterna till ett fungerande liv och en dräglig tillvaro blir allt mer avlägsna. Jag vill därför att utgångspunkten för politiken ska vara att ingen från början ska ledas in i beroende och att åtgärder snabbt ska kunna sättas in för de människor som riskerar att fastna i missbruk. Då krävs ett annat förhållningssätt än det Heidbrink föreslår.

Ambitionen måste vara att minska tillgången till narkotika, inte att öka den.
Ett av de främsta och mest grundläggande politiska instrumenten för att begränsa tillgängligheten och förebygga narkotikamissbruk är en restriktiv lagstiftning. Med lagstiftning kan samhället markera nolltolerans mot narkotika och ge myndigheter mandat att vidta åtgärder till förmån för dem som fastnat i missbruk.
Den brottslighet som följer i narkotikahandelns spår måste bekämpas med ett effektivt rättsväsende. Internationellt polissamarbete och gränsöverskridande informationsutbyte är liksom polisiärt underrättelsearbete centrala verktyg för att bekämpa de aktörer som står för narkotikainförseln i Sverige. Under nästa mandat planeras viktiga förstärkningar av dessa verktyg för att enskilda polismyndigheter lättare ska kunna urskilja samband mellan brottsligor i olika länder. Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill dock stoppa detta förslag för att bekämpa narkotikan. Samma partier vill också omöjliggöra den hemliga avlyssning som polisen idag kan använda sig av i kampen mot de organiserade ligorna.

Med en rödgrön regering riskerar Sveriges narkotikapolitik att radikalt byta inriktning. Vänsterpartiet driver en linje för att legalisera narkotikabruk. Det skulle sända förödande signaler om synen på droger och lamslå det förebyggande arbetet mot narkotika. Det skulle också försvaga både de sociala och rättsliga myndigheternas förmåga att sätta in insatser för dem som redan fastnat i missbruk.
Samtidigt vill de rödgröna förbjuda polisen att narkotikatesta unga under 15 år som misstänks missbruka narkotika. Det skulle göra att man inskränker möjligheterna att i ett tidigt skede sätta in rätt insatser för att förhindra att unga fortsätter i ett livslångt narkotikaberoende.

Allianspartierna är överens om att behålla en restriktiv narkotikapolitik, där vi med samlade krafter kan bekämpa narkotikan och dess skadeverkningar. Med en vision om ett narkotikafritt samhälle vore vänsterns drogvänliga linje direkt skadlig.

BEATRICE ASK (M) är justitieminister.