Sommaren 2004 befann jag mig mitt i smeten på ett konvent i Boston när en okänd politiker, med det mycket oamerikanska namnet Barack Obama, bländade sina partitrogna med ett rörande och inspirerande tal. Åhörarna visste ännu inte vem denne politiker från Chicago var. Men de fängslades. Och mycket snart blev Obama det stora samtalsämnet - vem var egentligen den där killen?
Efter att ha bevakat nio tidigare demokratiska konvent så slogs jag av den fascination som han väckte - och profetiskt sa jag till alla jag mötte att "en stjärna är född". Fyra år senare skulle denne nykomling slå Hillary Clinton i demokraternas val - och sedan vinna presidentvalet.
Obama uttryckte sig vältaligt och väluppfostrat - och var färgad, trots att bara tanken på en färgad president var bortom mångas föreställningsförmåga. För många, många amerikaner var det ögonblicket de aldrig trodde att de skulle få uppleva. Den 20 januari 2009, en isande kall dag i Washington DC, bevittnade över en miljon människor då Barack Obama svor presidenteden som den 44:e presidenten i USA.
I dag har han inte ens 50 procent i stöd och mer än någonsin känner amerikaner oro för deras ekonomiska framtid. Glöden är definitivt borta. Barack Obamas har tappat sitt grepp om amerikanernas själ.
Demokraternas förlust i representanthuset 2010 var visserligen bortom Obamas kontroll, men ändrade dramatiskt den politiska dynamiken. Republikanerna har inte rört sig mot höger. De så kallade "konservativa" har inte gett vika på någon punkt. Något mellanting inom det partiet existerar inte. De delar alla samma drivkraft: Makt.
Ledaren för republikanerna i senaten klargjorde detta tydligt, direkt efter det historiska valet.
Han sa att partiets överordnade mål var att säkerställa att Barack Obama inte blir omvald.
Obama försökte först, utan vidare framgång, att samarbeta med republikanerna. Men republikanerna gav inte vika.
Med hjälp av sina politiska övertygelse och personlighet har Obama stapplat sig fram. Han är inte känd som en person att erkänna sina svagheter. Men nyligen erkände han att han hade fel som trodde att presidentskapet bara handlade om att “skapa rätt sorts politiska åtgärder":
- Presidentens uppgift är också att ingjuta framtidshopp och sammanhållning, särskilt i svåra tider, genom att tala till amerikanerna.
Obama betecknas numera som en usel kommunikatör av analytiker. Jag intervjuade honom redan under hans tid som presidentkandidat. Han gav ett starkt intryck att vara på sin vakt, med långa svar, utan vare sig känslor eller lidelse. Det kändes som att förhandla med en advokat. En mycket slipad advokat, utbildad vid elitskolan Harvard. Men också en advokat som förlorat en del av sin medmänsklighet.
Bill Clinton var också advokat. En Yale-skolad toppjurist med en intensivt varm och engagerad personlighet. Någon som verkligen gillar människor och att ha folk omkring sig. Det räcker med att säga att Barack Obama inte är Bill Clinton.
Och för att bli återvald måste Obama bli mindre reserverad och i stället visa en större social talang, med samma övertalningsförmåga som en stjärnförsäljare. Med ett annat ord: Bli en politiker.
Han har uppnått flera viktiga framgångar. Hälsovårdsreformen är en enorm prestation. Skärpningen av reglerna för finansmarknaden är helt nödvändiga. Beslutet som tillåter unga invandrare som inte är födda i USA att stanna i landet och på så vis ge dem en väg till permanent medborgarskap är modigt. Han bidrog även till att rädda bilindustrin från kollaps.
Men Obama framstår bättre på avstånd än på nära håll. Den finns en kyla kring honom. En blyghet och distans.
Han har inte skaffat sig några nya vänner sedan han flyttade till Washington. Och i Washington behöver du vänner för att bli återvald.
Obama har ett starkt stöd bland afroamerikaner, latinamerikaner, högutbildade, kvinnor och unga människor. Han har stora problem med vita män.
Mitt Romney ska egentligen inte betraktas som en tuff konkurrent. Men hans senaste smygfilmade kontroversiella uttalanden om bidragsberoende amerikaner kan ge medvind för Obama i valet. Dessa uttalanden åskadliggör tydligt att Romneys oförmåga att nå till folket är ännu allvarligare än Obamas. Han är väldigt rik, men saknar ofta känsla.
Min uppfattning är att valet ser jämnt ut just nu. Detta på grund av att Obama inte gett tillräckligt mycket av sig själv. Trots att det gått fyra år har vi inte riktigt lärt känna honom. Så borde inte vara fallet. I valbåsens enskildhet är vi ofta beredda att chansa på en nykomling, även om denne nykomling inte heller verkar vara mycket att hänga i julgran.
Min mormor brukade säga att hon önskade sig en doktor med “good bedside manner" - med andra ord, en överbefälhavare som även vid behov tar befäl i att trösta.
Tyvärr har inte Obama visat något intresse för att uppfylla detta kriterium. Frånvaron av detta karaktärsdrag kan mycket väl bli det som till slut sätter punkt för hans tid som president.
MARK PLOTKIN 
Mark Plotkin. Foto: Cassandra Gauthier
Översättning: Patricia Geli
Mark Plotkin är politisk analytiker vid Fox News i Washington DC. Han har tidigare bland annat lett kända politiska radioprogram i Washingtons All News Station, WSTOP, och National Public Radios Washington Affiliate, WAMU, och arbetat i en lång rad demokratiska presidentvalskampanjer.
