Den "obekväma sanning" som just nu överskuggar FN:s klimattoppmöte i Köpenhamn är inte om klimatet blir varmare eller kallare, utan att vi människor är på väg att överbefolka jorden. En global lagstiftning, i stil med Kinas ettbarnspolitik, är det enda sättet att mota tillbaka dagens katastrofala globala födslotal, en miljon födslar på fyra dagar.
Jordens övriga djur, växtlighet, naturtillgångar, hav, odlingsbar mark, vattentillgångar och atmosfär är på väg att bli ödelagda och förintade som ett resultat av mänsklighetens skyhöga reproduktionstakt. Ironiskt nog är Kina, trots sina smutsiga kolkraftverk, världsledare i att utforma program för att bekämpa miljöförstöringen, tack vare sitt påbud om varje familj endast får skaffa ett barn.
Tanken bakom detta är följande:
Om varje kvinna endast födde ett barn från och med nu, skulle jordens folkmängd sjunka från dagens 6,5 miljarder till 5,5 miljarder fram till 2050, enligt en studie gjord av Wiens demografiska institut.
År 2075 skulle det endast finnas 3,43 miljarder människor på jorden. Det skulle omedelbart ha positiva effekter på världens skogar, övriga djur, världshaven, atmosfärens kvalitet och levnadsstandarden.
Att inte göra någonting alls skulle däremot leda till den ohållbara folkmängden nio miljarder år 2050.
Människor är det enda förnuftiga djuret, även om det fortfarande återstår att bevisa. Medicinska och andra vetenskapliga framsteg har resulterat i lägre spädbarnsdödlighet och längre livslängd. Båda framstegen är naturligtvis välkomna, men mänskligheten har ännu inte ändrat beteende och beaktat det faktum att världen endast kan hysa ett visst antal människor, speciellt om miljarder av dem har tillgång till rinnande vatten och bilar.
Lösningen är enkel. Den är dramatisk. Och ändå står den inte på världsledarnas agenda i Köpenhamn. I stället kommer vi att få se fototillfällen, poseringar, bla bla bla om klimatvetenskap och klimatbedrägerier, tillkännagivanden om gigantiska vindparker och subventioner av handeln med utsläppsrätter.
Inget av detta kommer dock att fungera om inte lagstiftning i stil med Kinas ettbarnspolitik införs. Tyvärr finns det mäktiga motståndare. Ledare för världens stora fundamentalistiska religioner predikar mer fortplantning och är häftiga motståndare till alla former av barnbegränsning. Och de flesta politiska ledare i tillväxtekonomier vidmakthåller ett katastrofalt Moment 22: Många barn (läs söner) förväntas bidra till sina familjers försörjning i frånvaron av ett socialt skyddsnät eller ekonomisk utveckling, vilket i sin tur förhindrar skydd eller utveckling.
Kina har bevisat att födslorestriktioner är smart politik. Dess medelklass växer, alla medborgare har tillgång till bostäder, sjuk- och hälsovård. utbildning och föda och de en av fem människor som bor i landet bidrar inte till överbefolkningen av planeten.
För dem som nu ryggar inför tanken på att regeringar ska kontrollera familjestorlekar, vänta bara till den växande mänskliga befolkningen förvandlar dubbelt så mycket betesmark som i dag till öken, eller när Amazonas har försvunnit, elefanterna försvunnit för gott och det utbrutit krig över vatten, knappa naturtillgångar och land.
Poängen är att Köpenhamns diskussionsämnen helt missar poängen.
Den enda lösningen är att alla länder drastiskt minskar sina befolkningar, städar upp sitt skräp och inför obligatoriska miljöåtgärder.
DIANE FRANCIS
