Uppifrån vänster: Nergiz Gumu, Nadin Fakhro, Banni Farkhondeh, Helin Gül, Maria Rashidi och Seve Saleh. Foto: Privat

Uppifrån vänster: Nergiz Gumu, Nadin Fakhro, Banni Farkhondeh, Helin Gül, Maria Rashidi och Seve Saleh.

 Foto: Privat

Att vara tyst om förtrycket är rasistiskt

Publicerad

All kritik mot vad som händer i förorterna är inte en kritik mot muslimer.

För oss är det kvinnosynen och beteendet och inte religionen som är det centrala, skriver nio kvinnor från förorten.

För oss som engagerat oss i arbetet mot hederskultur och hedersrelaterat våld och rasism har det aldrig varit fråga om att vilja smutskasta orten.

Vi bor här själva, våra vänner och familjer bor här. Vi tycker om våra orter där vi bor.

Men att tycka om var man bor är inte samma sak som att blunda för problemen.

Att blunda inför radikaliseringen av unga män (och unga flickor) som krigar mot demokrati och jämställdhet med vapen i handen är att göra orten en otjänst.

Att blunda inför att flickor (och pojkar) diskrimineras och hotas i hederns namn är det som är rasistiskt.

Enligt studier lever 100 000 flickor och unga kvinnor i hederskulturer i Sverige.

Manijeh Mehdiyar och Maimuna Abdullahi har rätt i att Amineh Kakabaveh som riksdagsledamot har ett visst inflytande.

Som persmarga, socialarbetare, flykting, aktivist och kvinnorättskämpe i Skärholmen har hon också en erfarenhet.

Att ge sin röst åt systrar i orten som vill dela med sig av sina upplevelser och att ta kamp för att förorterna också ska vara toleranta och öppna platser där alla kan känna sig trygga är hennes ansvar. Det ansvaret har hon tagit och vi tackar henne för det. Ändå skriver Mehdiyar och Abdullahi att Amineh Kakabaveh "olyckligtvis" är riksdagsledamot.

Nu är artikeln inte skriven av henne som riksdagsledamot utan som ordförande för Varken Hora eller Kuvad men det är ingen olycka att hon är riksdagsledamot, det är hon för att folk röstat på henne.

 

Som boende i orten undrar vi också över tystnaden.

Att vara tyst är inget man kan beskylla Amineh Kakabaveh eller Varken Hora eller Kuvad för. Snarare tvärtom.

Däremot undrar vi varför bara ett fåtal inflytelserika politiker vågar se och ta tag i de problem vi upplever dagligen. Den tystnaden är rasistisk.

Vi tycker också att det är djupt kränkande att det påstås att vi som faktiskt bor i förorten skulle vara ute efter att smutskasta den.

Om vi inte brydde oss om platserna där vi bor skulle vi ju inte engagera oss för att göra dessa platser till bättre ställen att bo på.

Vi menar att det är centralt för analysen av kvinnoförtryck att i varje enskilt fall identifiera i vad den patriarkala kulturen har sin bas.

I de fall vi här diskuterar är basen en reaktionär och kvinnoförtryckande kultur som förs i arv. Vi jobbar varje dag med dessa problem och för att motverka dem.

 

Bland oss finns människor med alla olika nationaliteter, troende och icketroende. Gemensamt är att vi vill att demokrati och mänskliga rättigheter ska omfatta alla. Oavsett om man som vi bor i förorten eller om man bor i innerstaden. Det är lätt att sparka bakåt och mena att all kritik mot vad som händer i förorterna är en kritik mot muslimer. För oss är det kvinnosynen och beteendet och inte religionen som är det centrala.

Ni kallar vår bild för ensidig och orättvis.

Vi som bor, jobbar eller verkar i dessa orter håller inte med. Självklart är det våra exempel och våra upplevelser som ligger till grund för vad vi för fram. Men det gör knappast våra upplevelser mindre värda än era.

Vi kommer fortsätta att prata om dessa frågor och försöka bekämpa kvinnoförtryck i förorten och samhället.

Ni vet var vi finns om ni vill vara med.

 

Helin Gül, Seve Saleh, Zeliha Dagli, Maria Amin, Banni Farkhondeh, Shahla Rashed, Nadin Fakhro, Nergiz Gumu - kvinnorättsaktivister och medlemmar i Varken hora eller kuvad

Maria Rashidi, ordförande Kvinnors rätt

 

Läs också: Förortens kvinnor får inte svikas igen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag