Jasenko Selimovic fortsätter att kritisera SVT för hanteringen av filmen "Staden som offrades" och för att vi envist hävdar att den bygger på omfattande dokumentation. Som bevis för motsatsen nämner han ett klagomål från den norska Helsingforskommittén (NHC).
Det är riktigt att NHC har lämnat in en anmälan till Pressens Faglige Utvalg (PFU) - Norges motsvarighet till Granskningsnämnden. Det 43 sidor långa svaret från NRK finns sedan en vecka att läsa på NHC:s hemsida. Det väljer Selimovic att förtiga.
I stället siktar han in sig på några namn som finns i filmens eftertexter. Där har han hittat en serbisk läkare bosatt i Norge och en före detta radiojournalist som ska ha spridit serbisk propaganda under kriget. Enligt Selimovic är det i själva verket dessa som är filmens källor. Här ser Selimovic spöken på blanka förmiddagen.
Låt oss en gång för alla konstatera några saker:
• "Staden som offrades" förnekar inte folkmordet i Srebrenica. Redan den första minuten använder berättaren ordet folkmord två gånger. Den följande timmen används uttryck som massaker, krigsförbrytelse och genocid. Kan det sägas tydligare?
• Filmen är gjord av erfarna journalister. Till skillnad från filmens belackare har det internationella team av grävande journalister som står bakom "Staden som offrades" ingen agenda. Deras ambition har varit att beskriva det politiska och militära förspelet till folkmordet. Under fyra år har de letat dokument och träffat (riktiga) källor i Norge, Holland, Storbritannien, USA och inte minst i Bosnien.
En kort presentation av teamet ser ut som följer: Regissören Ola Flyum var under många år chef för researchgruppen på NRK:s undersökande magasin Brennpunkt - Norges motsvarighet till Uppdrag granskning. Han har arbetat som reporter i ett antal länder som Sudan, Sydfrika, Ryssland, USA och naturligtvis på Balkan. Flyum har gjort mer än 30 dokumentärfilmer och har skrivit fem faktaböcker.
Regissören David Hebditch har arbetat i USA, Sovjetunionen, Kina, Bosnien, Skandinavien, Israel, Afghanistan, Pakistan och flera andra europeiska länder. Han har skrivit för brittiska tidningar som The Independent, The Guardian, Mail on Sunday, och gjort ett flertal TV-reportage och dokumentärer, bland annat för BBC, Yorkshire Television och Channel 4.
J.M. Berger och Roger Charles rankas bland de bästa grävarna i USA och har arbetat för flera nyhetsorganisationer.
Esad Hecimovic som arbetade nära den bosnisk-muslimska regeringen under inbördeskriget, betraktas i dag som en av Bosniens främsta oberoende journalister.
Mirsad "Fazla" Fazlic från Sarajevo, är före detta soldat i den Bosniska armén ABiH och en välkänd journalist på tidningen Slobodna Bosna.
• Alla som är med i en films eftertexter är inte regissörer. Som teaterman borde Selimovic veta att alla som arbetat med en pjäs inte är författare eller regissörer. Detsamma gäller dokumentärer. I arbetet med en stor produktion behöver journalister hjälp på olika sätt. De två serber som han nämner i sin artikel har hjälpt teamet med några översättningar och med att öppna dörrar för muslimska journalister i serbiska områden. De har aldrig satt sin fot i klipprummet. Inte heller deltagit i manusarbete eller inspelning.
• Att granska är inte att förneka. Att journalister granskar nya och gamla konflikter är viktigt i varje demokrati. Det är också ett av SVT:s viktigaste uppdrag att ständigt arbeta för att hitta nya vägar att begripliggöra det som sker runt oss.
Så här uttryckte sig Selimovic själv i en intervju i Dagens Nyheter 1997:
"Jag tror vi har blivit skadade av bilderna från andra världskrigets koncentrationsläger. Vi fick aldrig riktigt reda på varför tyskarna gjorde det. De forslade naturligtvis inte kroppar på traktorflak och tippade dem i en grop för att de tyckte att det var kul. På grund av bilderna kunde vi bli förespråkare för dödsstraff. Vi upprepar samma sak så länge vi inte är mycket noga med att fråga oss varför."
Det är vår förhoppning att "Staden som offrades" kan bidra till en ökad förståelse för några av de mekanismer som ledde fram till en av vår tids värsta krigsförbrytelser.
Vi har stor respekt för den starka reaktion som filmen har väckt. Vi vill uppriktigt beklaga att många bosnier känner sig kränkta och ledsna efter att ha sett den. Självfallet har det aldrig varit varken filmarnas eller SVT:s avsikt.
Axel Arnö är projektledare för SVT Dokument utifrån och Ingemar Persson, programchef och ansvarig utgivare för SVT Dokumentär.
