Charles Lang, socialsekreterare. Foto: PrivatCharles Lang, socialsekreterare. Foto: Privat
Charles Lang, socialsekreterare. Foto: Privat
Foto: LEIF R JANSSON / TTFoto: LEIF R JANSSON / TT
 Foto: LEIF R JANSSON / TT

Att det går att leva lyxliv på bidrag är en lögn

Publicerad

Den levnadsstandard som ekonomiskt bistånd möjliggör är inte chill. Tvärtom. Ekonomiskt bistånd är fattigdom, skriver socialsekreteraren Charles Lang. 

Det råder i dag en vida spridd uppfattning om att det går att leva lyxliv på bidrag i Sverige. Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra gav uttryck för detta under sitt partiledartal i Almedalen i söndags. Även många av mina vänner och bekanta tycks dela denna uppfattning.

Problemet? Det är en stor lögn.

Jag arbetar med att bedöma människors rätt till ekonomiskt bistånd (det som tidigare hette socialbidrag). Först och främst: för att man ens ska kunna bli beviljad ekonomiskt bistånd måste man göra sig av med alla sina realiserbara tillgångar: sin bil, sitt hus, sina barns sparkonton, ja, allt som kan inbringa lite stålar till kassan. När man väl är helt uttömd och inte har en spänn kvar på kontot kan man ansöka om ekonomiskt bistånd. Och om du får det beviljat får du ut cirka 3 900 kronor efter en skälig hyra, busskort, hemförsäkring (bas) och el, som även den måste vara skälig.

 

LÄS MER: Få vet hur dyrt det är att vara fattig

 

3 900 kronor kanske låter helt okej, men då måste du ha i beaktande att varken bredband eller mobilräkning ingår i summan. När detta väl är betalt har du drygt 3 000 kronor kvar. 3 000 kronor som ska täcka samtliga måltider, kläder, klippning, nöjen och oväntade utgifter under en månads tid. Det är dryga hundralappen per dag. Pengar du måste ansöka om på nytt varje månad, och som du kan få avslag på om du inte står till arbetsmarknadens fulla förfogande. Detta innebär att du måste vara beredd på att ta vilket jobb som helst. Och om du nu skulle tjäna in en tusenlapp på sidan eller få en liten swish-donation av din mamma så dras det av direkt från bidraget.

Att kunna höja standarden och behålla bidraget blir i stort sett bara möjligt om man jobbar svart eller säljer knark, något som allt för många känner sig tvungna till i dag.

 

LÄS MER: Jag är fattig, inte en dålig människa 

 

Och vilka är det som får dessa bidrag? Är det lata människor? Lyxsökare? Nej. Jag skulle säga att de allra flesta är personer som är så pass sjuka att de inte kan arbeta, men inte är tillräckligt sjuka för att erhålla sjukersättning, vilket är närmast omöjligt att få. Inom denna kategori räknar jag till exempel de som lider av svår posttraumatisk stress, grava neuropsykiatriska funktionshinder, hallucinationer och återkommande fysiska smärtor. Andra stora grupper är missbrukare, oftast amfetaminister, men även en del blandmissbrukare, och språksvaga. 

Att det finns massvis med människor som helt enkelt inte vill jobba och som i stället chillar på bidrag är en myt. Det förekommer säkert i något extremt undantagsfall, men tro mig, den levnadsstandard som ekonomiskt bistånd möjliggör är inte chill. Tvärtom. Ekonomiskt bistånd är fattigdom. Och i det långa loppet inte värdigt någon.

 

Charles Lang

Socialsekreterare

Den här texten har tidigare publicerats på skribentens facebooksida.

Relaterade ämnen
Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag