Skilda världar. Robert Hannahs föräldrar flydde från Irak på 80-talet. Några decennier senare ansökte hans kusin om asyl i Sverige, en ansökan som avslogs, men han valde att stanna kvar och leva som papperslös. "Som papperslös har han levt i välfärdslandet Sveriges skuggsida", skriver Robert Hannah. Foto: Robin Aron
Skilda världar. Robert Hannahs föräldrar flydde från Irak på 80-talet. Några decennier senare ansökte hans kusin om asyl i Sverige, en ansökan som avslogs, men han valde att stanna kvar och leva som papperslös. "Som papperslös har han levt i välfärdslandet Sveriges skuggsida", skriver Robert Hannah. Foto: Robin Aron

Asylpolitiken är
nyckfull och grym

Publicerad

Medan min kusin lever på svältgränsen och sliter för slavlöner gör jag karriär med min utbildning från prestigeuniversitet, skriver den folkpartistiske riksdagskandidaten Robert Hannah.

"Jenna ya Iraq" - Irak är paradiset. Det var en av de största hitlåtarna i Irak i början av 80-talet. Låten handlade om enighet mellan Iraks folkgrupper och om vilket underbart land Irak är. Men Irak var knappast något paradis då - och i dag är landet snarast ett helvete.

Assyrier och jezidier står inför folkmord när Islamiska staten, IS, bygger sitt Sharia-kalifat. Landet faller sönder och centralregeringen i Bagdad förmår inte försvara de skyddslösa minoriteterna.

En kall vinterdag för åtta år tog jag emot min kusin på Arlanda. Han hade flytt islamisters våld som redan då härjade i Irak i kölvattnet av den amerikanska invasionen. Rollerna hade kunnat vara ombytta. Det hade lika gärna kunnat ha varit jag som skulle bli upphämtad.

Om inte mina föräldrar flytt Iran-Irak- kriget på 80-talet och om hans mamma, min moster, då inte hade valt att stanna kvar och vänta på hennes make som var krigsfånge i Iran. Min moster återsåg aldrig sin man.

Och inte heller kunde vi då föreställa oss att vi bara sett början på det bestialiska våld och den terror som skulle komma att skölja över landet och särskilt drabba vårt folk, assyrierna, men även andra minoriteter som jezidier. Migrations- verket har sedan USA:s invasion av Irak gjort kraftiga missbedömningar av skyddsskälen för Iraks minoriteter, särskilt ifråga om assyriers utsatthet. Min kusins ansökan om asyl avslogs då Migrationsverket ansåg att han kunde återvända till terrorns Irak.

Han valde att stanna kvar och leva som papperslös framför att återvända till ett land där två tredjedelar av landets assyrier etniskt rensats på tio år. Som papperslös har min kusin levt i välfärdslandet Sveriges skuggsida. Han har inte haft tillgång till den vita arbetsmarknaden utan tvingats jobba svart och utnyttjats för en spottstyver av oseriösa arbetsgivare.

Han har tjänat så dåligt att han knappt kunnat äta sig mätt utan släktens hjälp. Han har varken kunnat skaffa sig en bostad eller studera. Han lever i ständig oro och ångest över att bli upptäckt och deporterad till Irak.

Samtidigt som min kusin har levt gömd i Sverige har jag levt ett liv som han bara har kunnat drömma om. Jag har hunnit slutföra skattefinansierade topputbildningar som gett mig en juris kandidatexamen från Stockholms universitet och genom Fulbright- programmet en masterexamen i internationell rätt från Georgetown University, i USA. Jag har bekvämt gått på gator utan att oroa mig, fått sjukvård när jag behövt det, åkt på semesterresor runt hela världen och gjort politisk karriär inom Folkpartiet. Medan jag har njutit frukterna av det svenska välfärdssamhället har åtta av min kusins bästa år gått förlorade. Och han är långt ifrån ensam.

Migrationsverket kan inte ge en säker siffra, men bedömer att sedan 2004 och framåt lever 3 306 irakiska medborgare, inkluderat barn som är födda här, som papperslösa i Sverige. Mot bakgrund av vad som händer i Irak är det omöjligt för dem att återvända inom rimlig tid, om än någonsin. Sveriges riksdag borde därför ge dessa 3 306 människor amnesti och låta dem få stanna.

De flesta papperslösa irakier har levt i Sverige i många år. De ser nu hur släktingar och vänner i Irak slaktas och fördrivs. Hur kvinnor och barn säljs som slavar i Iraks näst största stad Mosul. Hur kyrkor sprängs. Samtidigt lever de i en juridisk limbo här i Sverige utan rättigheter och skyldigheter. Deras barn, många födda eller uppvuxna här, ser sig som svenskar och har rotat sig här.

Vad gör det med ett barn att få växa upp utan rättigheter här i Sverige och samtidigt veta att svenska staten vill att de återvänder till ett land där jihadisterna i IS väntar med svärdet i högsta hugg?

Vad gör det med ett barn att veta att man är dömd att leva utanför det svenska samhället och att man aldrig kommer kunna återvända till föräldrarnas hemland? Det räcker nu!

Dessa utsatta människors plåga måste få ett slut. Det är på tiden att Sveriges riksdag röstar igenom en flyktingamnesti till alla papperslösa irakier som lever gömda här i Sverige.

Robert Hannah, FP,

är riksdagskandidat

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag