Kvinnor som fyllt 50 byter från vänster till höger. En av dem som tänker rösta borgerligt i nästa val är ÅSA MOBERG, länge en av Sveriges mest kända vänsterdebattörer.
Hon skriver: "Den hjärtefråga som kommer att avgöra nästa val för mig är hur partierna vill organisera framtidens sjukvård. Blir det öppet för nytänkande och privata initiativ som de borgerliga vill, eller desperat vakthållning kring förlegade idéer om att privat vård är farligt, som socialdemokraterna och vänsterpartiet anser?"
– Finns det inget kvinnoparti kommer jag som feminist att rösta på centern och Maud Olofsson i nästa val, skriver Åsa Moberg i dag. En gång har jag
röstat borgerligt. Den fråga som den gången överskuggade allt annat var kärnkraften. Det är nog omöjligt att förklara för unga människor i dag hur striden för eller emot kärnkraftens utbyggnad engagerade oss då. Vi var många i vänstern som uppfattade den som viktigare än alla traditionellt ideologiska frågor.
Liksom var fjärde svensk i valet 1976 röstade jag på Thorbjörn Fälldin och centerpartiet. Det räckte för att föra det borgerliga blocket till makten efter 44 års oavbrutet socialdemokratiskt maktinnehav. En dyster tid följde.
Kärnkraften byggdes ut trots alla löften om motsatsen och de borgerliga minoritetsregeringarna avlöste varandra. Kanske är det lärdomarna från dessa år av borgerliga misstag som gör att de borgerliga kan framstå som ett trovärdigt regeringsalternativ inför valet 2006.
Finns det över huvud taget ideologiska frågor längre? Det är kanske inte så underligt att socialdemokrater nu strömmar över till moderaterna, när de inte känner igen sitt eget parti efter decennier av marknadsanpassning och avregleringar.
Ingen verkar förvånad
över att Fredrik Reinfeldts sätt att leda moderaterna ger utdelning i höjda opinionssiffror, och ingen verkar heller förvånad över att Göran Perssons ledarstil medför fallande popularitet. Det som förvånar när moderaterna gått om socialdemokraterna är att de som nu byter från vänster till höger är människor som fyllt 50, och dessutom kvinnor. Moderaterna har av tradition haft sitt starkaste stöd bland unga män, här gör de således en helomvändning.
Taktiskt är detta odiskutabelt ett fynd. Kvinnor över 50 är den snabbast växande gruppen i väljarkåren. Som 57-årig kvinna är jag själv en av dem som funderar på att rösta borgerligt, för andra gången i livet.
Den hjärtefråga som kommer att avgöra nästa val för mig är hur partierna vill organisera framtidens sjukvård. Blir det öppet för nytänkande och privata initiativ som de borgerliga vill, eller desperat vakthållning kring förlegade idéer om att privat vård är farligt, som socialdemokraterna och vänsterpartiet anser?
Det befängda förslaget till "stopplag" betecknas av sjukvårdsminister Ylva Johansson som en "politisk markering", eftersom den nya lagen nästan inte omfattar någonting av den sjukvård som finns i dag. Den gäller således inte vårdcentraler, sjukhem, äldrevård, bb-avdelningar eller privatläkarmottagningar, alltså ingenting av det som redan på många håll finns i privat regi och ofta fungerar bättre än landstingets motsvarande verksamheter.
Stopplagen gäller inte
heller de helprivata gamla sjukhusen, som Sophiahemmet i Stockholm, som anlitas även av socialdemokrater. Stopplagen gäller i praktiken bara tre sjukhus, S:t Göran i Stockholm, Lundby i Göteborg och Simrishamns lasarett. På dessa privata sjukhus betalar inte patienterna något extra, men om det finns överkapacitet säljs den till privatpatienter, precis som sker i Stockholms landsting.
Där görs det genom Stockholm Care AB, ett företag som liksom andra aktiebolag ska gå med vinst. Stopplagen säger att vård inte ska få gå med vinst. Undantag görs dock för Stockholm Care AB, eftersom ägaren är Stockholms läns landsting. I fjol var vinsten 3,3 miljoner.
Ylva Johanssons försvar för detta hyckleri är att vinst är rätt när landstinget kan kontrollera hur den används. Kontroll är nyckelordet.
Sjukvården är den sista planekonomin och vänsterns politiker inbillar sig att de själva fortfarande måste detaljplanera medborgarnas vårdskonsumtion.
Det gör de lika dåligt som på andra områden där politiker försökt detaljstyra och trott sig veta medborgarnas behov. Dagens system är en effektiv broms för ett nytt och samtidsanpassat utbud av vårdtjänster.
Resurserna går åt till att tillfredsställa systemets behov, det politiska och det sjukvårdsbyråkratiska, i stället för patienternas.
Politiker och byråkrater kan påverka dagens system, och det kan i viss mån även personalen genom de fackliga organisationerna. De enda som inte kan uttrycka sina behov är patienterna och deras anhöriga, som skulle få mycket mer makt över vården som konsumenter.
De företag som kan utvecklas och växa är de som går med vinst.
Socialdemokrater är
i andra sammanhang helt fixerade vid tanken om ekonomisk tillväxt som all utvecklings motor. Om sjukvården fick ingå i den idén skulle vården bli nästa stora svenska exportindustri. Men det kan den bara bli om den får gå med vinst och växa fritt. Det sjukvården minst av allt behöver är politiska markeringar.
Om regeringen och stödpartierna håller fast vid stopplagen kommer jag att rösta borgerligt 2006, även om det inte blir på moderaterna. Bland dagens partier väljer jag centern. Finns det inget kvinnoparti kommer jag som feminist att rösta på centern och Maud Olofsson.
ÅSA MOBERG
Åsa Moberg är författare och journalist. Hon slog igenom som feministisk kolumnist i Aftonbladet på 1970-talet. Det roligaste med att tillhöra 68-generationen var tron på att allt går att förändra. Den inställningen finns kvar. Nu tänker 40-talisterna revolutionera pensionärslivet.
