Det är närmare 50 grader varmt utanför bilrutan. Ändå ser jag byggkranar och byggnadsarbetare överallt. Dubai, ökenlandet vid Persiska viken, siktar mot stjärnorna. Det byggs dag som natt. Shejkdömet har världens tre högsta hotell, en av världens största inomhusskidbackar och världens största konstgjorda landmassor i havet. Likt många andra besökare häpnar jag över gigantiska shoppingpalats, vidsträckta golfbanor och hotell som ser ut att vara från faraonernas Egypten. Men dessa moderna pyramider är ofta uppförda av 2000-talets slavar.

The Arabian Dream byggs av fattiga män från Indien, Pakistan och Bangladesh. Medan vi turister svalkar oss på luftkonditionerade hotell sliter de i olidlig hetta för en månadslön som inget fackförbund har varit i närheten av att förhandla.
Taxichaufförer jag åker med vittnar om lurade byggnadsarbetare som arbetar för slavlöner och som inte får hjälp när de blir skadade eller sjuka. 20 procent av världens byggkranar lär finnas i Dubai och arkitekter ritar på nya storslagna projekt. Kan den arabiska drömmen förverkligas om anständiga arbetsvillkor gäller för dem som bygger den?

De sju shejkdömen som utgör Förenade Arabemiraten på arabiska halvön är sanslöst rika monarkier som styrs med järnhand. Om viljan finns har de makten och pengarna att slå vakt om mänskliga rättigheter. Men om arabvärlden ska börja demokratiseras krävs att man gör upp med slaveriet.
Den transatlantiska slavhandeln är ett av de grymmaste kapitlen i mänsklighetens historia. Slavhandlare från västvärlden fraktade omkring 11 miljoner afrikaner över Atlanten. Handeln upphörde efter 300 år efter växande påtryckningar.

Västvärlden har på olika sätt uttryckt ånger sedan dess. I juni i år antog USA:s senat en resolution där man formellt ber om ursäkt för slaveriet och erkänner dess "fundamentala orättvisa, grymhet, brutalitet och omänsklighet". Slaveriet har fortfarande inte utrotats från västvärldens demokratier men politiker bekämpar det.
Sällan uppmärksammas dock arabernas 1 400 år långa tradition av slavhandel som sträcker sig in i våra dagar. Mellan 11 och 18 miljoner afrikaner och en miljon européer beräknas ha mist sin frihet till arabiska slavhandlare. Araberna la grunden för handeln med människor från Afrika långt innan slavskeppen seglade till den Nya världen. När européer ägnade sig åt denna förkastliga verksamhet samarbetade vi ofta med arabiska slavhandlare.

Officiellt är slaveriet nu förbjudet i arabvärlden, men det skedde sent: 1962 i Saudiarabien, 1963 i Förenade arabemiraten och 1970 i Oman. Men fortfarande är "svarta" och "slav" samma ord på arabiska.
Det är inte endast män som lever under slavliknande förhållanden runt Persiska viken. I hemmen arbetar tusentals och åter tusentals kvinnor från Indonesien, Filippinerna och Sri Lanka.
Många drar ohyggliga nitlotter och får ingen hjälp. Tvångsprostitutionen frodas i turisternas Shangri-La, myndigheterna vänder bort blicken. I Moldavien har jag träffat flickor med döda ögon och krossade drömmar som berättar om ett helvete mitt i paradiset.

Samtidigt har tusentals barn rövats bort från Pakistan, Bangladesh, Sudan och Mauretanien för att bli kameljockeys under fruktansvärda förhållanden i Förenade Arabemiraten. År 1997 blev det förbjudet att använda barn som kamelryttare i Dubai. Men kontrollen är dålig när det gäller de privata kapplöpningsbanorna. Så sent som 2006 anklagades Emiren av Dubai i en domstol i Miami för att ha medverkat till att tvinga 30 000 barn att bli kamelryttare från 1970-talet och framåt.
Medan allt detta pågår pekar handelsminister Ewa Björling ut Mellanöstern som den mest spännande marknaden för svenska företag. Hon hoppas att ett frihandelsavtal med Bahrain, Kuwait, Oman, Qatar, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten ska bli klart under det svenska ordförandeskapet i EU.

Handel ska uppmuntras, den kan öka friheten i världen. Men då gäller det att Sverige och EU ställer stenhårda krav på att mänskliga rättigheter respekteras.
Arabvärlden har givetvis det största ansvaret för att den tusenåriga arabiska slavhandeln upphör. Men turister kan också göra en insats och Dubai är ett resmål som lockar allt fler svenskar. Tala med taxichaufförerna om slavhandeln, ställ obekväma frågor på hotellet om personalens villkor och kräv att din researrangör tar ansvar.
Det är vi skyldiga vår tids slavar.

JENNY SONESSON Jenny Sonesson, 37, har en examen i religionshistoria, älskar baklava och drömmer om ett demokratiskt Mellanöstern. Hon är medlem i FP och ordförande för Liberala kvinnor Stockholm.