Använd idrottspengar till att stoppa machosnacket

I dag har Måns Herngrens film "Allt flyter" premiär. Den handlar om ett innebandygäng som sadlar om och startar Sveriges enda manliga konstsimlag. Männen i laget blir motarbetade av både simförbund och sina familjer och får först inte ens hyra en lokal för att utöva sin sport. Filmens inspiration, Stockholm konstsim herr, vittnar i intervjuer om att de också blivit motarbetade av konstsimetablissemanget.
Filmen tar upp ett problem i svensk idrottspolitik, bristen på jämställdhet. Det är rimligt att Sveriges största folk-rörelse tar ett extra stort ansvar för jämställdhetsfrågorna. Idrottsverksamhet är en av de viktigaste offentliga uppfostringsmiljöerna där barn och ungdomar lär sig normer och värderingar. Tycker vuxna att det är konstigt att en pojke rider eller att en tjej kickboxas så kommer även barn att lära sig att det skulle vara konstigt.
När jag går på dansuppvisning med barn så är bara några få av dem pojkar. I de äldre grupperna saknas de ofta helt.
I hockeyrinken ser det tvärtom ut, där är det flickorna som av någon anledning inte är med. Det kan omöjligen handla om att pojkar inte kan dansa eller att flickor inte kan spela hockey, titta bara på Benke Rydman i dansgruppen "Bounce" eller hockeymålvakten Kim Martin. Jag tror inte heller att det beror på att pojkar är mer intresserade av hockey och tjejer av dans, jag tror att det handlar om hur vuxenvärlden begränsar barns utrymme för livsval genom att vi könsmärker idrotter.

Konstsimlaget i "Allt flyter" skulle inte ens ha fått ställa upp OS. Reglerna förbjuder män att utöva vissa sporter. Den sortens direkta diskriminering måste idrottsrörelsen göra upp med. Fördelningen av träningstider och resurser mellan pojkars och flickors idrottande är en annan sida av problematiken som behöver ett aktivt jämställdhetsarbete av idrottsrörelse och politiker för att förändras.
I en scen i "Allt flyter" blir huvudpersonerna kallade bögjävlar. Det är symptomatiskt för den machojargong som till stor del figurerar inom idrotten. Det finns en sexistisk, homofob och rasistisk jargong inom den manliga delen av idrottsrörelsen.
Jesper Fundbergs forskning vid Malmö högskola är ett exempel som har visat hur hoten om att vara "kärringar" eller "bögar" används vid fostran av pojkar inom fotbollen.
Även idrottsmedier använder ett maskulint språk och beskriver idrotter som "hatmatcher", "psykkrig" och "slagfält", nästan en militär retorik. Spelare som misslyckas kan beskrivas som att de "gråter som en liten flicka". På webbplatsernas kommentatorspår eller sportforum på nätet är jargongen än hårdare. Uppenbarligen finns bilden att hockey- och fotbollsspelare måste vara tuffa och hårda, tåla smärta utan att klaga och vara lojala mot kollektivet - snarare än att vara tekniskt skickliga spelare. De egenskaperna är som tagna ur samhällets bild av manlighet.
När man diskuterar kvinnors idrotter lägger man till ordet "dam", för att markera att det här är inte bara fotboll, det är damfotboll. Det är som om min politiska gärning skulle benämnas "dampolitik", trots att jag spelar efter samma regler som mina manliga kollegor. Medierna sätter likhetstecken mellan fotbollsspelare och man.

Men det är inte bara idrottsrörelsen och media som har ett ansvar. Inom skolan finns det krav på att varje skola ska ta fram en likabehandlingsplan. På samma sätt måste idrottsrörelsen arbeta, trots att den inte har en tvingande lag- stiftning på sig. Varje år satsar vi också många skattemiljoner på idrottsföreningarnas verksamhet, både från staten och kommunerna. Det är inte det att vi inte ställer krav på föreningarna, men frågan är om vi ställer rätt krav?
Miljöpartiet de gröna anser att föreningar som tar emot skattemedel för sin verksamhet också har ett ansvar för att aktivt arbeta med jämställdheten och mångfalden inom sin idrott. Idrottsförbunden på riksnivå borde aktivt engagera både män och kvinnor i sina respektive idrotter, men också att arbeta med normerna som man lär ut till sina ungdomar i omklädningsrummet och på planen.
Jag tycker inte att det är för mycket begärt att idrottsrörelsen ska visa upp ett aktivt arbete mot sexism, homofobi och rasism för att bli finansierade av offentliga medel.
Ju mer idrotten, politiken, skola och föräldrar kan samverka för att vi får en öppnare, mindre fördömande kultur för barn och ungdomar som vill idrotta, desto fler tjejer kommer att spela hockey, desto fler killar kommer att konstsimma. Och desto mer jämställt blir samhället.

MARIA WETTERSTRAND
Maria Wetterstrand är språkrör för miljöpartiet. Nu hoppas hon att Stockholm konstsim herr får konkurrens av fler killag.