I dag klockan 15.00 blir förmodligen Europa en stat rikare. Äntligen får demokratin ha sin gång då Kosovos 2,4 miljoner invånare äntligen blir fria. Det är inte en dag för tidigt.
I själva verket började allt i Kosovo 1987 då den ökände Milosevic kom till makten, och allt verkar sluta på samma plats 2008. Ni kommer säkert ihåg de hemska historierna som utspelade sig i före detta Jugoslavien, i samband med alla de krig som utkämpades i Kroatien, Bosnien och senast i Kosovo. Krigen som hade som följd att miljoner människor tvingades fly för sina liv, flera hundratusen dog och flera tiotusentals kvinnor och flickor våldtogs som ett led i krigsstrategin för att de serbiska stadsplanerade etniska rensningarna skulle genomföras ”smidigt”.

I själva Kosovo blev över 15 000 dödade och över 6 000 saknade. Flera tusen förgiftades också, min mamma på sin arbetsplats samt nio av mina klasskompisar. Enligt FN hittas ännu i dag massgravar och minor där. ”Aldrig igen” var löftet som världssamfundet gav efter folkmordet i Bosnien. Men 1999 då makten i Belgrad bestämde sig för att utrota albanerna i Kosovo sade Nato med USA i spetsen att ”Nu är det nog” – och de agerade. Konflikten och stridigheterna tog slut, trots att FN inte kunde enas på grund av Rysslands motstånd.

Förhandlingar har förts länge mellan Belgrad och Prishtina. De har alltid slutat fruktlösa, trots att det alltid har funnits aktörer som EU, USA och FN som agerat medlare. Fruktlösa förhandlingar har varit ett återkommande scenario. Från Kosovos sida har man alltid skrivit under alla de överenskommelser som omvärlden har erbjudit, medan Milosevic och hans regering har varit emot överenskommelserna. Mycket tack vare det stöd som Ryssland alltid har visat för politiken i Belgrad. Ryssland har från första början varit mot all internationell inblandning i konflikterna och krigen i området. Ännu i dag har Moskova en antidemokratisk inställning till frågan om ansvarstagande på Balkan, genom att blint lita på allt som kommer från Serbien. Kreml har aldrig velat sätta stop för brotten mot mänskliga rättigheter i regionen. Och regeringen i Belgrad har aldrig presenterat planer för att integrera kosovoalbanerna i den serbiska samhällslivet, tvärtom de har alltid talat om territoriet Kosovo. Tyvärr. Det är bara beklagligt att det största politiska partiet i Serbien vid de senaste valen, Radikalerna, vill bli en del av Ryssland i stället för av Europa.

Med ett självständigt Kosovo får Europa en ny multikulturell stat. Det stämmer att över 90 procent av befolkningen är albaner, men där bor också minoriteter som bland annat serber, turkar, kroater, bosnier, romer. Konflikternas tid är förbi. Det ligger i Sveriges intresse att snarast erkänna staten Kosovo. Över 180 000 svenska medborgare härstammar från före detta Jugoslavien och över 50 000 av dem är albaner. Vi har över 300 soldater i Kosovo och tiotal med poliser och annan internationell personal.
Till alla de som tvekar vill jag säga: acceptera verkligheten. Låt Kosovo bli det senaste tillskottet av självständiga demokratiska stater. Det är dags att gå vidare genom att tillsammans arbeta för en integration i EU – något som borde vara huvudmålet för alla resterande länder på Balkan. Jag som växte upp i en kommunistiskt-socialistiskt diktatur, då känd som Jugoslavien, ser en ljus framtid skymta. Det är svårt att beskriva med ord vad jag känner i dag. Grattis Kosovo, grattis Europa, grattis världen.


AVNI DERVISHI
Avni Dervishi är statsvetare och har jobbat för FN i Kosovo. Avni är född i Kosovo och flydde undan kriget till Sverige 1992.