Ingrid Betancourt är äntligen i frihet, tack vare en modig och lyckosam fritagning av colombianska myndigheter. Colombianerna är så trötta på kriget mellan FARC, en paramillitär högermillis och regeringen.
Utvecklingen är positiv: målet är att Colombia inte längre ska förknippas med narkotikahandel, mord och systematiska kidnappningar. Landet borde tillsätta en sanningskomission som den i Sydafrika.
Det skriver i dag Enrique Palmkvist, statsvetare med rötter i Colombia, mot bakgrund av Ingrid Betancourts fritagning.
I hela 2 321 dagar, mer än sex år, satt Ingrid Betancourt i den colombianska FARC-gerillans våld. Nu är hon äntligen fri, tack vare en modig och lyckosam fritagning av colombianska myndigheter. Det är något som hela Colombia har väntat på, och som Ingrid själv beskrev som ett mirakel med Guds hjälp. Ett mirakel för Colombia, som under senare tid har utvecklats i rätt riktning. Denna positiva utvecklingen kommer inte en dag för tidigt.
Jag är själv ifrån Cali, en stad som har fått symbolisera det farliga Colombia under längre tid. Antalet mord har varit konstant högt, staden var centrum för knarkhandlarna och våldsspiralen tenderade att ständigt accelera. Men det måste påpekas att staden på senare år har genomgått en förvandling till det bättre. Mordfrekvensen har sjunkit, människorna har det bättre, man kan känna sig säker där och det är en förhållandevis ren stad i dag. Dessutom finns det något unikt i hela Colombia nu: framtidstron har återkommit, folk vågar hoppas på fred och dialog – en dialog mellan medborgarna, mellan medborgare och stat, mellan stat och frivilliga organisationer.
När jag talar med mina vänner som bor i Colombia och med
colombianer som är på tillfälligt besök i Sverige, alla med olika bakgrunder, får jag höra att den framtidstro som presidenten Álvaro Uribe lyckats skapa i landet har gett resultat. Genom en högerpolitik, sett ur Colombias perspektiv, har man valt att inte kompromissa med FARC och framgångsrikt vunnit tillbaks territorium. Både i form av ett ökat förtroende bland människor och genom en handlingskraftig politik. Och när jag själv har rest i Sydamerika och mött colombianer så har de också vittnat om den förändring som har pågått och pågår i landet. Folk är så trötta på kriget mellan FARC, en paramillitär högermillis och regeringen. Lägg därtill narkotikakungarna som har en roll i konflikten.
Många undrar nu vad som händer med FARC. Det stöd som en gång fanns för FARC och dess kamp i delar av landet finns inte längre. Interna stridigheter, systematisk kidnappning av egna landsmän och utlänningar samt en organiserad droghandel som finansierat verksamheten, är alla faktorer som urholkat organisationen och dess trovärdighet. I stället har en rad medborgerliga rörelser som "Colombia is passion", Cree en tu bandera, cree en tu pais" vuxit sig starka och bedrivit ett framgångsrikt arbete med att göra colombianer stolta över sitt land. Rörelser för att visa att folket har så mycket mer att erbjuda och lyfta fram, saker som man kan vara stolt över och som inger hopp för framtiden! Och visst märks det! En växande ekonomi, en stark industriell utveckling, en effektiv kamp mot narkotikan, en större tilltro till myndigheterna.
Visst, korruptionen i landet finns i vars mans tänkande, men det finns ändå klara ambitioner att förändra rättsystemet och komma till rätta med korruptionen. Och jag tror att just detta är något som mitt land behöver mer av. Colombia ska vara ett land som det ska vara säkert att investera i, ett land som erbjuder försoning mellan landsmän som tidigare varit stridande mot varandra. Varför inte tillsätta en sanningskomission som den i Sydafrika? Ingrid Betancourt är nu fri och det har varit feststämning på gatorna i Cali och Bogota och man kan verkligen tala om ett verkligt hopp. Därför är det nu viktigt att ta till vara på detta unika tillfälle, att sätta fokus på en varaktig och stabil fred och satsa på en fungerande demokrati.
Colombia ska inte längre förknippas med enbart narkotikahandel, mord och systematiska kidnappningar. Fritagningen av Ingrid Betancourt är ett viktigt steg i rätt riktning. Nu ska vi med demokratiska medel förbättra landet. Den optimism som infunnit sig är just den lilla extra gnista vi behöver. Ingrid har blivit en symbol för fred och för mod. Låt hennes kamp bli till symbol för den vision miljontals colombianer över hela världen har: det är tid för förändring i Colombia.
Enrique Palmkvist
Statsvetare och frilandsfotograf
Enrique är född i Cali i Colombia och har även varit i bland annat Brasilien, Mexico, Panama, Kuba, Dominikanska republiken och Equador.
