David Lindén, historiker. Foto: PrivatDavid Lindén, historiker. Foto: Privat
David Lindén, historiker.  Foto: Privat
Foto: Marcus Ericsson/TTFoto: Marcus Ericsson/TT
 Foto: Marcus Ericsson/TT

Antirasismen har blivit ett vänsterprojekt

Publicerad

Kampen mot rasism verkar inte längre handla om allas lika värde. I stället har det blivit ett forum där de som tycker att Sverige ska ha en reglerad invandring utmålas som rasister.

Dagens antirasism har helt enkelt spårat ur till ett renodlat vänsterprojekt, skriver historikern David Lindén.

Vi var många som i valet 2014 aktivt arbetade för att Alliansregeringen skulle få fortsatt förtroende. En stark ekonomi och vettig utrikespolitik var den främsta garanten för att Sverige skulle stå fortsatt säkert i en alltmera osäker omvärld. Dessutom ville vi inte att Sverigedemokraterna skulle få ökat politiskt inflytande eftersom vi önskade en borgerlig regering med borgerlig politik. Därför blev vi på valnatten dubbelt ledsna, när Alliansen fick lämna Rosenbad och SD fick ett ökat inflytande.

Ett sätt att visa att man tog ställning för kompetens i stället för börd var att på sociala medier gilla diverse antirasistiska sidor. Med börd menas bakgrund i form av hudfärg, läggning eller ursprungsland. Att detta inte ska gälla som en måttstock är kriterier som borde kunna ställa sig bakom. Det borde också vara en bärande bjälke inom antirasismen och därför också göra denna rörelse till partipolitiskt obunden. Både höger och vänster. Men detta har visat sig inte stämma och det gäller främst några av de så kallat antirasistiska rörelser och hemsidor som figurerar mest i debatten.

 

Kampen verkar inte längre handla om allas lika värde, utan det har i stället blivit ett forum där alla som vågar sympatisera med att Sverige fortsatt ska ha reglerad invandring utmålas som rasister. Det har också blivit partipolitiskt till den grad att vissa redaktioner som den bakom Interasistmen kopierade ett reportage från kampanjsidan Alliansfritt om borgerliga kommuner som regerade med stöd av SD utan att göra en liknande granskning av de rödgröna. Den har helt enkelt blivit vänster och stänger därmed ute den stora del av svenska folket som inte ville att Stefan Löfven skulle bli statsminister.

Vad som nästan är ännu värre är att man i strävan efter att vara god har slängt all förmåga att komplicera och problematisera frågor till förmån för att framstå som godhjärtad för den goda sakens skull.

Det bevittnades i debatten om HVB-hem där alla som luftade någon form av kritik mot nya boenden har utmålats som rasister. Det är en strategi som borde vara alla demokrater främmande då det handlar om stora förändringar i ett närområde och att de som bor i området måste få privilegiet att lufta sina synpunkter. Samt få dessa synpunkter bemötta och det i en värdig och konstruktiv dialog.

 

Vidare har man inte bemött det faktum att det kan uppstå kulturkrockar med rent ut sagt förfärliga konsekvenser som i Köln och Kungsträdgården. Händelser som bland annat DN:s Hanna Fahl (8/1) sökt bortförklara med floskler som att det var män och inte kultur som var problemet eller Bilan Osman i Expressen (26/1) som menar att det ”finns inget land där sexuellt våld är socialt acceptabelt”. En tankefigur som är skrattretande om man känner till svensk kvinnokamp och exempelvis lagstiftningen i Saudiarabien.

Dagens antirasism har helt enkelt spårat ur till ett renodlat vänsterprojekt och jag känner därför att denna kamp inte längre är min. Som historiker vill jag inte bara debattera, utan även diskutera och söka hitta kompromisser. Dessutom är jag som alla svenska riksdagspartier anhängare av en reglerad invandringspolitik och anser därför att nivåerna i denna måste kunna diskuteras. I godhetens namn bör man inte heller slänga bort sådant som kommunalt självstyre vilket har tjänat Sverige väl sedan 1800-talet. Det är därför som jag säger tack och adjö till den antirasism som numera agerar vänsterns förlängda arm. Vi ses i valrörelsen och vi ses tyvärr som helt vanliga ideologiska motståndare.

 

David Lindén

Historiker

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag