Den globala skuldkrisen sveper just nu över flera kontinenter. I Europa och Amerika har många banker, stater, medborgare och företag länge levt på kredit. Men nu kommer baksmällan - det är slut på festen.
Tack vare en sund ekonomisk politik, där vi har sparat i ladorna inför sämre tider, är Sverige ett av få länder där vi inte behöver göra några neddragningar i välfärden eller skattehöjningar. Men tyvärr lyser denna sparmentalitet med sin frånvaro när vi tittar på människors hushållsekonomi.
Undersökningar visar tvärtom att många saknar en ekonomisk buffert för oförutsedda utgifter. Enligt Sifo har 29 procent av svenskarna mindre än 10 000 kronor på banken vilket innebär att många inte klarar av dubbla hyror vid en flytt eller att byta en trasig kamrem på bilen. Samtidigt har skuldsättningen ökat mycket kraftigt på senare tid. Vid millennieskiftet var hushållens skulder ungefär lika stora som deras inkomster. I dag uppgår de till 160 procent.
Detta innebär att många riskerar att bli överskuldsatta. Omkring 400 000 personer har i dag så stora skulder att de inte kan amortera på dem. Detta leder till enorma påfrestningar för enskilda människor och psykisk ohälsa.

Det finns flera orsaker till att det ser ut så här. Under åratal av socialdemokratiskt styre fanns en osund kultur som gick ut på att göra oss beroende av offentliga transfereringar snarare än trygga av vårt eget kapital. Därtill har vi ett skattesystem som gynnar lånande men missgynnar sparande. Man får betala 30 procent i skatt på inkomster från sitt sparande på första hundralappen samtidigt som man får göra skattereduktion på 30 procent av sina räntekostnader.
Centerpartiet tycker att det behövs ett värderingsskifte när det gäller sparande på samma sätt som vi har haft när det gäller arbete. För att öka människors trygghet och handlingsfrihet behöver vi därför komplettera arbetslinjen med en sparandelinje.
Innan alliansen tillträdde var det i många fall olönsamt att gå från bidrag till egen försörjning. Sedan 2006 har regeringen jobbat konsekvent för att det ska bli mer lönsamt för alla i Sverige att arbeta och driva företag. Arbetslinjen har varit mycket framgångsrik. I dag är det självklart för de allra flesta att arbete ska löna sig bättre än bidrag.
På samma sätt måste vi nu uppmuntra människor att spara, amortera och investera framför att låna och konsumera.

Tidigare i höstas fattade vi beslut på Centerpartiets stämma om ett grund­avdrag på kapitalinkomster som ränta från bankkonton eller utdelning på aktier likt det som i dag finns för inkomster från arbete och företagande. Om vinsten på sparande upp till några tusen kronor per år blir helt skattefri främjas framför allt låg- och medelinkomsttagarna.
När människor med normala inkomster får behålla merparten av avkastningen blir det betydligt roligare att sätta undan en slant på ett sparkonto eller regelbundet köpa fondandelar. På så sätt kan vi ta ett första steg mot att återupprätta den traditionella svenska inställningen där vi sparar mer och lånar mindre.

I Centerpartiet är vi över­tygade om att människor vill och kan göra rätt. Men tyvärr uppmuntrar ibland de politiska systemen till ett mer slösaktigt beteende. En stor del av den nuvarande finans­krisen beror på att det har varit mer gynnsamt att låna och ta risk än att ta ansvar och spara. Det är därför inte förvånande att en färsk Demoskopundersökning visar att hela 45 procent av svenskarna vill att privat sparande ska gynnas skattemässigt.
Den internationella skuldkrisen har många likheter med den globala miljökrisen. De är båda tecken på en ohållbar utveckling. I längden går det inte att använda vare sig jordens resurser eller ekonomiska tillgångar på kredit. Det är dags att införa en sparandelinje.


ANNIE LÖÖF
är partiledare för Centerpartiet