KRÄVER ERKÄNNANDE. Forskningen har kommit fram till att massakrerna på kristna minoriteter i det Osmanska riket 19151923 var ett folkmord. Nu är det vårt ansvar att erkänna det, skriver Annelie Enochson. Foto: Claudio Bresciani / Scanpix
KRÄVER ERKÄNNANDE. Forskningen har kommit fram till att massakrerna på kristna minoriteter i det Osmanska riket 1915–1923 var ett folkmord. Nu är det vårt ansvar att erkänna det, skriver Annelie Enochson.  Foto: Claudio Bresciani / Scanpix

Annelie Enochson (KD): Folkmord måste kallas folkmord

Publicerad
Uppdaterad
Sommaren 1915. Sveriges ambassadör Anckarsvärd rapporterar från Konstantinopel, dagens Istanbul, hem till Sverige. "Förföljelserna mot armenierna hafva antagit hårresande proportioner", skriver han. Anckarsvärd beskrev det han med egna ögon bevittnade såsom "den armeniska nationens utrotande". Det välkända och systematiska folkmord som startade 1915 kom att skörda miljontals offer fram till 1923. I dag ska frågan om Sverige ska erkänna folkmordet debatteras i riksdagen.

Folkmordet 1915, Armeniska folkmordet och Seyfo är beteckningar som används på den planerade utrensningen av kristna minoriteter i det Osmanska riket 1915- 1923. Den svåra tiden av massakrer, flykt och förföljelser kallar assyrier-kaldéer-syrianer för "svärdets år", Seyfo. Mer än en miljon armenier, 250000 till 500 000 assyrier/syrianer/kaldéer och cirka 350000 pontiska greker mördades eller försvann genom folkmordet i dagens östra Turkiet. Regimen ville turkifiera östra Turkiet och det Osmanska riket tömdes nästan helt på sin kristna befolkning.
Sverige måste erkänna att det som hände i det dåvarande Osmanska riket var ett folkmord. Så länge som ett land inte gör upp med sin historia lever den kvar och förhindrar att landet kan gå vidare, med goda internationella relationer, upprättelse för minoriteterna och en god grund för framtiden.
Liksom det i Österrike och Ungern, som fortfarande inte har erkänt sin del i Förintelsen, finns en utbredd antisemitism, innebär ett uteblivet erkännande av folkmordet en grogrund för fortsatta problem i Turkiet av respekten för mänskliga rättigheter och minoritetsskyddet.
Frankrikes nationalförsamling antog 2001 en lag som slår fast att Frankrike erkänner det armeniska folkmordet år 1915. Runt om i världen har 20 andra länder följt i Frankrikes fotspår. Tio av dessa länder är EU-länder. I förra veckan även USA:s utrikesutskott. Dessa länder har i en anda av demokrati, solidaritet och värnande om mänskliga rättigheter ansett det prioriterat att markera vikten av ett erkännande av de fruktansvärda kränkningar som skedde 1915- 1923. I dag är det Sveriges tur. Då ska riksdagen fatta beslut om vi ska erkänna folkmordet eller inte. Självklart kan och ska även Sverige göra det. Det är det enda moraliska valet av beslut.

Dessutom är ett erkännande väl underbyggt av forskning kring det som skedde i östra Turkiet under denna tid. Från världens alla hörn har 68 framstående forskare med expertkunskap inom området samlats och undertecknat ett upprop under titeln "Erkänn folkmordet 1915 för vad det är". I uppropet skriver forskarna följande: "Undertecknarna av detta dokument anser inte att det finns någon tvekan om att massakrerna på de kristna och andra minoriteterna i det osmanska imperiet under första världskriget var ett folkmord. Även om forskningen måste och kommer att fortsätta, är den befintliga informationen övertygande och tillräcklig och måste erkännas som sådan."

Forskningen är tydlig
och jag håller helt med uppropets slutsats: "Forskarna har gjort sitt jobb. Nu är det de politiska ledarnas tur att ta sitt ansvar genom att erkänna katastrofen för vad den är, nämligen folkmord."
Det som skedde i östra Turkiet är en fruktansvärd tragedi. Det är mitt och alla politikers ansvar att erkänna detta och att det som skedde är ett folkmord. Jag tänker ta mitt ansvar och yrka för ett sådant erkännande i riksdagen i dag.


ANNELIE ENOCHSON

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag