En våg av nyateism har sköljt över Sverige. Med frenetisk energi har man från de så kallade "Humanisterna" hävdat att religion är skadligt. Den ska helst placeras i giftskåpet tillsammans med spriten. Onåbar för barn under arton år. Detta trots att FN:s deklaration om mänskliga rättigheter tydligt fastslår föräldrars rätt att ge sina barn en religiös uppfostran och att öppet manifestera sin religion.
Men det finns också ett nyvaknat intresse för religion i Sverige. Statsvetaren Magnus Hagevi anser att man nu bör skrota tesen om en oundviklig fortlöpande sekulariseringsprocess. Istället står vi nu inför en postsekulär verklighet, en begynnande "sakralisering". Med sakralisering menar Hagevi ett ökat intresse för religion. Med stöd i statistiska undersökningar konstaterar han att man kan se en trendvändning i det svenska samhället.

Medan 40- och 50-talisterna vände religionen ryggen, bevittnar vi ett ökande intresse för religion bland dem som är födda efter 1960. Och intresset ökar allra mest i den yngsta åldersgruppen. För första gången på mycket länge är intresset för religion numera lika stort i åldersgruppen 15- 39 år som bland personer som är 40 år eller äldre.

Andelen ateister och agnostiker sjunker, medan andelen troende ökar. Det är därför inte orimligt att tala om att vi är på väg mot ett postsekulärt samhälle där sekulariseringsprocessen har nått sitt slut och utvecklingen har vänt. Den nya trenden märks till exempel i fler moskébyggen och i fler samtal om religiösa frågor i offentligheten. På politikerveckan i Almedalen tidigare i sommar märktes religionen som aldrig förr. Samtalen med partiföreträdare i domkyrkan var veckans mest besökta seminarier. Andra seminarier, till exempel om rättvisefrågor, arrangerades till största delen av trosgemenskaper.

Oftast tar medier upp religion i samband med negativa företeelser. Mer sällan nämns de positiva, som att religionen kan få människor att må bättre. Det hävdas, bland annat av profanhumanisterna, att religionen är av ondo för människan. Fakta talar ett annat språk: Under det senaste decenniet har mängden empiriska bevis som tyder på att religiositet kan ha en positiv inverkan på människors välbefinnande, och till och med deras livslängd, ökat. All statistik visar att självmorden är färre bland religiösa. Minst självmordsbenägna av alla är faktiskt muslimerna, enligt statistik från World Health Organization (WHO).

En Gallupundersökning av religiositeten i 67 länder från 2005 och 2006 visar att ju religiösare ett lands befolkning är, desto lägre är självmordsfrekvensen. En samkörning av Gallups mätning med WHO:s globala självmordsstatistik ger nämligen vid handen att de mest religiösa länderna också har lägst antal självmord, med vissa smärre variationer.

Dessa och andra liknande undersökningar visar att vi behöver titta mer på den religiösa faktorn och inte bara stirra oss blinda på de socioekonomiska faktorerna när vi försöker förstå orsakerna till den försämrade psykiska hälsan i väst i allmänhet och i Sverige i synnerhet. I Storbritannien har man varit bättre på att identifiera detta samband och involverat religiösa företrädare i den gemensamma ansträngningen för att förbättra den psykiska hälsan. Judiska, kristna och muslimska ledare verkar där tillsammans för hitta strategier för att stävja den negativa utvecklingen. Det sker exempelvis genom The Religion and Severe Mental Illness Conference.

Christina Doctare visar i sin bok "Vägen till hälsa" (Natur och Kultur 2007) att religionen kan spela en positiv roll för människor som drabbas av sjukdom, sorg eller död. Tron hjälper dem att hantera lidande och uppleva mening. Hon menar också att den ökande psykiska ohälsan i Sverige är länkad till förlusten av mening och andligt stöd, tröst och sammanhang. Religiösa människor som är engagerade i sina församlingar mår bättre och är mer rotade i tillvaron.

Våra egna erfarenheter säger att religionen kan vara bra för arbetsmoralen, för den ekonomiska utvecklingen, för folkhälsan och för tryggheten på gator och torg. Vi har själva fått uppleva hur unga människor som mått dåligt och hamnat snett har fått hjälp av sin lokala kyrka eller moské att hitta en ny, sundare livsstil. Att ungdomar börjar tar sin religion på allvar är i de allra flesta fall en positiv sak för familjen och för samhället i övrigt. Han eller hon blir bättre i skolan och vänligare och hjälpsammare mot föräldrar och kamrater. Den religiösa pojken/flickan är en tillgång för Sverige. Därför anser vi att rädslan för religion är betydligt överdriven. Sverige behöver mer religion, inte mindre.

Mohamed Omar, chefredaktör för tidskriften Minaret
Mikael Mogren, teologie doktor och kaplan i Helga Trefaldighets kyrka.