I takt med att européerna drabbas av den osäkerhet som följer av regeringarnas hårda nedskärningar och den nya perioden av åtstramningar fortsätter EU att låta pengarna rulla. Med den ekonomiska krisen har EU:s förhandlingar om nästa års budget gått in i ett dödläge. Och nu väntar en större debatt om kostnaderna i framtiden.
En undersökning från BBC och den Londonbaserade Byrån för undersökande journalistik har dragit fram frågan i ljuset. Den har upptäckt allvarliga brister i EU:s näst största budgetpost - strukturfonderna - som fördelar den enorma summan av 350 miljarder euro över 27 länder. Där ingår 650 000 projekt som har utformats för att omfördela Europas rikedomar.
Miljarder har gått förlorade genom fiffel och slöseri när skattebetalarnas pengar plöjts ned i dåligt genomtänkta projekt och till och med förskingrats av den organiserade brottsligheten i Italien.

Det mest uppseendeväckande fallet gäller utvecklingen av vindkraftstationer på Medelhavsön Sicilien, hem för den beryktade maffiaklanen Cosa Nostra. För bara några veckor sedan beslagtog de italienska myndigheterna tillgångar på den rekordstora summan av 1,5 miljarder euro. Polisen hade då avslöjat ett utstuderat fall av förskingring och penningtvätt av ett EU-finansierat projekt kring förnyelsebara energikällor. En maffiaboss som nyligen hoppade av beskrev det som "lättförtjänta slantar" eller "bekväma pengar".
Och just det är så anmärkningsvärt. Det kommer inte som någon överraskning att Italien har problem med den organiserade brottsligheten. Guardia di Finanza - den italienska bedrägeriroteln - uppskattar att totalt försåg sig maffian med två miljarder av EU:s medel mellan 2006 och 2010. I ett dokument beskrevs nyligen situationen i dag som ett "institutionaliserat skämt".

Italien är inte den enda boven. Europakommissionen sade 2009 att 1,2 miljarder av strukturfonderna för de tjugosju medlemsstaterna var utsatta för oegentligheter och bedrägerier - och det är ändå bara de fall som den känner till. Med endast 18 utredare ska den täcka hela budgeten på 350 miljarder euro och 650 000 program. Tjänstemännen våndas då de ställs till svar. Ton Van Lierop, talesman för Europakommissionen för regional utveckling, påpekar snabbt att det är medlemsstaternas ansvar att utreda och åtala: "Vi kan inte hålla varje murare i varje medlemsstat i handen."
Det är där man kör fast. Förväntan att nationella regeringar skulle upprätta nödvändiga restriktioner och strukturer som kunde garantera att offentliga medel redovisas på rätt sätt tycks ha slagit fel. Med den tyska europaparlamentarikern Inge Grassles ord har förtroendet kommit på skam, "för närvarande tolererar vi brottslighet".
Nu gäller det för påtryckarna i Bryssel att komma med svaren. Nyligen aviserade Sveriges egen EU-kommissionär, Cecilia Malmström, planer på ett antikorruptionspaket och krävde mer transparens: "Korruption är ett brott som måste tas på allvar och som måste bekämpas med alla medel och på alla nivåer. Från EU:s sida måste vi ta vårt ansvar för att stärka medlemsstaternas antikorruptionspolitik."

Det paket som kommissionär Malmström talar om kommer att innehålla en uppdatering av EU:s antikorruptionspolitik med en uppföljning av hur medlemsstaterna använder sig av de befintliga reglerna på nationell nivå och en mekanism för rapportering från hela Europa som ska rikta in sig på och angripa svagheterna i det arbete som redan utförts av medlemsstaterna.
Detta räcker kanske inte till för de europaparlamentariker som kräver en federal polisstyrka med tillräckliga resurser och maktbefogenheter för att ta itu med denna brottslighet över gränserna.
Vad än resultatet blir så är det få som förnekar att det finns behov av förändring. Det finns gapande hål i standarden på den granskning kommissionen utför och i det ekonomiska klimatet av idag, som gör behovet av att få strukturfonderna att fungera effektivt till en fråga av livsviktig betydelse för att åter få Europa på fötter.


ANGUS STICKLER
Översättning: Lars Olsson