Parallellt med den återupptagna våldtäktsutredningen mot Wikileaks grundare Julian Assange pågår Migrationsverkets handläggning av hans ansökan om arbetstillstånd och uppehållstillstånd i Sverige.
Sannolikt vill Assange ha uppehållstillstånd för att kunna registreras som ansvarig utgivare för Wikileaks, som har inlett ett tekniskt samarbete med Piratpartiet för att lägga ut sitt material.
Piratpartiet har förvisso ingen reell chans att ta sig in i riksdagen i höstens val. Men med tanke på dess roll som opinionsbildare förtjänar partiet likaväl en kritisk granskning.
I Piratpartiets valmanifest argumenterar man på ett övertygande sätt för ett "fritt internet utan övervakning" och "återupprättande av brevhemligheten". Följaktligen är partiet emot till exempel datalagringsdirektivet, IPRED och FRA-lagen, eftersom de åsidosätter individens integritet. Så långt är allt väl.
Men hur rimmar detta med Piratpartiets samarbete med Wikileaks, som publicerar allehanda "läckta" dokument på nätet? Enligt partiets ledning så anser man att Wikileaks gynnar transparens och bidrar till demokratisk kontroll av makthavare. I själva verket är det dock inte bara makthavare som drabbas av Wikileaks verksamhet.

Detta illustreras av vad klimatforskaren Phil Jones vid University of East Anglia utsattes för förra året. Kriminella element hackade en av universitetets servrar och fick på så sätt tillgång till en mängd klimatdata och epostmeddelanden, som sedan publicerades på Wikileaks. Klimatdatat var det inte många som förstod sig på, men i korrespondensen mellan Jones och andra klimatforskare hittade man ord som "trick" och "gömma", vilket vissa hävdade var bevis för att forskarna helt enkelt fuskade för att få till önskade resultat.
En kommitté tillsatt av brittiska parlamentet kom senare fram till att inget forskningsfusk hade förekommit, utan den enda kritik som kvarstod mot Jones var att han inte hade varit tillräckligt hjälpsam med att dela med sig av data till andra. Användningen av ord som "trick" och "gömma" var ingenting annat än vardaglig jargong för vedertagna vetenskapliga metoder.
Men innan detta klargjordes hade mediadrevet redan gått. Jones tvingades tillfälligt att lämna sitt arbete, blev mordhotad, och övervägde till och med självmord. Att han senare officiellt blev rentvådd och fick återuppta sitt arbete blev bara små notiser i tidningarna, att jämföra med de jätterubriker som de osanna anklagelserna hade gett upphov till några månader tidigare.

I Piratpartiets valmanifest står det "Du ska kunna lita på att din privata information är just privat, oavsett om du surfar på internet, mejlar, skickar brev, sms:ar eller pratar i telefon." Men samma parti som skriver detta stöder aktivt en organisation som har utsatt en hederligt arbetande människa, utan någon politisk maktposition, för en massiv integritetskränkning just precis genom att offentliggöra intern epostkorrespondens!
I detta finns ingen logik alls, så vad Piratpartiet gömmer bakom sin fasad av omtanke om den enskilda individens integritet är antingen pueril och ideologilös trotsighet, eller medvetet opportunistiskt hyckleri. Och, kära läsare, ingen av oss går säker. I morgon kan det vara dina epostmeddelanden som Piratpartiet och Wikileaks i "transparensens" namn lägger ut på nätet till allmän beskådan.
Oavsett hur förundersökningen mot Julian Assange slutar så visar Piratpartiets samarbete med Wikileaks att partiet i praktisk handling stödjer just sådana integritetskränkningar som det i teorin fördömer. Masken har fallit, och den som vill rösta för den enskilde individens integritet på internet gör klokt i att söka efter meningsfränder i andra partier.



ANDERS SIRÉN