Sverige klarar sig bra ur krisen. Vi har EU:s kanske starkaste offentliga finanser. Svenska hushåll ser ljusare på framtiden än hushållen i de flesta andra länder. Vår arbetsmarknad utvecklas på ett bättre sätt än efter tidigare kriser då utanförskap och arbetslöshet har vuxit och bitit sig fast eller sysselsättningen inte har tagit fart, trots stark BNP-tillväxt.
I år har vi 100 000 fler sysselsatta än 2006 och sysselsättningen väntas öka med ytterligare 100 000 de närmaste åren. Många människor som förlorade jobben under den akuta krisen börjar nu återfå hoppet om att komma tillbaka. Antalet personer som uppbär transfereringar väntas denna mandatperiod minska med 250 000, utöver minskningen med 150 000 de senaste fyra åren. En viktig uppgift framöver är att se till att sysselsättningen fortsätter att öka. Detta kräver en god efterfrågan i svensk ekonomi och att vi undviker flaskhalsar som hotar jobbtillväxten.
De goda svenska förutsättningarna skiljer sig mot läget i vår omvärld. Statsfinansiella problem hänger som mörka moln över stora delar av kontinenten. I Grekland har underskottet reviderats upp från 3 procent till 13 procent samtidigt som pensionsåldern har höjts och offentliganställdas löner sänkts. Skulden uppgår i år till 125 procent av BNP.
De stresstester som har gjorts har visat att stora delar av banksystemet i Spanien är sårbart och landet har en arbetslöshet som har ökat från 8 till nästan 21 procent. I Irland har skuldsättningen ökat med 75 procent av BNP de senaste tre åren och underskottet ligger på över 30 procent 2010.
Vi ser hur regeringar i land efter land måste föreslå smärtsamma besparingsprogram för att hantera blytunga skuldbördor och återgå till 3 procents underskott i statsbudgeten, såsom stabilitets- och tillväxtpakten föreskriver. En sådan åtstramande politik får på kort sikt en negativ effekt på BNP, sysselsättning och arbetslöshet, men är nödvändig för att länderna ska kunna finansiera sin välfärd på ett hållbart sätt och skapa långsiktiga förutsättningar för återhämtning och tillväxt.
För att återgå till balans och överskott måste alla EU-länder också etablera och hålla fast vid budgetpolitiska ramverk och en stram budgetprocess som minskar risken för kortsiktighet i den ekonomiska politiken.
På onsdag reser jag till Budapest för att träffa den ungerska regeringen, som tar över ordförandeskapet i EU i januari, och berätta om hur Sverige genomförde sitt ordförandeskap hösten 2009. Sverige prioriterade då arbetet med att hantera den ekonomiska krisen, skapa bättre finansmarknader genom ökad tillsyn och reglering samt upprätthålla ordningen i de offentliga finanserna. Vi lyckades i hög grad uppnå våra mål, inklusive överenskommelser om nya tillsynsmyndigheter för finansföretag. Frågor kring krishantering, finansiell tillsyn och sunda offentliga finanser förblir dock centrala i EU-samarbetet. Förhoppningsvis kan erfarenheterna och lärdomarna från Sveriges tid som ordförande bidra till ett framgångsrikt ungerskt ordförandeskap, som lyckas understödja Europas ekonomiska återhämtning.
Men återhämtningen är bräcklig. Trots Sveriges starka ställning är vi inte immuna mot omvärldsutvecklingen. Vi är en liten, öppen ekonomi, vars välstånd bygger på att vi är en del av världsekonomin. Den skyddsvall som vi kan bygga runt Sverige är offentliga finanser i gott skick. Det skapar trygghet för hushåll och företag i Sverige. De vet att det inte kommer stora skattehöjningar eller nedskärningar som i andra länder. Då vågar man se framtiden an med tillförsikt, och fortsätta att konsumera och investera.
Betryggande överskott behövs också för att kunna dämpa ett kraftigt fall i efterfrågan även i nästa lågkonjunktur. Att återställa överskotten i de offentliga finanserna är därför en central utmaning för den ekonomiska politiken under de kommande åren.
Genom starka offentliga finanser och en politik för full sysselsättning kan vi fortsätta att förstärka och utveckla vår välfärd, trots eventuella stormar i vår omvärld.
ANDERS BORG
