Telia Soneras investeringar i Centralasien, liksom de i Vitryssland, har väckt hård kritik. Denna kritik bygger på att Telia Soneras investeringar inte främjar mänskliga rättigheter i repressiva länder, utan snarare spelar regimerna i händerna. Ett ytterligare argument som anförts är att regimerna använder Telia Soneras teknologi i övervakningen av sin egen befolkning. Denna kritik är till stor del obefogad, missriktad, och liknar i grunden mediestormen mot Lundin Petroleum.

Min doktorsavhandling om Uzbekistan, ett av de mest repressiva länderna i regionen, visar tvärtom på värdet av Telia Soneras engagemang. Om Telia ­Soneras investeringar är gynnsamma i Uzbekistan, är de sannolikt också det i mer liberala länder.
Utvecklingen i Uzbekistan de senaste fyra åren pekar entydigt på att investeringar från företag i väst, framsteg i mänskliga rättigheter och starkt politiskt engagemang är tätt sammanknutna. I samband med förbättringen i Uzbekistans relationer med väst, vilket har skett gradvis sedan 2007, har landet givit amnestier till dussintals dissidenter och öppnat landets fängelser för Röda Korset i större utsträckning.

Frisläppandet av Mutabar Tojiboyeva, som 2009 tilldelades pris för sina insatser för mänskliga rättigheter av USA:s utrikesdepartement, är ett exempel. Noterbara framsteg har även gjorts på andra områden såsom i kampen mot trafficking eller Tasjkents upphävande av dödsstraffet år 2008. Detta har kompletterats med ett välkomnande av investeringar från väst. Telia Sonera och General Motors är bara några av de företag som nyligen sökt sig till landet. Även personer inom Human Rights Watch har, som framkommit i publicerade Wiki­leaks-dokument, i det tysta kritiserat sanktioner mot Uzbekistan då de omöjliggjort deras arbete. Telia Soneras investeringar skall ses som ett led i denna relativa förbättring i Uzbekistans politiska klimat, som fortfarande, skall påpekas, har en lång väg kvar till demokrati.

Om någon kritik skall riktas mot Telia Sonera så är det huruvida Fintur Holdings, vars huvudägare är Telia Sonera, spelade schysst då de övertog amerikanska Coscom:s andel på den uzbekiska telemarknaden år 2007. I samband med de spänningar som uppstod mellan Uzbekistan och USA år 2005 så mer eller mindre omöjliggjorde den uzbekiska regeringen Coscom:s fortsatta affärsverksamhet i landet. Detta i sin tur föranledde att Coscom tvingades sälja sin andel till två förutvalda budgivare, Fintur Holdings och ryska jätte­operatören MTS Sistema.
I valet mellan dessa bestämde sig uzbekerna i slutändan för Telia Sonera, sannolikt för att undvika ryskt monopol över den inhemska marknaden. Man kan ifrågasätta moralen i detta. Å andra sidan hade Telia Soneras avstånds­tagande endast inburit att MTS Sistema tagit tillvara på detta tillfälle.

Om inte Telia Sonera skär ut sin marknadsandel i Uzbekistan och de andra OSS-länderna så står ryssarna och kineserna med checkhäftet redo. Detta i sin tur kommer att innebära utökat ryskt och kinesiskt politiskt inflytande. Obekväma frågor om mänskliga rättigheter kommer sannolikt inte att finnas på deras agendor.
Hur ofta uppmärksammar kritikerna konsekvenserna av denna alternativa verklighet? Inte ofta. Även ett passivt och neutralt Telia Sonera, vars investeringar endast är en liten del i västs engagemang, är således att föredra framför ett ryskt kinesiskt scenario. Samma princip gäller inte bara Telia Sonera utan även Lundin Petroleum, som likt den förstnämnda har större socialt ansvarstagande än både ryska Gazprom eller kinesiska CNOOC.
Granskning och påtryckningar på svenska företag i utvecklingsländer är högst önskvärt. Det bidrar till att göra svenska företag till bra alternativ. Att ifrågasätta närvaron i sig är dock att dra undan mattan för de framsteg som gjorts och öppna för företag som inte kunde bry sig mindre om mänskliga ­rättigheter.

NICKLAS NORLING är doktorand vid Johns Hopkins Universitet  i Washington DC, USA, och forskarre vid institutet för säkerhets- och utvevklingspolitik.

Expressen.se rättar: I en tidigare version stod Johan Hopkins, ska så klart vara Johns Hopkins Universitetet.