OIDENTIFIERAT OBJEKT. Trots att bilden togs redan 8 oktober 1981, nära Kelsey Beach på Vancouver Island i västra Kanada, har inga experter kunna förklara föremålet. Forskarna borde gå till botten med de ufomysterier som nu offentliggörs, anser Clas Svahn. Foto: HANNAH MCROBERTS/UFO-SVERIGES BILDARKIV
OIDENTIFIERAT OBJEKT. Trots att bilden togs redan 8 oktober 1981, nära Kelsey Beach på Vancouver Island i västra Kanada, har inga experter kunna förklara föremålet. Forskarna borde gå till botten med de ufomysterier som nu offentliggörs, anser Clas Svahn. Foto: HANNAH MCROBERTS/UFO-SVERIGES BILDARKIV

Alla uforapporter kan inte avfärdas

Publicerad
Uppdaterad
Danmark och Storbritannien öppnar nu sina hemliga ufoarkiv - de svenska ufouppgifterna är redan offentliga hos Krigsarkivet eller på Försvarets forskningsinstitut.
"Bland denna enorma mängd rapporter finns rader av frågetecken som bara väntar på att rätas ut", skriver Clas Svahn, ordförande i Ufo-Sverige och journalist på Dagens Nyheter.
"Våga forska kring frågor som inte på förhand har ett givet svar. Undersök det som ingen tidigare har undersökt."
I veckan öppnade det danska flygvapnet sitt ufoarkiv för allmänheten och därmed kan vem som helst ladda ned de 329 sidorna med rapporter via flygvapnets hemsida. Danmark sällar sig därmed till länder som Storbritannien, Spanien, Frankrike, Brasilien och USA som lättat på hemlighållandet av rapporter om oidentifierade flygande föremål. I Sverige är detta gjort sedan länge även om materialet inte finns utlagt på nätet utan de tusentals rapporterna måste läsas på Krigsarkivet eller på Försvarets forskningsinstitut. På Arkivet för UFO-forskning i Norrköping finns dessutom världens största samling ufomaterial med bilder och rapporter - en guldgruva med information om ett av vår tids mest spännande fenomen.
I det enorma material som under de senaste tio åren har blivit tillgängligt för allmänheten finns tusentals tämligen ointressanta rapporter om iakttagelser av ljussken på himlen. Men där finns också berättelser från piloter som jagat okända föremål, radarekon som aldrig kunnat identifieras och observationer av föremål i fullt dagsljus och på relativt nära håll gjorda av flera observatörer.
Bland denna enorma mängd rapporter finns rader av frågetecken som bara väntar på att rätas ut. Här finns iakttagelser av något som kan vara hittills okända naturfenomen, observationer av föremål som till synes trotsar våra jordiska lagar.

När jag för en tid
sedan talade med en känd svensk åskforskare om klotblixtar, detta märkliga fenomen som ännu inte fått sin vetenskapliga förklaring, så frågade jag honom varför det inte förekom någon forskning om dessa fenomen i Sverige. Hans svar blev att det inte var så lätt att få anslag till att forska om något som man inte ens visste om det fanns.
Trots hundratals, säkert tusentals, vittnesuppgifter bara här i Sverige, så finns det ännu inget sätt att skapa en klotblixt som liknar dem i naturen i ett laboratorium.
Det är här som utmaningen ligger. Att forska kring frågor som inte på förhand har ett givet svar. Att våga undersöka det som ingen tidigare undersökt.
Ufofrågan är en tvärvetenskaplig utmaning, här möts fysik och folklore, vittnespsykologi och religionspsykologi. Hittills är det religionsforskarna som har ägnat frågan något större intresse medan naturvetarna lämnat den åt sitt öde.
Ufo som fenomen har fått ett oförtjänt dåligt rykte, inte minst beroende på de ufointresserade själva. Många tenderar att tro på suddiga YouTube-filmer och dåligt undersökta bilder. Internet översvämmas av information och desinformation, inte från myndigheter och militär, som de ufointresserade ofta anklagar för just det, utan från enskilda individer som på så vis drar ett löjes skimmer över frågan.
Mitt i allt detta glöms de verkligt intressanta fallen bort. Ibland för att de helt enkelt aldrig har rapporterats.
För några år sedan talade jag med en svensk före detta stridspilot som under en övning över sydöstra Sverige skickades ut för att identifiera ett okänt eko som närmade sig den svenska kusten. Ekot syntes på markradar och en radarjaktledare styrde in Drakenpiloten mot målet.
Efter en stund kunde piloten själv se det okända föremålet på sin radar och gick med hög hastighet mot det. Då hängde det stilla i luften på 1 000 meters höjd över svenskt territorialvatten. Men när han närmade sig steg föremålet plötsligt och trots att han pressade sitt flygplan till det yttersta blev han ifrånåkt.
Istället för att rapportera det som hänt svarade han markkontrollen att föremålet inte hade funnits där när han kom fram. Så stark var hans rädsla för att bli ifrågasatt som pilot. Att se det som inte fick finnas, ett ufo, kunde ha äventyrat hans fortsatta karriär, resonerade han.
Händelsen, som inträffade på 70-talet, har alltså aldrig undersökts och nu i efterhand är det omöjligt att göra något. Men i arkiven finns flera andra rapporter som bara väntar på att undersökas. Två personer såg en metallisk farkost landa, och sjunka, i en Norrlandssjö. Ett gift par såg tre varelser i sitt eget sovrum i Västra Götaland. En värnpliktig i Mellansverige såg ett föremål skicka ut en ljusstråle som slog ut den bandvagn han befann sig i.
Svaren kommer med all sannolikhet att bli olika. Varje fall är unikt. Men om vi aldrig ställer frågorna kommer händelserna, som i dag göms i arkiven, aldrig att ge oss den kunskap som de lockar oss med. Kanske kan vi på det sättet göra det okända känt.

CLAS SVAHN

Clas Svahn är ordförande i Ufo-Sverige, en vetenskapsinriktad UFO-organisation.
Läs mer på ufo.se.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag