BEGRAVS. I syriska Hula begravs offren från massakern för två veckor sedan. Nu upprepas mönstret från massakern i en by utanför Hama där 86 människor har mördats. Foto: REUTERS
BEGRAVS. I syriska Hula begravs offren från massakern för två veckor sedan. Nu upprepas mönstret från massakern i en by utanför Hama där 86 människor har mördats. Foto: REUTERS

al-Assad skyddas av FN:s tyranner

Publicerad

Fredrik Segerfeldt
Kanoner skjuter salvor in i civila bostadsområden. Explosioner sliter sönder hundratals kroppar av hjälplösa civila. Efter kommer pansarvagnarna, som med sina kanonrör och kulsprutetorn utgör steg två i det urskillningslösa dödandet. Och till sist kommer de specialtränade dödsskvadronerna, som skjuter ihjäl dem som försöker fly, och använder gevärskolvarna för att krossa skallen på dem de hinner i fatt. Ingen kommer undan. Inte kvinnor. Inte barn. Över 10 000 dödade.

I veckan upprepades mönstret från massakern i syriska Hula för två veckor sedan. Denna gång var den i en by utanför Hama som 86 människor mördades. Bajonetten verkar denna gång ha ersatt gevärskolven som bödelsverktyg.

 

Detta är tyrannens sanna uttryck, förlängningen av diktaturens styrelselogik, där det nakna våldet är det enda egentliga argumentet. Det syriska blodbadet har avslöjat despoten, som står där alldeles naken, med stål och bly som det enda han kan skyla sig med, allt medan den tunna fernissa av moralisk legitimitet han tidigare försökt upprätthålla i sitt rike färgas röd av de egna medborgarnas blod.

Det är i precis sådana här fall det är meningen att FN ska kunna agera. På 1990-talet stod världen handfallen och tittade på under folkmorden i Rwanda och Bosnien. På 2000-talet var det i sudanesiska Darfur som en tyrann ostört kunde mörda sin egen befolkning.

Sedan 2005 gäller FN-principen om skyldigheten att skydda, (responsibility to protect, R2P). När en stat inte längre kan garantera sina medborgares säkerhet, eller - ännu värre - när den begår massmord på sin egen befolkning, då har "det internationella samfundet" inte bara rätt, utan även ett ansvar att ingripa.

Denna reform hyllades av många som ett stort steg framåt. Nu skulle det inte längre bli fritt fram för massmördare att döda bara för att de råkar inneha den politiska makten i en stat. Och när insatsen i Libyen häromåret motiverades på detta sätt var det många som sa att vi nu lever i en ny och bättre värld.

 

Men nu visar diktaturerna upp sina fula trynen igen. Precis som i fallet med Darfur har Ryssland och Kina blockerat Syrienkritiska resolutioner i FN:s säkerhetsråd. De är långt mer intresserade av att kunna få förtrycka sina egna befolkningar och upprätthålla täta lojaliteter med likasinnade världen runt än av att förhindra despoter att mörda.

Misslyckandet i Syrien är inget undantag, inget olycksfall i arbetet. I själva verket är Rysslands och Kinas vetorätt själva grundbulten i FN:s säkerhetsstruktur, en logisk följd av idén om gemensam säkerhet. Trots att vi vet att den bästa förutsättningen för fred är demokrati fortsätter vi att likställa stater oberoende av hur de styrs.

Man skulle kunna tro att den svenska regeringen har en realistisk uppfattning om dessa frågor. Att de inser att den nuvarande ordningen är ohållbar. De moderata leda­möterna i utrikesutskottet, inklusive Gunilla Carlsson, varnade i en motion så sent som 2005 för följande:

"Signalen är klar till hänsynslösa diktatorer och andra att med goda kontakter med någon av FN:s säkerhetsråds permanenta medlemmar kommer omvärlden att vara lamslaget när landet och dess befolkning skövlas."

Men sedan 2006, när alliansen tillträdde, har varje utrikesdeklaration innehållit en mening om att Förenta nationerna " utgör en hörnsten i svensk utrikes- och säkerhetspolitik."

 

Argumentet brukar vara att vi ska påverka despoterna. Som att den kinesiska kommunistregimen inte vet vad vi tycker om deras förtryck. Som att Putin inte vet vad vi tycker om deras stöd till Syrien. Som att al-Assad inte vet vad vi tycker om massmord.

Det är dags att sluta låtsas att vi kan "bygga en bättre värld" med dessa regimer. Vi har uppenbarligen inte samma uppfattning om vad "bättre" innebär.


Fredrik Segerfeldt, författare till boken "FN - Spruckna drömmar"

Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag