En undersökning utförd av Newsweek visar att Sverige är världens tredje bästa land att bo i. Det är ett gott bevis på att vi troligtvis lever i den bästa av världar. I valrörelsetider kan man lätt få den motsatta uppfattningen, i synnerhet om man lyssnar på socialdemokrater. Vi kan skatta oss lyckliga att landet har skötts utomordentligt bra i den ekonomiska krisen. Men det innebär inte att man inte kan drömma om ett ännu bättre land, förhoppningsvis även ett land som förmår att påverka människor i vår omvärld.
Den svenska politiken måste öppna upp för att förmågor från utanför politiken tar plats på höga poster. Alltför länge har den politiska sfären varit strikt kopplad till partiapparaturerna och de redan frälsta, detta skapar förutsägbarhet och stabilitet men också bristande dynamik. Att öppna upp för att ta in utomstående personer hade kunnat ge det politiska systemet en spark i baken som säkerligen kan behövas.

Därför är det här en tänkbar lista med potentiella statsråd som helt eller delvis saknar partipolitisk koppling. Hade det kanske varit bättre om politiken styrdes av partipolitiskt obundna? Kanske är de obundna just av en anledning, troligtvis vill många av dem inte ta i partipolitiken med tång. Men här får de ingå i en fantasifull konstellation som kanske inte hade fungerat i praktiken med tveklöst ser fantastisk ut i teorin, i synnerhet om man är liberal.

Statsminister: Johan Norberg
Norberg kombinerar ideologisk skärpa med verklighetsförankrad nykterhet. Med Norberg hade vi haft en statsminister som både lyssnar till motståndarens argument samtidigt som det aldrig hade kompromissats med frihetliga ideal.

Finansminister: Peter Schiff
Varför stanna vid Sveriges gränser med rekryteringar? Det närmsta finansmarknaden kommer en Nostradamus är finanskommentatorn Peter Schiff som kombinerar en oortodox syn på ekonomi med en oerhörd klarsynthet.

Utrikesminister: Hans Blix
Få har sådan utrikespolitisk kunskap och erfaranhet som Hans Blix. Hans kunnande och insyn i internationella förhandlingar hade satt Sverige på kartan i internationella sammanhang.

Närings- och arbetsmarknadsminister: Annika Falkengren
Kan man driva SEB med drygt 20 000 anställda så kan man definitivt något om vilka förutsättningar svenskt näringslivs har. Det behövs mer erfarenhet utifrån om svensk arbetsmarknad och företagspolitik ska kunna utvecklas.

Jämställdhetsminister: Petra Östergren
Östergren skulle leverera ett feministiskt perspektiv utan att för den delen fastna i stel dogmatism eller etablerade sanningar. Om inget annat hade den svenska feminismen och jämställdhetsdedebatten skakats om, för att uttrycka det milt.

Integrationsminister: Sakine Madon
Vänstern har Masoud Kamali som ser strukturell rasism vart han än vänder sig. Liberaler har Sakine Madon som ser en betydligt mer komplex värld. Med henne hade vi fått en integrationspolitik med betydligt fler nyanser och kanske framförallt: en ideologisk skärpa som behövs på ett område som är fullständigt minerat med svåra frågor.

Försvarsminister: Bloggaren Wisemans Wisdom
Han/hon må vara en namnlös bloggare men är knappast anonym i debatten. Klokheter staplas på klokheter och framförallt finns en tydlig vision om vad det svenska försvaret ska sysselsätta sig med. Detta kombinerat med en realistisk syn på vad som krävs och faktiskt är möjligt med de tyvärr väldigt knappa medel försvarsmakten har att röra sig med.

Kulturminister: Peter Englund
Peter Englund har det kunnande som behövs för att både se styrkan i den svenska kulturen men även hur den bör populariseras. Dessutom hade det varit oerhört spännande med en kulturminister som kommer raka vägen från svenska akademin in i politiken.

Utanför politiken finns mängder med människor som både är begåvade och har nya perspektiv och idéer, jag hoppas att vi går mot en mer öppen politisk ankdamm.