Skärp er tjejer, sluta säg hora

Den så kallade Stureplansvåldtäkten är i hetluften igen. Den 19-åriga tjej som i mars anmälde två män för våldtäkt har överklagat tingsrättens friande dom till hovrätten. Fallet har varit vårens och sommarens stora diskussionsämne och det har dragit i gång rasande debatter i medierna. Det har pratats om dålig kvinnosyn på Stureplan, om spritvanor och mansgrisiga sms. De åtalade männen har hängts ut på nätet med namn och bild. Det har skyllts på ett alltför snällt rättssystem och det har skyllts på en alltför sexfixerad ungdomskultur. Men mitt i allt detta är det en grupp, vars roll inte diskuterats alls – tjejernas. Tjejer i offerroll har givetvis diskuterats. De som sups ner under borden, de som blir kallade hora av garvade Stureplansgrabbar. Men utöver det?
Sanningen är att tjejer på Stureplan inte är i närheten av en enad grupp mot dessa ”hemska mansgrisar”. De tjejerna som hängt lite längre i svängen runt Stureplan och anser sig vara lite mer erfarna fnyser åt unga brudar som dras till drinkbord som flugor till koskit.
Där kan vi snacka öknamn; drink-slyna, groggluder och champagneslampa är bara några. Och jag vågar gissa att det är likadant på de flesta ställena runtom i Sverige. Men trots detta är det ingen som verkar undra över kvinnornas kvinnosyn.

Saken är den att många av de ”lite mer erfarna” Stureplanstjejerna inte alls har rent mjöl i påsen. De fnyser åt ”drink-
hororna”, men i nästa sekund åker de själva till Rivieran på gratisresa hos någon förmögen shejk.
Expressen skrev för några veckor sedan om just det fenomenet och Carolina Gynning har ingående beskrivit det i sin självbiografi ”Ego girl”, så det handlar inte om några fantasifoster. Unga tjejer blir bjudna på resor och förväntas ge någon form av sexuell tjänst i utbyte.
I mina ögon är detta ingenting annat än eskortarbete, men ändå ser sig dessa tjejer på ett helt annat sätt än de som låter sig ”köpas” för drinkar på inneställena.

I själva verket är det de lite mer erfarna Stureplanstjejerna som bara ska knipa näbb i denna debatt. De får gärna snacka om det patetiska i att låta sig köpas, supas ner och hångla runt – när de själva skippar att ta emot den där flygbiljetten till ett varmt land, lyxhotell och nya designerväskor. Men hur kommer det sig då att tjejer är så benägna att slänga dessa öknamn efter varandra?
Varför är tjejerna de som är snabbast på att döma andra tjejer och ge dem nedsättande tillmälen. Jag tror att det kan vara så enkelt att det handlar om rädsla för att själv få höra dessa namn gör att de så lätt faller ur ens mun.
Ungefär samma princip som när folk hakade på mobbare i lågstadiet för att inte själva råka ut för elakheterna, hänger ni med?
Otroligt barnsligt, men ganska mänskligt och absolut ingenting som vi behöver mörka ner enligt mig.

Stockholm Citys chefredaktör Mikael Nestius är en av dem som tillsammans med stora delar av Sverige rasar över att de åtalade männen kallat den 19-åriga tjejen för hora i ett sms. Men varför lyfter ingen på ögonbrynen åt att hon själv använt samma benämning både på sig själv och på sina vänner? Jag finner det mycket märkligt att ingen i den här debatten undrar hur det kommer sig att en tjej, en mycket kort tid efter att hon anmält en våldtäkt där hon anser sig ha blivit förnedrad, kallar sig själv för drinkhora i en blogg som finns öppen för vem som helst som vill läsa. Hur skall tjejer få killar att sluta kalla dem nedsättande saker om de kallar sig själva och andra för horor då de blir bjudna på drinkar? Varför är det så satans bekvämt att måla upp killarna som odjur när de mest infernaliska elakheterna uttalas av dem själva och medsystrarna på Stureplan.
När unga tjejer samlas runt frodiga drinkbord, tindrar med ögonen och är redo att ”supa skallen i småbitar” är det inte killarna som rynkar på näsan och viskar ”drinkhora” – det är de kringstående tjejerna.
Men det låter upprörda politiker gärna bli att prata om, eftersom det är så mycket enklare att skylla på elaka och beräknande ”Stureplansprofiler”.

Vad är det som gör att vi är så fruktansvärt rädda för att visa upp andra kvinnoroller än offerrollerna, kan kvinnor inte vara mer än biroller i männens skådespel? Tjejer är inte viljelösa offer som leds till ett bord och sups ner. Tjejer vet att de inte behöver supa sig fulla vid de glassigaste drinkborden för att gälla vid Stureplan. De vet att en fylla bland rätt personer inte är en gratisbiljett till statusliv på Stureplan. Allt om att ”de hunsas dit” är skitsnack.
Det är dags att vi börjar inse att tjejer drar i sig spriten själva. Det är ingen som med tvång häller ner den i strupen på dem. De vill helt enkelt bli fulla, och de vill bli det gratis. I den bemärkelsen är de inga offer. Och tjejerna som åker i väg till varmare breddgrader med rika äldre män är inte på något sätt iväglurade och är med stor sannolikhet fullt medvetna om uttrycket ”tjänster och gentjänster” när de tar emot sina flygbiljetter.

Jag tycker att det är klart fördummande och förnedrande mot hela det kvinnliga könet att inte erkänna oss som något annat än offer. På samma sätt som det finns killar med bristfällig moral finns det även tjejer som gör tveksamma val. Om dessa sedan är att kalla en annan tjej för groggluder, att dricka mer än vad man kanske tänkt och därför följa med två killar hem för att ha sex eller att ta emot dyra presenter i utbyte mot något spelar väl egentligen ingen roll. Men jag är förbannat trött på att kvinnor ständigt reduceras till att bli offer i mediedebatten. Det, om något, är förnedrande.

EMILIA PAVLOVSKI
Emilia Pavlovski jobbar som vimmel-reporter på Veckorevyn och har tidigare arbetat som mingelfotograf och redaktionschef på Stureplan.se. I nattlivet runt Stureplan har hon kommit i kontakt med samtliga inblandade i det
uppmärksammade ”Stureplansmålet”.