Idrotten räddade mig från litteratur

Sorry Göteborg.
På torsdag öppnar bokmässan men ni missar det bästa – det verkliga livet.
Jag har aldrig läst en bok i hela mitt liv men jag lever rikt.
I helgen hade jag förmånen att följa mina kompisar i det svenska Davis Cup-laget när de mötte USA i Scandinavium. Tyvärr blev det torsk men det är bara att bita ihop och komma igen.
Jag lämnar Göteborg och Scandinavium samma vecka som bokmässan börjar i svenska mässan – bara en toppad forehand från den fina idrottsanläggningen.
Idrotten räddade mig från litteraturen. Jag har aldrig läst en bok i hela mitt liv (i plugget plankade jag baksidestexterna på böckerna i bibblan när vi blev tillsagda att läsa mossiga klassiker och lämna ett omdöme). En gång försökte jag faktiskt läsa en bok.

Det var en Hamilton-bok av Guillou men jag la av efter knappt tio sidor. Det är så segt att läsa – jag föredrar att leva.
Jaha, tänker ni – vilket fattigt liv han måste ha. Men mitt liv är rikt och fyllt av äventyr. Tack vare tennisen har jag rest världen runt och sett platser och haft upplevelser som ni bokmalar bara kan drömma (eller möjligen läsa) om. Tack vare tennisen känner jag människor ur alla samhällsklasser och mitt sociala nätverk är garanterat större och mer berikande jämfört med det hos en insnöad bibliotekarie från Umeå som en gång om året får dricka litet ljummet rödvin och mingla med Ranelid och andra kulturkoftor på svenska mässan. Nä, då föredrar jag att köra en stenhård volleydrill och lite serveträning.

Jag vill hävda att idrotten är mer berikande och utvecklande för ungdomar än den överskattade företeelsen litteratur. Jag vet att jag svär i kyrkan – det är inte politiskt korrekt att misstro litteraturens kraft. Men jag tror på det verkliga livet, det är där utmaningarna och lärdomarna finns, inte i en fantasivärld med en massa sega bokstäver.
Om jag hade snöat in på läsning hade jag aldrig fått se och göra det som fyllt mitt liv med innehåll. Jag är en sorglös och bekymmersfri person, jag tror på mig själv och min egen förmåga, jag behöver inte söka stöd, tröst och vägledning i några fabulerade rader som avskärmar mig från verkligheten.
Det finns en fara i att drömma sig bort och inte ta tag i den situation man befinner sig i för stunden. Det handlar om att fokusera på nästa boll. Inte gräma sig över det där missade tiebreaket eller att du brände andraserven i nät.

Dönickarna som läser pallar inte verkligheten, de pallar inte att returnera cross och hålla serven. De blir mjuka i brallan av alla de krav och utmaningar vi möter i det dagliga livet.
Genom sporten har jag lärt mig fokusera på det viktiga och lösa problem.
Jag vill hävda att ingen bok i världen kan ge mig de verktyg och förmågor jag fått tack vare tennisen. Ingen bok i världen hade tagit mig till paradisön Soneva-Fushi (där Madonna semestrar) på Maldiverna men där jag och brorsan (som bäst rankad 17 i världen) invigde en tennisbana. Säg mig den som får åka dit och inviga ett bibliotek?

Sport är handling, litteratur är drömmar.

Nisse Holm
Nisse Holm är 37 år och arbetar på ett internationellt fastighetsbolag i Stockholm. Nisse spelade under flera år dubbel på ATP-touren. Den bästa boll Nisse Holm slagit var när han returnerade Paul Haarhius kickserve med en backhand bakom ryggen och passerade Jacko Eltingh vid nät. Till och med motståndarna
 applåderade.