Självmordsbombare värre än Muhammed-karikatyrer

Nu har det hänt igen. Än en gång har yttrandefrihetens utrymme för att säga vad man vill lett till att muslimska ledare hävdar att den hädar gentemot Islam och därför borde inskränkas. En svensk diplomat har denna gång kallats upp till den iranska diktaturens utrikesdepartement för att mota en protest mot ett konstverk. Och rädslan för våldsamma reaktioner fortsätter att påverka beslutsfattare i Sverige och Europa när det gäller framställningar om Islam på ett sätt som innebär självcensur.
Men vem och vilka är det som
i grunden karikerar islam och som skapar en bild av att muslimer är hämningslösa terrorister. Är det konstnärer i Europa eller terrorister och självmordsbombare i den muslimska världen? Är det yttrandefriheten eller terrorn som mest skadar en gudstro? 

I Afghanistan kidnappas och mördas oskyldiga människor bara för att de kommer från ett annat land och en annan religion. I Irak rivs landet sönder och samman när olika grupper med religionen som förevändning bombar och lemlästar kvinnor, barn och män utan något annat mål än att döda människor, som ett led i en religiös kamp. På Västbanken och i Gaza ser vi hur terror används som en metod att döda oskyldiga civila bara för att de är judar. I Iran används religionen som ett motiv för att avrätta människor för att de är oppositionella eller brutit mot religiösa värderingar. I islams namn.
Det största misstaget som vi i Europa skulle kunna göra vore att låta extremisterna ge ansikte åt den muslimska världen och framstå som företrädare för muslimer världen över. Så är det inte, lika lite som Stalin var det ryska folkets sanna företrädare eller Hitler tyskarnas. Alltför många var tysta och alltför många gav sin tilltro till dessa diktatorer men det glöms lätt bort att det framför allt var sitt eget folk de förtryckte och lät dö, antingen i tortyrkammarna, lägren eller på slagfältet. På samma sätt som totalitära islamister gör i dag, via självmordsbombare och genom krigföring.

Men det är samtidigt också sant att det inte finns någon terrorism som inte behöver en miljö där den kan verka. De palestinska självmordsbombarna väljer inte ut sina uppdrag själva, de utvecklar inte sina självmordspaket själva och de behöver en omgivning som finansierar dem själva och deras efterlevande. Och de vapenfabriker som behövs och det finansiella stöd som utvecklas existerar heller inte isolerat från det samhälle som det utvecklas i.
Det tillhör den västliga världens stora misstag att den så länge har sett ner på den arabiska världen att man inte inser och anser att arabiska ledare har ett ansvar för vad som sker i sina länder, ett personligt ansvar där man kan välja att motarbeta hatet, bara leva med det eller helt enkelt understödja det och föda det. I stället väljer den demokratiska världen att se på förtrycket av mänskliga fri- och rättigheter som genetiskt, en ofrånkomlig funktion av den kultur och den historia som dessa länder lever i. De terrordåd som utförs ses som automatiska reaktioner, utan någons ansvar annat än från den som genom sitt beteende sägs utlösa det.

Det kan vara Israel, judar, USA eller européer som drar in bistånd. Reaktionen i form av ytterligare förtryck av mänskliga fri- och rättigheter, terror och hot om att utplåna andra länder framstår då som naturliga konsekvenser av andras handlande än de som ansvarar för det samhälle där självmordsbombaren förbereder 10 unga människors död i Israel, terrorns grupper planerar att slakta husmödrar på en marknad eller regimer som låter straffa människor för att de står för en annan religions värderingar. Vi låter det vara en naturlig utgångspunkt att muslimer förbjuder kritisk debatt, karikatyrer och mångfald och tvingar människor att leva under medeltida lagar och hot om ständig terror.

För den muslimska världen borde det inte finnas någon större karikatyr över muslimsk tro än att den legitimerar hämningslöst dödande av kidnappade människor, handlande människor eller människor som umgås över en kopp kaffe. Islam är en av våra världsreligioner med en historia av både militär erövring och utvecklad civilisation bakom sig. Varför är muslimska ledare världen över så tysta om den terror, de kidnappningar och avrättningar, det hat och den förintelseretorik som präglar extremisterna i den muslimska världen. De borde framstå som en långt allvarligare karikatyr över en världsreligion än en tecknare i Örebro eller Roskilde. Det som i religionens namn sker i Irak, Libanon, Iran och Afghanistan och genom självmordsbombningar och hot om att utplåna ett land borde framstå som en långt värre hädelse än det som sker genom att det fria ordet används.
Varför är muslimska ledare så tysta när Islam används för att motivera förakt för livet? Och varför utkrävs det inget ansvar av dem? Det måste bli grunden för en ny och ansvarsfull europeisk politik med sikte på att understödja en utveckling mot demokrati och respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Det handlar om att vi alla har ett ansvar. Där ligger utgångspunkten för demokratin.

GUNNAR HÖKMARK
Gunnar Hökmark är moderat Europaparlamentariker och vice ordförande för EPP-ED gruppen i Europaparlamentet.