Märtha Louise är en banbrytande förebild

Man märker det lite överallt, att samhällets torra klimat för andlig utveckling håller på att förändras. Den själlösa öknen börjar sakta men säkert bevattnas och små livbärande skott skjuter kaxigt upp. En modig norsk prinsessa startar ett healing- och utbildningscenter till exempel. Märtha Louise av Norge, berättar öppet på sin hemsida – astarte-education.com – om sin mediala förmåga som ”horsewhisper”, prinsessan som kan tala med hästar. Och hon talar inte bara med hästar, hon kommunicerar även med änglar. Kanske denna händelse knappt får folk att lyfta på ögonbryna, men det är trendbrytande. De klassiska auktoriteterna – monarkin, universiteten, kyrkan – har i alla tider haft tolkningsföreträde för tradition och livsåskådning. Den goda intentionen har varit att ge folken trygghet, vetenskaplig utbildning och tro. Och få har egentligen ifrågasatt dessa institutioners självutnämnda hierarkiska makt.

Kvantfysikerna talade redan på 40-talet om en avgörande ny världsbild, en genomgripande förändring av gällande tankesystem och kosmologi. ”Det holografiska paradigmet” bryter en ny väg för människans och planetens utveckling.
Paradigmskiften har hänt förr. Från antikens uppfattning att Jorden var kosmos medelpunkt, upptäckte bland andra Kopernikus att Jorden var rund, roterade runt sin egen axel och att Solen var universums mitt.
Med jätteinstrument upptäcks nu miljarder stjärnsystem där vår Vintergatan är ett. Kosmos är oändligt. Och forskarna säger att allt i universum är holografiskt. Om man har ett hologram på en häst och skär ut hästens huvud och förstorar det, blir det inte ett större huvud, utan hela hästen framträder i hologrammets alla delar. Helheten i delen, delen i helheten. Och det är det nya paradigmet. Vi kan uppleva hela universum, i till exempel ett sandkorn. Men inte bara i materien är denna helhetsupplevelse möjlig, med lite träning kan vi känna och veta allt om varandra, djuren och naturen. Även medvetandet är ”holografiskt”.

Med den nya tidsålderns insikter kommer gamla hierarkiska system att falla. Enhet och helande för planeten blir drivkrafter som prioriteras. Vi märker det redan nu: Omvärldsanalyser skrämmer och väcker, aid-galor för att rädda Moder Jord, böcker som ”The Secret” säljer miljonupplagor, prinsessor utbildar sig i Rosenterapi. Helheten i delen, delen i helheten.
Det är stort.
Och från fler och fler sammanhang hör jag människor berätta, ivrigt och engagerat, att de hittat sitt ansvar för helheten. Upplevelsen av denna nya mening beskrivs som ett påslag av energi, ett flöde som inte sinar utan rinner lugnt och kraftfullt. Inte sällan har denna ”flow” föregåtts av en kris och ett ensligt vandrande på självförverkligandets stig. Man har sökt, ofta utan att veta efter vad. Och som i reklamen – plötsligt händer det! Oj, detta är stort! Jag har själv varit med om det. Det är inte en religiös upplevelse, snarare en själslig, andlig sådan. Eller poetisk om man så vill.
Man startar det där företaget, man tar kontakt med en gammal vän, man slutar dricka, räddar en nation, man börjar måla eller börjar sjunga i en kör, man sätter sig på ett kafé och skriver dikter, stryker en blå gardin. Man säljer båten och bilen och reser till Mecka. Man förlåter, tar fram fotbollsdojorna igen, man läser, tittar rakt in i solen, tänder ett ljus när ingen ser. Man stänger av datorn och kopplar upp sig mot helheten genom meditation och bön. Man startar ett healingcentrum i Norge.

Flödet, meningen, är inte ett program eller en livsåskådning utan en dimension. Det handlar om kärlek. Så mycket att det måste få uttrycka sig. Det går inte att hindra detta flöde, med mindre än att man blir sjuk.
Jag har levt i detta flöde. Och, jag har levt utan det. Jag vet inte varför det är så. Ibland är det mening och flöde,
ibland är det mörker och tomhet.
Den kritik jag kan känna mot tolkningen av en ny tidsålder, är att det kan bli elitistiskt och skuldframkallande. Känner jag mig maktlös och nere, är det ett tecken i så fall på att jag står utanför helheten? Om jobb och pengar inte kommer in, trots att jag affirmerar och visualiserar, betyder det att jag inte duger som kosmisk medborgare? Om cancern inte försvinner trots böner och cellgifter, har då helheten övergivit mig?
Nej, helheten är just allt som finns, även sjukdomar, naturkatastrofer och personliga kriser. Det finns en flod under flödet, en vind i stormen, vatten innan törsten, en tröst i ett oändligt kosmos. Allt är precis som det ska vara. Både i mörkret och i framgången.
Jag brukar i mina böner tacka dom som tog livet av sig, som gjorde morden och våldtäkterna, dom som tog på sig att bli pedofiler och landsförrädare. Om dom inte gjort det, hade jag kanske behövt vara den delen av helheten. Det slapp jag den här gången men jag är skyldig att försöka förstå och respektera alla helhetens delar. Även dom som ter sig motbjudande.

Om kosmos är holistisk eller ej tror jag de flesta människor struntar i. Det blir för flummigt, och abstrakt. Man har nog med sitt, sin kamp och strävan att få det att gå runt. Men prinsessan Märtha Louises nya healing- och utbildningscenter ger många av de där små skotten i öknen näring och beskydd. Och inte minst är hon en förebild av en människa, som följer sitt hjärta.
Jag hoppas också att det finns en cirkel runt henne av människor som ger henne den hjälp hon kommer att behöva. Ökenvindarna är fortfarande hårda, men om öknen någonsin ska blomma är det nog nu.

MA OFTEDAL
Ma Oftedal är präst och även utbildad i reikihealing. Hon har skrivit böcker om själavård, livsåskådning och andlighet, och föreläser om stresshantering och utbrändhetsfrågor. Hon tycker att det är spännande att så många människor är andligt sökande och rekommenderar boken ”The secret”. ”Den är bäst just nu och plockar ner det på en vardaglig nivå.”