Sverige in i EMU? Om regeringen inte kräver ett undantag i det kommande fördraget kan det svenska nejet bli en papperstiger. På bilden Tysklands Angela Merkel och Frankrikes Nicolas Sarcozy. Foto: Kovarik Patrick

Bråttom att kräva undantag för EMU

Sverige har aldrig begärt något grundlagsfäst undantag från skyldigheten att gå med i valutaunionen, så som Danmark och Storbritannien har. Den svenska regeringen har nu bara några veckor på sig att få till stånd ett sådant. I slutet av denna månad kan EU:s konstitution bli färdig och då måste det svenska utanförskapet skrivas in. Det menar tidigare näringsministern LEIF PAGROTSKY.

Nu varvar maskineriet upp för sista rakan på väg mot avgörandet om EU:s konstitution. Mycket pekar nu mot att det kan sluta med en fantastisk framgång för Angela Merkel och – överraskande nog – för Nicolas Sarkozy.
Knappast någon trodde på Merkel när hon i vintras ryckte åt sig initiativet i den till synes stendöda och otacksamma författningsfrågan. Men nu är det en helt annan atmosfär. Under de kommande två veckorna kan mycket bli möjligt som få ens trott ligga inom räckhåll, ett intensivt förhandlande pågår som kan forma EU för lång tid framåt.
Det är viktigt att också Sverige tänker igenom vad som är viktiga prioriteringar för oss och att vi har beredskap för olika förlopp i förhandlingen där olika möjligheter kan öppna sig. Jag vill peka på två sådana prio-riteringar som jag tycker är viktiga, den ena är mycket viktig för Sverige, den andra är viktig för hela EU. Det gäller EMU och det gäller parlamentets månatliga flyttcirkus mellan Bryssel och Strasbourg.
Sverige har hittills haft en låg profil i förhandlingarna om det nya fördraget. Vi har därmed enligt min mening nu utrymme för att inta en högre profil.

Först frågan om EMU. Sverige har aldrig begärt något grundlagsfäst undantag från skyldigheten att gå med i valutaunionen, så som Danmark och Storbritannien har. I stället fick vi en politisk överenskommelse med de dåvarande tolv EU-länderna att själva bestämma om och i så fall när ett medlemskap kunde bli aktuellt. Men erfarenheterna från alkoholpolitiken, där vi hade en liknande politisk överenskommelse om att EU skulle respektera vår politik, visar hur sårbar en sådan lösning kan vara. Trots ett tydligt avtal är den svenska alkoholpolitiken nu så gott som ett minne blott.
Från svensk sida har vi i annars olika sammanhang varit skeptiska mot denna typ av nationella undantag i fördraget. Men det är nu ett tydligt alternativ i slutförhandlingen att man väljer just denna väg för att lösa några av Storbritanniens problem med nya nationella undantag. Somliga påstår att ett sådant erbjudande har framförts men att Gordon Brown inte har bestämt sig ännu hur han skall agera.Vi vet inte ännu hur det blir med de engelska undantagen, men osäkerheten räcker för att vi skall tänka igenom vår egen linje. Jag menar att det måste vara ett absolut och självklart svenskt krav, att om nya nationella undantag skall införas, skall det svenska folkets rätt att själv bestämma om man skall vara med i EMU eller ej klart framgå av EU:s grundlag. Det handlar om att anpassa kartan efter verkligheten.

En sådan lösning skulle inte innebära någon uppoffring för någon annan, ingen skulle tvingas betala eller avstå något för vår skull, vårt krav skulle vara ytterst modest jämfört med mycket annat som nu cirkulerar.
Den andra frågan, om den månatliga flyttkarusellen och miljardrullningen, har helt och hållet sin bakgrund i Frankrike, och där har läget i Europapolitiken plötsligt och radikalt förändrats genom presidentvalet.
Sedan han blev vald har Nicolas Sarkozy gått till frenetisk offensiv i Europapolitiken. Målet har varit att i fransmännens egna ögon blixtsnabbt göra Frankrike och sig själv till Europas dominerande ledare.

Sarkozys företrädares felbedömningar och dåliga handlag förlamade hela EU, nu har han chansen att visa Frankrikes folk att han kan föra landet från släpande broms till förarplatsen i Europa. Metoderna är de vanliga: nej hit och nej dit. Inget offensivt framtidsbyggande, bara motstånd och veto: Nej till Turkiet, nej till u-länderna, nej till Doha-rundan och frihandeln, nej till modernisering av jordbruks-politiken. Men detta spel är skickligt och tyvärr framgångsrikt. Det läge som nu uppstått är det bästa någonsin för att ta tag i den gamla frågan om parlamentets helt oförsvarbara flyttcirkus mellan Bryssel och Strasbourg varje månad, år efter år, som Frankrike tvingar alla övriga 26 medlemsländer att acceptera och betala.

Jag tror att detta är den enskilt mest katastrofala delen av EU:s ansikte mot medborgarna – inget annat skadar medborgarnas vilja att stödja EU som detta dåraktiga slöseri.
Sarkozy är angelägen om att Merkel skall lyckas, det skulle vara en enorm prestige-vinst också för honom. Därmed går det att ställa krav också på Frankrike.
Sverige bör inför toppmötet samla de goda krafter som vågar stå upp mot hotet om repressalier och som värnar EU:s kollektiva, gemensamma intressen, och ge ordförandelandet Tyskland ett klart och tydligt besked: Våra länder lägger veto mot varje författningsförslag som inte gör slut på det förakt för medborgarna och skattebetalarna som månads-flytten utgör.
Det tillfälle som nu plötsligt och oväntat öppnat sig är unikt och något liknande kanske aldrig mer dyker upp. Därför är det viktigt att nu agera resolut och målmedvetet och ta vara på det fönster som nu öppnats. Det skulle hela EU tjäna på det viktigaste av alla EUs områden, respekten och förtroendet bland medborgarna, EU:s allra svagaste länk.
Nu är det skarpt läge och dags för Sveriges statsminister att växla tempo, från profillös medlare till aktiv kämpe för konkreta frågor av betydelse för Sverige och för Europa.

LEIF PAGROTSKY
Leif Pagrotsky (s) var tidigare minister i Göran Perssons regering, däribland näringsminister och handelsminister. Han röstade nej till svenskt medlemskap i EMU.