Chomsky förtjänar inte att bli svensk hedersdoktor

I helgen utnämndes den amerikanske lingvisten Noam Chomsky till hedersdoktor vid Uppsala universitet. Anna Sågvall Hein, dekanus vid språkvetenskapliga fakulteten, motiverar utnämningen med både hans lingvistiska arbete och hans långt mer uppmärksammade roll som ”vänsterorienterad kritiker av USA:s utrikespolitik”. Det är Chomskys politiska gärning som gör att han, enligt Sågvall Heins pressmeddelande, ”framstår som en av de mest utåtriktade och nyskapande humanisterna genom tiderna.”
Det är inte förvånande. Chomsky är en av väldigt få amerikanska politiska kommentatorer som i Europa har förärats epitetet ”intellektuella giganter”. Han är en amerikan det är acceptabelt att gilla.
Det är däremot förvånande att kritiken mot Chomskys dubiösa metoder inte nått till denna sidan Atlanten. I USA blir han på grund av bristande intellektuell trovärdighet sällan publicerad i etablerade medier.

I boken ”American Power and the New Mandarins” från 1969 hävdade Chomsky med stöd av ett citat av förre presidenten Harry Truman att USA:s form av imperialism gick ut på att förmå världen ”att anamma det amerikanska systemet” med ”fri företagsamhet”.
Men när de vänsterliberala historikernas tyngsta namn, Arthur Schlesinger, recenserade boken fann han att citatet var påhittat.
Schlesinger skrev att Chomsky var så färgad av sin politiska radikalitet att han hade ”slutat bry sig om intellektuell hederlighet”. Han var helt enkelt en ”intellektuell skurk” som höll på med ”forskningsförfalskning”. Det skulle komma att bli en vanligt förekommande anklagelse mot Chomsky.
Stephen Morris, Kambodjaspecialist vid Harvard, uppmärksammade i sin recension av Chomskys arbete om Sydostasien samma böjelse för förfalskning och noterade att ”fotnoterna inte tål seriös granskning”. Chomsky hänvisade till tre källor för att avfärda rapporterna om Röda Khmerernas folkmord. Ingen av dem höll. När han var motbevisad började Chomsky hävda att dödandet var ”det direkta och förståeliga svaret på det imperialistiska systemets våld”.

Chomsky är ökänd för sina utfall. Hans gamle vän Christopher Hitchens har kallat honom för ”en auktoritär personlighet” och hans kollega Steven Pinker har sagt att han är en ”tvättäkta mobbare”. Man behöver bara berömma USA, hur motiverat det än är, så går Chomsky i gång. När den före detta tjeckiske dissidenten och dåvarande presidenten Václav Havel 1990 talade inför kongressen och tackade USA för att de satt hårt tryck mot dem som ockuperade hans land, kallade Chomsky Havel för ”moraliskt motbjudande” och ”andefattig”. Dessutom, lade han till, jämfört med USA och dess klienter ”[var] Östeuropa under ryskt styre praktiskt taget ett paradis”.

Chomskys missbruk av källmaterial, förvanskning av citat och offentliga utfall har också fått utrymme i den svenska debatten. Exempelvis påstod Chomsky, med sedvanlig indignation, att Time Magazine rapporterade om massakern i Östtimor med illa dold förtjusning, trots att den källa han hänvisar till anger att så inte var fallet. Aftonbladets Åsa Linderborg återgav sedan denna anklagelse, trots att den blivit grundligen tillbakavisad. Men, som Richard Posner vid Chicago-universitetet en gång sa: ”Chomsky erkänner aldrig att han har fel”. Hans böcker förblir också okorrigerade.

Om alla utom de med de allra tjockaste ideologiska skygglapparna känns vid svagheterna i Chomskys politiska texter, hur är det då med hans lingvistiska arbete?
För lekmannen kan kommentarer från före detta medarbetare och kollegor ge en antydan. Frederick Newmeyer, före detta ordförande i det amerikanska lingvistiksällskapet och en långvarig beundrare av Chomsky, noterar: ”Man lämnas kvar med känslan av att Chomskys alltmer triumfatoriska retorik står i motsatt proportion till de faktiska empiriska resultat han kan peka på.” Paul Postal, före detta elev till Chomsky och numera professor i lingvistik vid New York-universitetet säger att de problem som finns i Chomskys politiska arbete återfinns också i hans lingvistiska forskning. ”Efter många år,” sa Postal till tidskriften New Yorker, ”drog jag slutsatsen att allt han säger är osant. Han ljuger bara för att det är kul.” 

Det är i det närmaste omöjligt på ett så här begränsat utrymme att redogöra för Noam Chomskys hela meritförteckning vad gäller utelämnande av fakta, förvrängningar och rena lögner. Men för dem som är mer än vagt bekanta med hans forskning är det lätt att komma fram till att Chomsky inte förtjänar Uppsala universitets akademiska imprimatur. För Chomsky fokuserar inte på att nyktert analysera data, utan på att skruva till fakta så att de passar i en förutbestämd slutsats. Sågvall Hein, hur tänkte du?

MICHAEL MOYNIHAN
Michael Moynihan är gästforskare på näringslivets tankesmedja Timbro och redaktör på libertarianska tidskriften Reason i USA. Han var tidigare skribent på den mediekritiska nättidskriften Stockholm Spectator. Timbro släpper i dagarna hans rapport ”Heder och ära?” om Noam Chomsky.