I dag manifesterar vi styrka och solidaritet

I dag samlas arbetarrörelsen i Sverige. Alla som dagligen går till sina arbeten har chansen att gemensamt manifestera styrka och solidaritet. Men också ge utlopp för missnöje och krav på förbättring, precis som vi svenskar har gjort varje första maj i snart 120 år. Med all rätt. Den första demonstrationen hölls i Stockholm året 1890. Vädret var vackert och två talarstolar var uppställda på Gärdet för bland annat Hjalmar Branting och August Palm. Vi får hoppas på ett vackert väder även i år för det finns mycket att kämpa för på den svenska arbetsmarknaden.
Första maj är en röd dag i kalendern sedan 1939. En ledig dag för alla som arbetar. Men för många av vårt lands medborgare skiljer sig inte den här dagen nämnvärt från årets alla andra dagar. Det Sverige som socialdemokraterna lämnat efter sig efter sin långa maktdominans visar med sorglig tydlighet att partiet inte längre är ett arbetarparti som står upp för arbetslinjen.

När svenska folket gick till val i september var det nästan 1,5 miljoner människor som inte hade något arbete. De var arbetslösa, i olika åtgärdsprogram, sjukskrivna, förtidspensionerade eller latent arbetslösa. Vi har ett enormt utanförskap och i stället för att arbetslösa matchas med nya jobb har de slussats ut från arbetsmarknaden. Under 1990-talet upplevde vi en lavinartad ökning av sjukskrivningar och samhällets resurser styrdes till bidragssystem i stället för att gå till välfärdsverksamheterna. Att det finns många människor med förmåga till arbete som sorterats ut i långtidssjukskrivning eller förtidspensionering talar sitt tydliga språk, liksom att det för många i detta land inte lönar sig att gå till arbetet jämfört med att inte arbeta.
Med en ny regering har kampen för att återställa arbetslinjen inletts. Vägen mot full sysselsättning har anträtts. Arbete är för oss grunden till människors makt över det egna livet och grunden för Sveriges välstånd. Vi värnar arbete och tycker att arbete alltid ska löna sig. Därför är vi Sveriges nya arbetarparti.

För oss handlar arbetslinjen om att den som kan arbeta och bidra till sin egen och andras försörjning också ska göra det. Bland det första som gjordes för Sveriges löntagare vid regeringsskiftet var att vi införde jobbavdraget. Resultatet är mer kvar i plånboken varje månad när skatten är dragen och mest har det märkts för löntagare med låga eller medelstora inkomster.
Jobbavdraget är en av flera åtgärder för att hitta vägar för människor i utanförskap att återkomma i arbetslivet. Ett stort problem för de över en miljon människor utan arbete är att de har hamnat i ett utanförskap där det för många inte har lönat sig att gå tillbaka till arbete. Arbete ska alltid löna sig. Och enligt regeringens beräkningar ser vi nu de positiva effekterna komma. Antalet personer som försörjs via offentliga system väntas vara 160 000 färre fram till år 2010.
Genom arbete finns möjlighet att utvecklas, känna gemenskap och stolthet. Ett annat symptom på att socialdemokratin förskingrat sitt arv är att de lämnar efter sig en arbetsmarknad där det finns yrken, oftast kvinnodominerade, där det knappt finns möjlighet till löneutveckling. Det finns yrken där det bara skiljer någon tusenlapp mellan ingångslön och den lön som utgår när pensionsåldern närmar sig. Detta är inte acceptabelt. Vare sig för enskilda eller för samhället.

När vi återanträder en väg där arbete står i centrum måste vi göra det med utgångspunkt i att Sverige har förändrats och en modern arbetsmarknad vuxit fram. Vi har lämnat industrisamhället till förmån för kunskapssamhället och globaliseringen och teknikutvecklingen ställer allt högre krav på oss. Arbetsmarknaden präglas allt mindre av att de som arbetar definierar sig själv i olika klasser. Kunskapsinnehållet ökar i traditionellt manuella arbeten. I dag är ägande av aktier spritt och egenföretagandet ett sätt för många att arbeta och försörja sig. Vårdyrkena är och kommer att bli avsevärt viktigare. Vi är alla på arbetsmarknaden arbetare där kunskap, ansvarstagande, kvalitet och service är hårdvaluta.
Därför är det viktigt att vi för en politik som leder till nya jobb och ser till att jobben stannar i Sverige. Vi har en jobbpolitik som vilar på tre stadiga ben och som bygger för full sysselsättning och därmed minskade klassklyftor. Det ska vara lönsamt att arbeta, det ska bli billigare att anställa och det ska bli attraktivt att starta och driva företag.
Vi arbetar hårt för jobb, trygghet och rättvisa. Och i detta arbete är arbetslinjen central. Vi vet att jobben blir fler och vi måste fortsätta att göra det ännu mer lönsamt för människor med låga inkomster att arbeta, inte att gå sysslolösa. När vi nu befinner oss i en högkonjunktur är det viktigt att matchningen på arbetsmarknaden förbättras och att vi bidrar till varaktiga jobb.

För invandrargrupper som ofta står längst från arbetsmarknaden betyder jobb ett steg bort från utanförskap och maktlöshet. Ett tydligt exempel på misslyckad jobb- och integrationspolitik är förvärvsfrekvensen i Herrgården, det område i Rosengård som under den senaste tiden har uppmärksammats. Herrgården byggdes för 3 000 boende, där lever nu 5 000 människor och förvärvsfrekvensen är ofattbart låga 15 procent.
Vårt mål är att många fler av Sveriges medborgare ska kunna vara lediga från sina arbeten och fira första maj. Med en god känsla i maggropen ska de vakna upp och njuta av en ledig dag. Sverige skapas varje dag av dem som bor här. Det är vår uppgift att frigöra kraften som gör att alla får vara med.
Äntligen har Sverige fått en regering som lyssnar när arbetarna i dag demonstrerar.

PER SCHLINGMANN
Per Schlingmann är parti-
sekreterare för moderaterna.