Människor kan inte värderas i pengar
Det skriver i dag ALF SVENSSON, riksdagsledamot och tidigare partiledare för kristdemokraterna.
Det var väl ändå ganska taffliga debatter som tv-kanaler regisserade eller arrangerade mellan företrädare för riksdagspartier och sverigedemokraternas ledare.
Jo, jag förstår att ett sådant påstående kan falla tillbaka på den som yttrar sig! Men! Utgångspunkten eller själva debattärendet har ju hittills presenterats felvänt.
Vilken är den första och viktigaste frågan som ska, inte bör utan SKA, ställas till varje politiker och förstås till vederbörandes parti? Frågan ska givetvis vara entydig: Vilken människosyn har Du?
Det duger inte att acceptera en massa luddiga och bluddriga svar.
Och så kunde det vara lämpligt att följa upp med några frågeställningar som kräver ytterligare precision i svaren:
Finns det någon nations- eller kontinentgräns som relativiserar eller graderar människovärdet?
Svar: ja eller nej.
Finns det någon ålder eller hudfärg eller religion, som får dig att dela in människor i A- och B-lag?
Svar: ja eller nej.
Innebär analfabetism eller usla språkkunskaper eller arbetslöshet att du klassificerar människovärdet?
Svar: ja eller nej.
Är epitetet ”så kallad flykting” eller invandrare eller ”konventionsflykting” något som påverkar en persons människovärde?
Svar: ja eller nej.
Den som försöker glida undan eller inte vill svara utan börjar orda om kostnader och att ”vi inte kan ta emot alla” är inte demokrat. Och samtliga frågor ska självfallet besvaras med ett klart och koncist NEJ av den som anser sig vara och vill uppfattas vara demokrat.
Det blir en vilsen, för att inte säga korkad debatt, om eller när demokratins förespråkare börjar träta om kostnader för flyktingmottagande, och låter detta vara utgångspunkt för om stämpeln rasism ska sättas. Det är klart att det kostar pengar – absolut i ett kort perspektiv – att ta emot ”ensamkommande barn”. Det är odiskutabelt att omsorg om gammelmor och gammelfar, som följde med familjen ut ur hemlandet, inte är gratis. Det vet väl också alla att den arbetslöse inte kan leva på luft och vara utan bostad.
Vad flyktingar och invandrare kostar i ett längre perspektiv vet ingen. Jag tror att invandringen i ett längre perspektiv kommer att ge ett stort nationalekonomiskt plus, ett rikare kulturliv och bättre förutsättningar för fred och frihet i vår allt mer globaliserade värld. Och vi vet dessutom att Sverige och Europa kommer att ropa efter, som det heter, arbetskraft. Ropa på en massa olika språk och då i sammanhanget må kanske vi svenskar erinra oss att i ramsan ”ärans och hjältarnas språk”, är det enbart ordet och som är svenskt.
De här penningresonemangen kan inte få vara en utgångspunkt för en debatt, som ska handla om demokrati och solidaritet kontra rasism och främlingsfientlighet.
Om vi verkligen står för påståendet att nationsgränser och hudfärg inte betyder ett vitten – och så måste det vara i en demokrati – för vår människosyn, då måste i logikens namn vår tankemöda vara inriktad på att göra så mycket vi kan och så bra vi begriper för så många som möjligt. Och inte bete oss som något slags nationens kulturella och etniska hemvärn. Alla och allt är begränsat, det är sant, men demokratins viljeinriktning är odiskutabel. Människovärdet kan inte prissättas, och någon egenintressets sorteringsapparat kan aldrig accepteras. Enbart de begränsningar, som det goda hjärtat också måste göra, tillhör demokratin.
När Dag Hammarskjöld jordfästes i Uppsala Domkyrka 1961 läste biskop Erling Eidem psalmversen: ”Öster, väster, norr och söder... alla äro våra systrar och bröder, som på jorden bo och bygga…” (här något omändrad). Ställer vi upp på det? Då ställer man inte svensk åldringsvård mot flyende irakier eller svenskt skolväsen mot våldtagna kvinnor och svältande barn i Darfur. Och man begriper faktiskt också att det finns flera människor än de som bor i Sverige som drivs av en strävan att få det bättre för sin familj och sig själva!
Sverigedemokraterna måste ställas fram, avklädda och avslöjade, och det är deras nationalegoism och deras odemokratiska människosyn som ska framstå i all sin ynkedom.
Vår tids största moraliska skam och utmaning är självfallet att det snackas och proklameras så mycket om ett universellt människovärde, alltmedan dolska resonemang om ”dom och vi-samhället” smyger sig på oss.
Det blir snudd på tragikomik att se trimmade och rutinerade program- och debattredaktörer i pur förtjusning annonsera och leda de verbala fäktningar, som de tittarjagande bolagen hittills lyckats arrangera.
Värdedebatten lyser oftast med sin frånvaro i vårt land. Politiker och opinionsbildare tycks leva i föreställningen att resonemang om värdegrund och etik tillhör det marginella. Så det fanns väl inte stora förhoppningar om att sverigedemokraterna skulle mötas av annat än siffersurfande och verbala påhopp. Men det är deras relativistiska människosyn som ska avslöjas. Den har icke med kronor och ören att göra. Och var och en av oss må se upp! Vårt myckna tal om globalisering och internationalism gör oss faktiskt sårbara och kräver utöver ord ett konkret ansvarstagande för vår odelbara jord och för medmänniskorna var de än bor.
Det politiska etablissemanget borde verkligen ta på sig uppgiften att dra i gång en allmän värdedebatt, som kunde tränga in i alla kretsar. Resonemang, då människovärdet verkligen hamnar i centrum.
ALF SVENSSON
Alf Svensson är riksdagsledamot och före detta partiledare för kristdemokraterna. Han anser att det är i vardagslivet, i språket och i umgänget, vi måste visa att vi tror på det moraliska människovärdet. Ljusskygga tisslare som sprider rädslor måste få strålkastarna på sig. Det är när andra också har det bra som vi har det bra.
Upp
Gå till förstasidan