Det är vi som befriar humanismen
Vårt fokus ligger på humanismen som livsåskådning, som erkänner människans förnuft och förmåga att förändra världen till det bättre, utan medverkan av gudar och andra övernaturliga krafter. Denna koppling är allra tydligast i det engelska språket, men har allmänt kommit att beteckna denna rörelse världen över (jfr. exempelvis American Humanist Association eller Fédération Humaniste Européenne).
Vi menar att den humanistiska livsåskådningen är räddningen för en värld som är på väg att falla sönder av den religiösa fundamentalismens återkomst och vidskepelsens triumf över förnuftet.
Humanismen är en starkt livsbejakande livsåskådning som står upp för upplysnings-tanken. Den utgår från en naturlig värld, utan övernaturliga väsen eller krafter. Den tror på människans eget ansvar och utvecklingspotential.
Humanismens filosofiska rötter finns i den grekiska naturfilosofin, där människans relation till konsten, naturen och vetenskapen stod i centrum, snarare än gudarna. Med förnuftet som verktyg utforskades verkligheten, och världen betraktades som naturlig och förklarar. Humanismens ursprung i antikens Grekland handlade om konsten att utvecklas som människa. Ur detta växte också det humanistiska bildningsidealet fram.
Renässansen återuppväckte det grekiska bildningsidealet och gud fick återigen spela en underordnad roll. Upplysningen vågade gå längre och kritiserade kyrkans maktanspråk. Den religiösa vidskepelsen betraktades som ovärdig den förnuftiga människan.
Det är denna idétradition som Humanisterna förvaltar i dag. Om detta tycks Björnsson ovetande. Tyvärr har han också missförstått vad Humanisterna faktiskt vill åstadkomma.
Humanisterna är sannolikt Sveriges snabbast växande folkrörelse. Vi har tredubblat vårt medlemsantal på två år. En humanistisk ungdomsorganisation är också i vardande.
Alltfler människor, unga som gamla, engagerar sig för humanismen och värnar om ett sekulärt samhälle, utan religiösa anspråk i det offentliga samhället. Alltfler känner behov av att ta ställning för att befria människor från religiöst förtryck och annan vidskepelse. Alltfler engagerar sig därför i Humanisterna.
Björnsson skriver att Humanisterna angriper religionen ”med samma frenesi som en gång den katolska inkvisitionen”. Det är ett häpnadsväckande påstående. Vi arbetar med att skapa medvetenhet om sekulariseringens frågor i demokratisk anda, för att värna det sekulära samhället. Det var knappast inkvisitionens metod.
Björnsson har en elitistisk syn på religionens roll i människors liv. Han tycks betrakta religionen som ”en vacker symbol”. Ett sådant förhållningssätt är förunnat en liten privilegierad elit, till vilken Björnsson själv hör. De flesta människor på vår jord tvingas förhålla sig till en religion baserad på andra människors uppfattning om gud.
Det gäller för de 70000 kvinnor som varje år avlider i sviterna efter en illegal abort, därför att abort förbjuds av religiösa skäl.
Det gäller för de miljontals människor i Afrika som smittas av hiv, för att katolska kyrkan förbjuder preventivmedel.
Det gäller för alla dem som går mot en säker död i ALS, därför att stamcellsforskningen hindras av religiös vidskepelse.
Det gäller för alla dem som riskerar dödsstraff för att de konverterat från islam till någon annan religion.
Ett sekulärt samhälle är nödvändigt för att kunna möta människor från olika kulturer med respekt. Det finns mänskliga värden och rättigheter som är okränkbara, oavsett religion eller kultur. Ingen människa ska behöva förtryckas, kränkas eller begränsas på grund av en religiös lära.
Björnssons har tyvärr också missförstått humanismens vetenskapssyn. Någon ”vetenskapstro” existerar inte hos humanismen. Vetenskap är en metod att undersöka empiriska frågor, varken mer eller mindre. Det är religionerna som gör anspråk på den absoluta sanningen, inte vetenskapen.
Björnsson spekulerar i monoteismen som möjligt steg på vägen mot demokrati. Det är en vågad gissning. Få eller inga reformer i demokratisk riktning har gjorts tack vare kyrkan, snarare i opposition mot denna. Den absoluta monoteismen, islam, finns i de länder som är de minst demokratiska och mest könsojämlika i världen.
Den ateistiska humanismen är den mest hälsosamma grunden för ett öppet samhälle. De länder som ligger på de tjugofem första platserna på FN:s Human Development Index, är också de nationer som har högst andel icketroende i världen (med två undantag, Irland och USA). De länder som hamnar på de femtio sista platserna på listan, har ett mycket lågt antal icketroende medborgare.
Vanföreställningen att förnuft inte skulle vara förenligt med att njuta av konst, poesi, kärlek, musik och naturupplevelser är tråkig att upptäcka hos Björnsson. Men en majoritet av jordens befolkning kan inte njuta av detta, så länge de kränks i den religiösa vidskepelsens namn. Därför behövs den befriande humanismen.
CHRISTER STURMARK
Ordförande Humanisterna.
Upp
Gå till förstasidan