"Sahlins retorik ger mig förhoppningar"

”Vi ska tala om verklig frihet”. ”Frihet handlar om att kunna göra sina egna livsval och styra sitt liv”. Meningarna kunde vara urklippta från Folkpartiet Liberalernas partiprogram, precis som det skulle kunna komma från liberala moderater och centerpartister. Men det är Mona Sahlin som uttalar dem i sitt första partiledartal.
Har då den klassiska socialdemokratin dödförklarats till förmån för en mer liberal dito? Retoriken antyder det. Dock betyder värdeord som ”frihet” allt och inget om det inte fylls med mening. Det kan tillämpas lika väl i mitt parti som i Sahlins men betyda skilda saker.

Mer intressant är den retoriska omfokuseringen från klasskampen till individen. Det skulle kunna vara en omsvängning, att (s) sett att individer ofta kränks i grupper. I kompromisser är det oftast den svaga parten, minoriteten, som råkar illa ut, även om gruppens majoritet har ett gott syfte. Det är därför individuella rättigheter är viktigare än gruppens. Klassanalysen ser bara en del av strukturer som hindrar individen och behöver kombineras med, exempelvis, feminism.
Har då Sahlin faktiskt fokus på den enskilde? Nej. Bortsett från att hon väljer att inte alls beröra positiva effekter av att människor får mer pengar i plånboken att göra egna val med passar hon på att raljera över valfrihetsreformer. För Sahlin verkar exempelvis privat vård vara dumheter. Individens rätt att välja ett sjukhus hon trivs med verkar ointressant trots att det innebär makt i en annars mycket maktlös situation och trots att det är samma skattepengar som ger samma medborgare vård, men på deras villkor.

Sahlin har inte heller ett gott facit när det gäller enskildas frihet i företagsform. Hennes tid som småföretagarminister var det ingen som berömde. Däremot minns vi att många initiativ gick i stöpet eller fick så beskurna möjligheter att ingenting hände. På viktiga områden verkar Sahlins retorik om den enskildes frihet alltså inte ge något konkret, varken förändring eller förnyelse.
Till funderingarna om det nya ledarskapet för (s) finns också de osakligheter som Sahlin kryddat sitt tal med. Hon passade på att anklaga Littorin för att ha krossat den svenska modellen. Detta trots att ministern gick på en linje identisk med den gamla regeringens gällande exempelvis Vaxholm. Även (kd) fick sig en slänga: Allt kd är för, är det en bra princip att vara emot”. Jag undrar hur de demokratikämpar i Vitryssland som (fp) tillsammans med (kd) stöttar känner inför en sådan kommentar.

Sahlin attackerar även Olofsson gällande förslaget om hushållsnära tjänster. Sahlin avfärdar lättvindigt ett behov som svenska folket har (hälften av tillfrågade småbarnsföräldrar kan tänka sig att köpa tjänster enligt SCB) – trots att hon dessutom borde kunna se den spotlightupplysta kvinnofällan.
Utbildningsminister Björklund fick en känga för att han vill införa betyg tidigare. I en svag övergång hintar Sahlin ytterst osakligt om att den ångest som rapporteras bland unga kommer att öka på grund av Björklunds förslag. Här går en tydlig skiljelinje. (Fp) vill ha betyg för att kunna garantera en kunskapsskola där individer, trots olika förutsättningar, ska rustas till att ha lika möjligheter när de går ut i livet. Sahlin ger ingen lösning på kunskapsproblemet men vill gärna skylla ångesten på det borgerliga styret. Sahlin borde snarare söka svaret i bantad ungdomspsykiatri och ta sig en till funderare på hur det egna partiets skolpolitik fungerat.

Sahlins avslutning, där hon nämner flyktingpolitiken är löjeväckande för att inte säga oförskämd. Den som är insatt i svensk flyktingpolitik vet att det är (s), med hjälp från (m), som får stå med skammen för de senaste årens åtstramning av asylpolitiken. Det finns en risk att det samarbetet fortsätter och att (s) kommer att fortsätta ha inflytande. Här har bristen på fokus på individers fri- och rättigheter varit minimal i avvägning mot ”Sveriges behov av reglerad invandring”. Jag skulle verkligen välkomna en förändring men jag vill se handling innan jag visar tilltro.
Den nya retoriken ger mig förhoppningar. Jag skulle välkomna en liberalisering av (s). Att vara fler på den liberala planhalvan för att kunna diskutera konstruktiv sakpolitik med bred uppslutning är positivt. Men Sahlin har i sitt första tal visat att hon inte prioriterar saklighet. Frågan är vilka verkligt konstruktiva förändringar Sahlin för med sig.

(S) lät ofta som om de var i opposition under sin regeringstid. Tyvärr återfinns detta, att vägra ta ansvar för sitt långa regeringsinnehav, hos Sahlin. Hennes analys av valnederlaget är att partiet misslyckades med att kommunicera sin ilska över orättvisor och hon ändrar därför retorik. Denna individfokuserade del av Sahlins tal fick mig att tro att hon hade insett att det behövs en förändring av det gamla arbetarpartiet som faktiskt bär stort ansvar för det Sahlin riktar sin ilska mot. Jag hoppas därför att ”Vi ska tala om verklig frihet” till slut ska bli mer än retorik.

FRIDA JOHANSSON METSO
Frida Johansson Metso är ordförande i Liberala ungdomsförbundet.