Medierna måste sluta krypa för ministrarna

THOMAS BODSTRÖM, 47, är rättspolitisk tales- person för Socialdemokraterna.

Twingly bloggsök

Olika ministrar har vid åtskilliga tillfällen under den här mandatperioden krävt att få sitta ensamma i tv- och radiostudior i stället för att ta debatter. Nu har man förfinat strategin genom att ange konkreta exempel på varför man inte vill möta politiska motståndare. Bara i förra veckan visade det sig vid två tillfällen.
När P1 Morgon 22 november höll debatt om ungdomars påföljdssystem försökte Justitieminister Beatrice Asks pressekreterare få det till att vi och regeringen tyckte lika i den här frågan, varför det var onödigt att jag skulle vara med. Ganska festligt med tanke på att det är helt fel. Producenten gick inte heller på det.

Värre var det i Studio Ett dagen efter. Migrationsminister Tobias Billström krävde då att få sitta ensam i studion när frågan om de utvisade egyptierna skulle diskuteras. Eftersom regeringens beslut innehöll sekretess ställde han ultimatumet att ingen från oppositionen skulle få vara med. Vi övriga skulle i stället buntas ihop i en debatt efteråt. Att jag är i exakt samma situation som Billström - med tillgång till exakt samma sekretessbelagda uppgifter - brydde sig producenten Li Hellström inte om.
Efter att Tobias Billström lyckats få genom sitt ultimatum utnyttjade han naturligtvis situationen genom att anklaga den tidigare regeringen och gå till personangrepp mot mig. Eftersom Studio Ett hade vikt sig för regeringens krav fick vi ingen möjlighet att försvara oss.
Senare i veckan vägrade både näringsminister Maud Olofsson och hennes statssekretare Jöran Hägglund att debattera med Vänsterpartiets Lars Ohly i P1 morgon respektive SVT morgon. Jöran Hägglund fick genom sina krav att sitta ensam och kunde då passa på att kritisera Ohly, som inte heller han hade någon möjlighet att gå i svaromål.
Det här är bara några exempel på hur regeringen ställer krav och driver igenom sina villkor gentemot olika redaktioner. Många av mina partikolleger har upplevt samma sak när det gäller planerade debatter i tv och radio.

Jag vet att flera redaktioner är väl medvetna om problemet, men ändå ger de efter för regeringens krav. Som en ursäkt för de fördelar som regeringspartierna får, har jag på sistone hört programledarna meddela att ministrarna inte ville ställa upp på någon debatt. Men det kan inte på något sätt kompensera för de fördelar som det innebär att oemotsagd få sitta i tv eller radio.

Jag ser ett stort demokratiskt problem med detta. Dels får tittare och lyssnare svårt att ta del av alternativen som finns i svensk politik och dels ställs de ytterst ansvariga för frågorna inte till svars. Men framför allt är det djupt stötande att den styrande makten styr den granskande makten genom att bestämma villkoren för hur debatter ska föras. Om redaktionerna hade visat ett större oberoende och inte accepterat kraven från regeringen skulle det inte dröja länge innan de åter ställde upp på debatter. Men så länge redaktionerna ger efter kommer kraven bara att växa.
Visst förstår vi alla hur nöjd en programproducent kan vara över att få dit en minister som sällan vill ställa upp när det är besvärligt. Men är det verkligen värt det med tanke på att man låter sig styras av regeringen? Jag undrar hur det känns att jobba på Sveriges Radio eller Sveriges Television, när man så ensidigt gynnar det ena av två regeringsalternativ tio månader före valet. Och vet vd:n Mats Svegfors över huvud taget om att det sker sådana här saker på en samhällsredaktion på Sveriges Radio?
Det vore intressant att höra om han tycker att det är acceptabelt.



THOMAS BODSTRÖM

Av Sidan 4
fjarde.sidan@expressen.se