Dags låta män ta läkemedelsrisker

JOANNA RYTEL, 35, är konstnär. Hon gjorde sig känd med ”gubbslemskuppen” vid Fröken Sverige- finalen 2001. Senast med- verkade hon i feministporr- samlingen Dirty Diaries.

Tidigare utgick läkemedelsbolagen från mannen när de gjorde nya mediciner. Läkemedel utprovades endast på honom, han var viktigast - sen fick mediciner passa kvinnan bäst dom ville. Som tur är har det förändrats de senaste tio åren, bland annat tack vare nya riktlinjer från amerikanska läkemedelsmyndigheter.
Men fortfarande är det kvinnor som får ta de största riskerna när det kommer till p-piller och reproduktion. I förra veckan berättade Ekot att risken för att få blodpropp är omkring 50 procent högre med den senaste generationen p-piller. Visserligen minskar de risken för finnar. Men hur kan man godkänna nya läkemedel som är farligare än de gamla?
Ett mindre känt exempel på hur kvinnans kropp alltid får ta de värsta smällarna är infertilitetsbehandling. För trots att läkemedelsindustrin i alla tider utgått från mannens kropp tycks man ha missat hans infertilitet. Den är nämligen lika ofta ett problem hos mannen som hos kvinnan när par söker sig till provrörsbefruktning (IVF-behandling). Ändå pratas det sällan om manlig infertilitet. Har ett par svårt att få barn tänker man oftast att problemet ligger hos kvinnan.

Mannen får endast lämna två prov till spermalabbet där det kommer att konstateras om hans sperma duger till att befrukta ett ägg eller inte. Sen är det inte mer med det. Mannen får själv tjata sig till att få en läkare att ens göra ett ultraljud på hans könsorgan. En kompis har berättat att hans läkare verkade tycka att det var olustig att utsätta en annan man för undersökningen, som vore det ett övergrepp.
Sjukvården väljer alltså den enkla vägen, även om kvinnan är fullt fertil. Man skickar paret direkt för en IVF-behandling, där kvinnan får genomgå olika metoder, som att insemineras så att slöa spermier kommer närmare ägget. Hon behöver också ta mediciner som gör att fler ägg mognar samtidigt. Detta är dock bara ett förspel.
Om det inte fungerar med insemination testar man provrörsbefruktning. Då försätter man kvinnan i klimakteriet, samtidigt som man proppar henne full med östrogen. I två veckor får hon också dagliga injektioner av det som stimulerar utvecklingen av äggblåsor och ägg. När äggen är mogna hämtas de ut via slidan, ett ingrepp som medför en infektionsrisk.
På nätet läser jag också att förvånansvärt många kvinnor som genomgått IVF-behandlingar drabbas av bröstcancer, men vården förnekar det. Men proceduren är densamma som för de kvinnor som ätit östrogen mot klimakteriebesvär. Varför skulle det då vara ofarligt att äta östrogen vid IVF-behandling, det är ju bevisat att östrogen ger cancer om det äts efter klimakteriet?

Frågan är varför det är kvinnan som alltid får utstå den största risken. Varför finns det inte i stället medicin för män som ökar deras spermaantal? Varför finns inga sprutor fullproppade med cancerframkallande testosteron åt männen? Och var är p-pillren för män som alla pratat om så länge?
Säkert hör det ihop med de föreställningar om manligt och kvinnligt som genomsyrar samhället. Det är en del i det vanliga könsförtrycket, där mannen alltid går först och är viktigast. Herregud, kvinnor har ju fortfarande lägre löner än män. Hur ska man orka tänka på sin kropp, och vad som stoppas i den, när man drunknar i vardagsorättvisor varje dag.
Tyvärr tror jag att situationen endast kommer att förändras långsamt. Men jag ser fram emot att det en dag finns behandlingar både för män och kvinnor. Då kan vi turas om. Och kvinnorna kan säga:
"Älskling, nu är det din tur att proppa dig själv med p-piller. Hoppas du inte får någon propp."


JOANNA RYTEL

Av Sidan 4
fjarde.sidan@expressen.se